Det här klippet, som egentligen är en hel kortfilm, visar hur två personer uppvaktar varandra med hjälp av post-its-konstverk. Glädje är liksom andra känslor en sammansatt upplevelse. Vi kan känna oss stilla och lågmält förnöjsamma, som jag kan tänka mig att de två i filmen är, och vi kan vara hejdlöst upprymda och gapskratta.

Psykologen Anna Kåver skriver i sin bok om att öka sin känslighet för små glädjeämnen

Grå vardag och rutiner kan ibland göra att glädjen kan ibland vara svår att upptäcka. Genom att träna dig i känslospaning kan du bli bättre på att fånga den när den närmar sig, glädjas åt den när den finns där och acceptera när den försvinner. Välj ut en händelse eller ett möte som du haft glädje av idag och pröva att beskriva situationen med positiva omdömen högt för dig själv. I längden kan du på detta vis få ökad känslighet för små glädjeämnen. Du får helt enkelt fler och mer effektiva känslospröt för händelser, upplevelser och tolkningar av dem som gör att du upplever glädje.

Jag ändrade själv mitt förhållningssätt till glädje och lycka för några år sedan. Under gymnasiet höll jag på att förgås av vardagens tristess. Det var dagdrömmar om sommaren eller helgen som var mitt elixir. Men så fick jag nog och bestämde mig för att göra roliga grejer varje dag istället. Eftersom det var praktiskt omöjligt att åka berg-och-dalbana eller resa till Berlin eller varje dag bestämde jag mig för att medvetet märka och hålla fast allt småskoj som jag fick lust med. Det kan låta banalt och fånigt men jag började till exempel tillåta mig själv att hoppsa hem från tunnelbanan, åka på ledstången ned för trappor, balansera på räcken bredvid parkvägar och äta barngodis som klubbor.

Av: Linda Backman