När vi läste psykiatrikursen hade jag väldigt svårt att sätta mig in i hur det kan kännas att vara mitt inne i en psykos. Jag har aldrig arbetat inom psykiatrin och har därför obefintlig erfarenhet av dessa tillstånd. När jag läser böcker i ämnet blir jag faschinerad på ett ganska dumt sätt. Jag hungrar efter spännande historier och mystiska teorier när jag borde försöka sätta mig in i hur det upplevs av individen och hur jag bäst kan bemöta dessa patienter.
La Moustache, en fransk film från 2005 av Emmanuel Carrère fick mig att i alla fall närma mig en viss förståelse av hur det skulle kunna kännas när verkligheten som du ser den inte verkar stämma med omvärldens uppfattning.
La Moustache skildrar den totala ensamheten som drabbar en person i en psykos. Huvudpersonen känner sig klar i huvudet men ställs gång på gång inför faktum som tyder på att han i själva verket tappat greppet. Jag tror inte syftet med filmen var att man skulle tro att huvudpersonen var psykotisk. Snarare skulle man nog reflektera över vad som existerar och vem som har tolkningsföreträde. Men ändå.
Se den.
