År 2002 belönades Daniel Kahneman, som aldrig någonsin tagit en kurs i ekonomi, med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för sitt arbete om psykologisk ekonomi. Tillsammans med sin numera avlidne kollega Amos Tversky visade Kahneman på ett helt nytt sätt att se på vinster och förluster. Tack vare prospektteorin kan vi bland annat förstå varför tv-program som Lyxfällan finns.
Titta på graferna ovan. På deras x-axel ser du det sanna, objektiva värdet av en vinst eller en förlust (i detta fall 500 kr). På y-axeln däremot visas det subjektiva värdet av en vinst eller förlust, det vill säga hur vi värderar denna. Som du ser så är funktionen i den vänstra grafen konstant medan den högra sluttar brant nedåt för att sedan planas ut. Dessa två grafer representerar två olika teorier om hur människor ser på vinster och förluster. Den vänstra skapades av Kahneman och Tversky 1979 och denna graf blev startskottet för det som idag kallas beteendeekonomi. Innan Kahneman och Tversky presenterade sin Prospektteori så ansåg många att människan var rationell, det är därför den vänstra grafen är linjär. En förlust på 500 kr upplevs i detta fall alltså hälften så negativt som en förlust på 1000 kr vilket i sin tur upplevdes som en tredjedel så smärtsam som en förlust på 3000 kr. Med hjälp av en serie briljanta experiment så kunde Kahneman och Tversky visa att människors upplevelser av vinster och förluster inte alls var något linjärt utan att detta värde tenderar att mattas av ju större förlusten eller vinsten blir.
Jag brukar alltid använda programmet Lyxfällan som exempel när jag förklarar denna teori och hur den kan användas. Personerna i detta program sitter oftast på mångmiljonskulder och dessa kommer inte sällan från flera olika små lån. I programmet så frågar sig alltid programledarna “hur det kunde bli så här”, något som vi kan svara på med hjälp av Prospektteorin och dess tillhörande graf. Troligtvis så har deltagarna i Lyxfällan samlat på sig sina skulder under en lång tid, med ett sms-lån i taget. Precis som den högra grafen indikerar så sved nog det första lånet ganska ordentligt men ju större skulderna blir desto mindre känner man av dem. När personerna väl samlat på sig skulder på 1 000 000kr så “känns det knapp” när denna ökar till 1 002 500kr.
Jag skulle kunna fortsätta och skriva om Prospektteorin och Kahneman och Tversky i ett par timmar men just nu lämnar jag er med deras tre slutsatser av teorin:
1) Värdet av vinst/förlust är beroende av referenspunkter
2) Förluster har större negativt värde än vad motsvarande vinst har i positvt värde
3) Värdet av vinster och förluster minskar då dessa blir allt större.
Den som vill undvika att hamna i “lyxfällan” bör alltid se varje potentiell skuld som det första lånet han eller hon någonsin tar. Att alltid ha 0kr (d v s skuldfri) som referenspunkt gör att värdet av varje förlust upplevs som större vilket förhoppningsvis kan få oss att tänka till lite extra inför varje potentiell skuld.
