Jag bara undrar. Får man ha hedonism i som en värderad riktning? För jag håller på och läser en fantastiskt inspirerande bok:
(vad ska det här tvångsmässiga användande av stora bokstäver vara för egentligen? poängtera?)
I boken finns en asbra guide för hur man sätter upp värderingar och omvandlar dem till konkret handling. Så här typ (snabböversättning av mig…)
1. Välj ut och formulera en värdering “jag vill leva hälsosamt”
2. Lägg märke till din reaktion på uppgiften ovan och skriv ned några ord om den. “Vilken löjlig uppgift” eller “Jag kan inte följa en värdering”
3. Gör en lista på beteenden som innebär att du praktiserar din värdering.“promenera till jobbet varje dag” “äta en grön och en röd grönsak varje dag” “dricka grönt te”
4. Välj ut ett eller flera av dessa beteenden och vänta med några
5. Märk hur du värderar övningen, skriv några rader om din reaktion
6. Gör en konkret plan på hur du kan börja använda dig av dina beteenden i vardagen
“imorgon ska jag börja”
7. Åta dig att följa dina nya beteenden
och så vidare… (läs hela guiden s. 166 för en korrekt version)
Grejen är att jag gärna sätter upp en del hälsosamma värderingar. Jag är vegetarian, äter ton av grönsaker och tränar för att det är roligt (jag vet, usch, vad hurtigt) Jag vill alltid “göra nåt av dagen” och får ångest av TV-bonanza och tacokväll. Jag är helt enkelt en, vad borgmästaren i i Bogota, skulle ha kallat “en morot”.
Jag har också en del lite mer osunda värderingar som bland annat bygger på dödsångest, belöningssystem och vetskapen om att livet är kort och ändligt. Jag dras mellan dessa sidor av mig själv.
Får jag stoppa in hedonistiska värderingar i den här mallen? Jag tänker lite osökt: Tänkt om positiv psykologi har svaret?
“Njae, det får du väl” skulle kanske översteprästen i PP, Martin Seligman ha sagt till mig.
“Man du skulle bli mer tillfredsställd av att söka flow eller meningsfullhet istället””
Seligman menar att hedonistisk njutning bara är ett av tre sätt (och det minst varaktiga) att nå ett tillstånd där det finns fler positiva än negativa emotioner. De andra två, Det goda livet (att vara engagerad i arbete, uppleva flow) och Det meningsfulla livet (att tro, känna tillit, organisera sig tillsammans, känna samhörighet) räcker längre än vad chokladmuffinsen gör.
Jag undrar förresten om detta (att man mår bättre av att söka flow och samhörighet) på något sätt har att göra med värderingar i den kultur man lever i? I en värld där sökandet efter njutning kunde ses som att verkligen “ta tag i sig själv” och “skärpa sig” “ta ansvar över sitt liv”. Eh, jag vet inte. Bara undrar liksom. Jag vet redan vad B skulle säga till mig:
“Pursuit of pleasure can only continue what is ultimately an unquenchable thirst.”
Doh.
källa:
Dahl, Plumb, Stewart och Lundgren (2009) “The Art and science of Valuing in Psychotherapy – helping clients to Discover, Explore and Commit to valued Action Using Acceptance and Commitment Therapy”
Seligman, Martin E.P. (2002). Authentic Happiness: Using the New Positive Psychology to Realize Your Potential for Lasting Fulfillment.. New York: Simon and Schuste
