Galna genier & vilda barn: 10 myter om kreativitet del 1

Galna genier, oförklarliga aha-upplevelser och vilt skapande barn. Myterna om kreativitet är många, men ligger det egentligen någon sanning i våra föreställningar? Beväpnade med den allra senaste forskningen, en neurolog, en psykolog som doktorerat på kreativitet och en psykologiprofessor går mytspräckarna John Airaksinen och Jenny Rickardson korståg. Följ med genom de första fem myterna.

1. Kreativitet är en magisk förmåga som bara vissa människor har
Stämmer inte.

En av kristendomens mest inflytelserika kyrkofäder, Augustinus, slog på 300-talet efter Kristus fast att allt skapande utgår från Gud – och att det endast är ett fåtal människor som väljs ut att få inspiration direkt från himlen. På 1700-talet fick den tyske filosofen Immanuel Kant genomslag för sin idé att ett geni endast kan kännas igen av ett annat geni. Föreställningen om kreatören som skild från vanliga människor lever kvar än idag – men det ligger inte särskilt mycket sanning i den.

– Alla kreativa idéer platsar inte på museum, och alla människor är inte utrustade med en stor talang. Men alla människor tänker kreativt, säger den amerikanske neurologen och kreativitetsforskaren Richard Caselli.
Han har studerat de neurobiologiska komponenter som kreativt beteende vilar på – och kommit fram till att samma uppsättning finns både hos dem som genererar väldigt många nya bra idéer och hos dem som genererar få eller dåliga. Det finns alltså ingen specifik kreativitetsgen som bara vissa människor har. Det är snarare fyra delar som man kan ha olika goda biologiska förutsättningar för – men som också går att påverka:

1. Motivation – hur belöningssystemet är utformat i hjärnan. Vissa människor motiveras mer av att undvika obehag och smärta – andra mer av jakten på belöningar och nya upplevelser.
2. Perception – förmågan att skapa mentala bilder och visualisera en idé kontrolleras bland annat av samma delar av hjärnan som sköter synintryck.
3. Handling – att förvandla en vision till en genomförbar idé kräver strategisk förmåga – vilket bland annat avgörs av arbetsminnet.
4. Temperament – experiment har visat att människor skiljer sig åt vad det gäller förmågan att hålla uppe aktivitet i belöningscentrum i hjärnan när stimulansen utifrån är låg. Vissa är alltså bättre lämpade för att ihärdigt arbeta mot att realisera en vision trots avsaknad av belöningar eller ens tecken på att man är på rätt väg.

Lennart Sjöberg, professor i psykologi vid Handelshögskolan, har ägnat en stor del av sin forskargärning åt personlighetspsykologi. Han har sett tydliga samband mellan den mätbara personlighetsdimensionen ”öppenhet för förändringar” och kreativ förmåga – men även han poängterar att det är något som går att öva upp.
– Det finns en hel massa forskning som visar att alla kan bli mer kreativa, säger han.

Lennart Sjöberg får medhåll av Eva Hoff, psykolog och forskare vid psykologiska institutionen vid Lunds universitet.
– Vi är alla kreativa, men mängden och kvaliteten varierar från person till person. Alla kan potentiellt utveckla sin kreativitet om de utsätts för rätt miljöpåverkan, men vi har olika förutsättningar för talang inom olika områden. Någon kan vara mycket kreativ inom matematiken eller språkligt, men mindre kreativ när det kommer till att skapa bilder eller röra sin kropp, säger hon.

2. Den gudomliga inspirationen slår till oförklarligt
Stämmer inte

Visst händer det att lösningen på ett problem eller en genialisk idé till ett konstverk dyker upp plötsligt och oväntat – men enligt Richard Caselli är det knappast oförklarligt.
– Lyckan ler mot det förberedda sinnet, säger han.

Caselli menar att ju mer information man bearbetat i förväg desto större chans är det att insikten slår till.
Psykologer har ägnat mycket tid åt att studera det mentala tillstånd då man känner sig mest kreativ och inspirerad, då tiden står stilla och det man ägnar sig åt har ens fulla uppmärksamhet. Begreppet flow myntades av den amerikanske psykologiprofessorn Mihály Csíkszentmihályi redan på 1970-talet – och sedan dess har forskarna blivit allt bättre på att förstå mekanismerna som utlöser tillståndet. Flow uppstår inte slumpmässigt utan påverkas bland annat av om det finns en balans mellan utmaningen i uppgiften och ens egen färdighetsnivå. När man studerat hjärnans aktivitet vid flowtillstånd har man sett att personer som ofta är i flow är bättre än andra på att minska aktiviteten på alla kanaler som inte behövs just för uppgiften de koncentrerar sig på. Det är därför inte helt förvånande att det finns studier som visar att personer som ägnar sig åt uppmärksamhetsträning som meditation eller mentalt krävande kampsporter har lättare att hamna i flow än andra.

3. Stora idéer kokas ihop av ett ensamt geni
Stämmer inte

Det händer att ett att en enskild individ kommer med en genialisk lösning, men i regel finns faktiskt en hel stab av människor bakom banbrytande innovationer. Grupper med oliktänkande människor där idéer tas emot med uppmuntran – även om de inte verkar vara så bra vid första anblicken – är snarare forskningens svar på vad som gynnar nytänkande.
– Stora skapelser bygger oftast på kunskaper som har samlats ihop under årtusenden. Inte ens Albert Einstein skulle kunna komma på hur man bygger ett flygplan om han blev nedsläppt på en öde ö. Han skulle ha tur om han lyckades få upp eld, säger Richard Caselli.
Förutom de fyra neurobiologiska komponenterna tar därför Richard Caselli också in den sociala kontexten som en faktor som påverkar kreativt beteende. Inom många discipliner är det omgivningens subjektiva uppfattning som avgör vilka kreativa verk som är ”användbara”.
Emily Dickinson eller Vincent van Gogh bedömdes inte som kreativa av sin samtid, men har omvärderats som stora genier i efterhand. Deras egna tider var inte mogna att bedöma dem som kreativa, säger Eva Hoff.

4. Att stjäla idéer är inte kreativt
Stämmer inte

Picasso sade en gång att dåliga konstnärer imiterar – de stora stjäl. Han menade dessutom att man som konstnär, även om man försöker, aldrig helt och hållet kan kopiera en annans verk.
– Att ta en idé från ett sammanhang till ett annat är ett utmärkt exempel på kreativitet, säger Lennart Sjöberg.
Picasso3Han berättar att användandet av analogier är en välutforskad metod för kreativ problemlösning – att försöka hitta en lösning genom att se hur liknande problem, kanske inom ett helt annat område, lösts tidigare. Det är nog få som inte skulle hålla med om att den schweiziska ingenjören George de Mestral gjorde en kreativ insats när han insåg att egenskaperna hos växten kardborre kunde tas tillvara för att fästa saker – och uppfann kardborrbandet. Eller att musikaler som Grease eller West side story inte skulle vara kreativa för att de stulit idén om ungdomskärlek över gruppgränserna från Shakespeares drama Romeo och Julia.

5. Barn är oerhört kreativa tills vuxenvärlden gör dem konventionella
Både ja och nej

Barn har vissa kreativa fördelar: de lär sig snabbare än vuxna, de är mer spontana och tänker mer associativt. Men dessa förmågor är bara en liten del av att vara kreativ.
– Jag tycker att det är lite tramsigt att vi säger att barn är kreativa bara för att de har gjort något konstigt, säger Eva Hoff.
– Många barn som fantiserar är kreativa, men inte alla. Uppfinner de en låtsaskompis som ser ut och gör samma som de själva så är inte det särskilt kreativt. Jämför med någon som har en fantasivän som är en grön drake som kan vara både stor och liten och som flyger runt i världen och helar människor.

Om man går tillbaka till definitionen av kreativitet som något nytt och användbart så ökar möjligheterna med större erfarenhet.
– Kunskap är nödvändigt för att kunna vara kreativ, säger Hoff. Ett barn som är kreativt inom matematiken är orimligt, däremot kan ju ett barn vara expert på till exempel tv-spel och där finna nya och smarta lösningar som vuxna aldrig skulle komma på.

När barn blir större berättar de mindre om sina fantasier för omvärlden, något som kan misstas för minskad kreativitet
– Från tioårsåldern censurerar barn sig själva i större utsträckning för att andra inte ska tycka att de är konstiga, men det betyder inte att de är mindre kreativa, säger Eva Hoff.

Den inflytelserika ryska utvecklingspsykologen Lev Vygotsky menade dock att det går en viktig skiljelinje i mellanstadieåldern. Vissa av oss låter då det logiska tänkandet konkurrera ut det mer fria och associativa tänkande som vi förknippar med kreativitet. Eva Hoff förklarar:
– Vi kan tänka oss att hälften av oss stannar inom vissa områden någon gång under mellanstadiet. Man slutar utforska eller försöka hitta nya sätt att rita på när det blir dåligt och fortsätter rita på samma sätt som man gjorde när man var tio år. Medan den andra halvan av befolkningen fortsätter utveckla flexibilitet och associationsförmåga – och hos dem får intelligens och kreativitet möjlighet att interagera.


Text: John Airaksinen & Jenny Rickardson
Illustration: Graham Samuels
Den här texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi nr 1 2010
Del 2 kommer snart!

9 svar till “Galna genier & vilda barn: 10 myter om kreativitet del 1”

  1. Magdalena skriver:

    Otroligt spännande läsning, jag ser fram emot att få läsa mer!

  2. Oskar Henrikson skriver:

    Ja och väldigt fina bilder!

  3. John skriver:

    Tack för kommentarerna och jag instämmer helt och fullt: Graham Samuels är ett geni!!

    Kolla gärna in hans sajt där ni kan se massa fina grejer, bland annat en utsökt illustration till min mingeltext i senaste Modern Psykologi!

    http://www.grahamsamuels.com

  4. Elin skriver:

    Kul läsning, speciellt eftersom myt nummer fem var hett diskussionsämne under lunchen tidigare idag.

  5. Oskar Henrikson skriver:

    Hur gick diskussionen, Elin?

  6. John skriver:

    Hahaa jag blev också nyfiken :)

    Här är förresten en ganska intressant grej om kreativitet & utanförskap som Psykologstudent 10 tipsade om:
    http://magnuslindkvist.vox.com/library/post/the-virtue-of-being-and-outsider.html

  7. Elin skriver:

    Vi diskuterade framför allt situationen när man blir ombedd av ett barn att “leka med dem”. Till exempel vill alltid min brorsdotter att vi ska leka med Barbie tillsammans. Min fantasi och kreativitet kring dialogerna och händelserna kommer aldrig i närheten av hennes. Jag vet att jag själv var precis som henne som liten men numera känner jag mig snarare obekväm och låst till realistiska situationer. Varför fick jag nu till viss del svar på i er artikel! :)

    Här är en bra artikel om lek förresten: http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=the-serious-need-for-play
    Jag sitter inne på hela artikeln om någon är intresserad, bara att maila mig.

  8. John skriver:

    Elin> Ah intressant! En grej som jag brukar roa mig med är att bygga historier kring helt vardagliga situationer, gå på en promenad över Årstabron och då föreställa mig hur det skulle kännas om jag var en vampyr som hade kommit flygandes över Östersjön och för första gången svepte in mot Stockholm för att jaga stackars människor.

    Och så typ.

    Ganska stimulerande för fantasin. Men samtidigt kanske kräver att man är van att fantisera redan innan. Säg gärna till om du skulle testa :)

    Och du får hemskt gärna skicka hela artikeln till mig: john@psykologifabriken.se

  9. Charlotta skriver:

    En spännande och intressant artikel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.