Den stora inspirationen till skapande kommer inte slumpmässigt. Det går både går att förklara vetenskapligt och styra själv. Psykologisk forskning om kreativitet tyder på den skapande hjärnan gynnas av positiva känslor. Kanske är det dags att skrota myten om den lidande konstnären en gång för alla?
Tiden stannar, handen rör sig av sig själv, man är totalt uppslukad av sin uppgift. Konstnären Jakob Ojanen vet vad det handlar om.
– Jag har aldrig kallat det inspiration. Flow är när allting hugger tag. Processen och alla arbetsdelar faller på plats.
Det Jakob Ojanen beskriver kan i moderna vetenskapliga termer beskrivas som flow. Ett tillstånd där man är så uppslukad av det man gör för stunden, att man glömmer tid och rum. Man använder sina färdigheter till det yttersta och känner sig fullständigt fokuserad.
Uttrycket ”flow” myntades av den amerikanske psykologiprofessorn Mihály Csíkszentmihályi på 70-talet. Han började undersöka vad människor gjorde när de hade som allra roligast – när de tog del av en optimal upplevelse. Han inledde med att studera några hundra människor som han uppfattade hade möjlighet att jobba med vad de tyckte allra mest om: konstnärer, idrottsmän, musiker, schackspelare och kirurger. Deras berättelser blev grunden till Csíkszentmihályis teorier om flow.
Den optimala upplevelsen beskrevs ofta med samma ord oberoende av personens ålder, verksamhetsområde eller kulturella sammanhang. En konstnär som skapat en fantastisk tavla, en långdistanssimmare som simmat över Engelska kanalen eller en musiker som komponerat ett vackert stycke, alla beskrev de att upplevelsen kändes så njutbar av ungefär samma skäl.
I sin mest inflytelserika bok ”Flow – den optimala upplevelsens psykologi” kartlade Csíkszentmihályi de nio huvudkomponenter som återkom: Balans mellan utmaning och färdighetsnivå, tydliga mål, direkt feedback, en känsla av kontroll över situationen, intensivt fokus på uppgiften, sammansmältning av handling och medvetande, förlust av självmedvetande, förändrad tidsupplevelse och aktiviteten som självförstärkande.
Jakob Ojanen är utbildad vid Konstfack i Stockholm. Under våren har hans bildkonst ställts ut på Liljevalchs vårsalong och Brandstrom Stockholm. Det märks att Jakob har reflekterat mycket kring sin arbetsprocess. Han tar god tid på sig och använder få men genomtänkta ord när han berättar vad som händer när han får flow i sitt skapande
– Jag känner mig som världens bästa konstnär. Tid och rum stannar och man kommer framåt. Man är glad men samtidigt disträ. Arbetet ger en kick – det är belönande i sig.
Och vad händer när du inte är i flow?
– Jag litar på mig själv även fast det går trögt, jag fortsätter jobba. Men det var otroligt mycket svårare för fem år sedan. Då var allting värdelöst om det gick dåligt. Nu säger jag emot mig själv men när jag jobbade med den här utställningen (på Brandstrom Stockholm, red:s anm.) var det verkligen varannan dag. Varannan dag har det varit värdelöst, varannan skitbra. Det har svängt, men svängningarna är snabbare, säger han.
Mihály Csíkszentmihályi menar att man genom att lära känna flow-tillståndet aktivt kan jobba sig in i det – i stället för att vänta på att få den stora inspirationen. Exempelvis kan man arbeta med att lära sig själva hantverket så att det löper utan ansträngning, ungefär som när man har lärt sig att köra bil. I lillhjärnan styrs kroppen motorik och koordination. Rörelser planeras, tajmas och finslipas. Lillhjärnan är som en hårddisk där rörelse sparas. Det är där man lär sig cykla, simma och måla.
Ojanen beskriver hur en finslipad teknik kan ge möjligheter till flow.
– När man sysslar med måleri känns det som att det är framförallt musklerna som arbetar, handen skapar erfarenheter som man kan bygga vidare på. Det har varit en kamp, nej, mer ett arbete, att nå hit.
Hur gör du för att hamna i flow när det går trögt?
– Då fortsätter jag jobba. Jag jobbar alltid på flera verk samtidigt, fyra till fem är lagom. Då kan hjärnan bearbeta de verk som jag inte jobbar på medan jag koncentrerar mig på ett annat. Det gör mig mindre sårbar om jag har flera på gång samtidigt. Man slipper forcera det. Det är lite som ett korsord – när man inte hittar ett ord är det lättare att börja fundera på ett annat. Sen kanske man kommer på ordet.
Som elev på en förberedande konstskola hade Jakob en helt annan syn på vad som gav förutsättningar för skapande.
– Det kallades för inspiration då. Allt var mycket mer tydligt, svart eller vitt. Det är en ganska annorlunda vokabulär på förberedande konstskolor. Nu fortsätter jag kämpa.
Flow syns i hjärnans elektroniska aktivitet. I psykologisk forskning har det visat sig att personer som ofta upplever flow är bättre på att minska aktiviteten på de mentala kanaler som de inte behöver för just den uppgift de koncentrerar sig på. Personer i flow sorterar alltså bort den information som inte är intressant. Den djupa koncentrationen, som annars kräver stor ansträngning, kommer automatiskt i det tillståndet. Och lämnar plats för njutning, menar Mihály Csíkszentmihályi.
Jakob berättar att han länge funderat på varför han gör vissa saker när han skapar. Viljan att förstå sin egen process har varit en drivkraft. Han funderar en lång stund på om flow är en förutsättning för skapande.
– Ja, det tror jag – för flow leder fram till nya idéer. Det är nog det som flow är, erfarenhet och idé tillsammans. Man skapar erfarenheter och teknik som man kan återkalla för att nå ett resultat som man inte hade förväntat sig innan. Jag har en idé i början som ofta ser helt annorlunda ut i slutresultatet. För att idén ska blir intressant måste den bearbetas och gås igenom i erfarenheter, friktionsfritt glida igenom och ut och in i varandra, säger Jakob Ojanen.
I det snabbt växande forskningsfältet positiv psykologi – som fokuserar på vad människor generellt mår bra och utvecklas av – är kunskapen om flow en viktig del. Flera studier tyder på att flowupplevelser leder till högre livstillfredsställelse och bättre självkänsla. De positiva känslorna i ett flow leder till en uppåtgående spiral. Den amerikanska psykologiprofessorn Alice M Isen har studerat hur känslor konkret påverkar vår bearbetningsförmåga. Enligt hennes forskning leder positiva känslor både till att mer information blir tillgänglig i medvetandet – så att man har fler element att göra associationer mellan. Dessutom leder det positiva tänkandet till psykologisk flexibilitet, något som ökar sannolikheten för kreativa associationerna mellan olika delar av tankeinnehållet. Slutprodukten av de positiva känslorna blir därmed ökad kreativitet.
Men flowupplevelser är inte något enbart positivt. Csíkszentmihályi beskriver i sin bok hur flowupplevelser kan bli ett beroende, och att den ständiga jakten på dem kan orsaka problem. Något som Jakob Ojanen känner igen sig i.
– När man är inne i flow är det svårt att lämna tankarna på jobbet, man är sjukt egocentrisk och disträ. Man är inte så bra på den sociala samvaron, bara uppe i sitt, berättar han.
Ojanen liknar sitt förhållande med flow i skapandet med ett drogmissbruk – där de allra starkaste kickarna kom i början av konstnärskarriären.
– Då kunde jag lätt hålla på i tolv timmar instängd i ateljen. Nu är det som att jag har fullt upp med rutiner. Jag är lite som en knarkare som har vant mig vid ruset. När man först börjar skapa är det mycket mer för att uppleva kickarna. Kicksökandet finns kvar i arbetsprocessen men udden på dem har försvunnit, säger Jakob Ojanen.
Text: Linda Backman och John Airaksinen
I del två i artikelserien om flow berättar Linda historien om hur fotografen Aida Chehregoshas intensiva flowtillstånd ledde till hätska mejl från statisterna. Reportaget om flow publicerades ursprungligen i tidskriften Konstnären.