Jag vågar knappt räkna hur många timmar jag spelat Civilization, Svarm och Plant vs Zombies i sommar. En kväll när jag kom hem från klubben vid fem var jag tvungen att se hur mina städer Rom, Thebes och Korinth i spelet Civilization utvecklades. Om jag snart skulle kunna invadera egyptierna eller om jag skulle kunna bygga klart Hollywood för att öka mitt kulturella inflytande. En kväll klagade min flickvän över att jag inte var särskilt social. Då visade jag henne hur man måste sätta ut försvarstorn i Svarm för att skydda sitt bo. Sedan dess har hon varit fast.

Som psykolog fascineras jag inte bara av själva upplevelsen. Jag förundras över hur väl spelskaparna kan klassisk psykologi. Den som designade belöningssystemen, som får mig att spela från kl fem till kl åtta en söndagsmorgon, borde automatiskt få en masterexamen i beteendeanalys på posten.

Länge har belöning och positiv förstärkning betraktats som något fult. Något som hör hemma i hundträning men inte är värdigt mänskligt samspel. Detta förändras nu snabbt. Med upptäckten att människan uppskattar en välriktad uppmuntran kan ledarskapsutbildning, arbete och psykologisk behandling förändras.

Seth Priebatsch hoppade av Stanford för att satsa på sitt företag SCVNGR som har utvecklat ett socialt spel med samma namn. SCVNGR fungerar som den kommande funktionen i facebook, där man kommer kunna “checka in” på olika platser man besöker. Det finns dock en skillnad. En spelmekanik där du får poäng för att genomföra utmaningar.

I föreläsningen nedan menar Priebatsch att SCVNGR bygger på enkla spelmekaniska principer. Knep han tror kan förändra arbete och skola. Han menar att förra decenniet handlade om sociala medier. Det kommande decenniet kommer att handla om spelmekanik.

Med tanke på de långa nätter jag var helt uppslukad av att erövra världen med min Ceasar, sätta ut försvarstorn i Svarm och plantera ärtskjutande växter i Plants vs Zombies, är jag böjd att hålla med.

Fler tips?

Läs mer om hur psykologisk behandling förvandlas med ny teknik och få hela listan med den spelmekanik SCVNGR använder.

Tre måndagskvällar tidigt i vår öppnar Psykologifabriken upp sina lokaler vid Stureplan för en ledarskapskurs. Tidigare har “att leda sig själv och andra“, som kursen, heter getts på KTH, LiU och som sommarkurs. Nu är det alltså dags att ha den hemma vid vår alldeles egna öppna spis.

Kursen har utvecklats mycket under de fyra år den har funnits och nu ska mer finslipning till. Bland annat ska den grafiska profilen uppdateras. Här tänkte jag att du, som trogen läsare av Psykologifabriken, kunde få ha en åsikt! Är ankor en bra metafor för ledarskap? Eller kanske cyklister?

Psykologifabriken arbetar med den skicklige grafikern Anders Wallner, som har tagit fram några förslag. På bilderna ser du att kursen är indelad i tre delar: att följa andra, att leda sig själv och att leda andra.

Delarna bygger på psykologisk forskning från positiv psykologi, gruppsykologi, organizational behavior management (OBM), acceptance and commitment theraphy (ACT) och annat som har visat sig vara gynnsamt för personer som vill kunna utvecklas som medarbetare samt för att leda sig själv och andra.

Vad säger du? Symboliseras detta av ankorna eller cyklisterna? Eller bättre av något annat?

Efter en maxad sommar med mycket nya roliga uppdrag, och så lite semester i skärgården känns det nu som att höstsäsongen satt igång. Det tydligaste tecknet: Oskar har flyttat in på kontoret! Efter att ha klarat av sin psykologexamen, och så ett års PTP-tjänstgöring är han nu en fri man. Vilket innebär att han kommer dela sin tid mellan cut-e och Psykologifabriken! Det betyder att han kommer kunna göra ännu mer föreläsningar än tidigare, vara ännu mer delaktig i konsultuppdrag och att hans ledarskapsutbildning om några månader kommer att finnas i ett nytt, väldigt coolt format, väldigt olikt de flesta traditionella utbildningar vågar vi nästan påstå redan nu!

Vi firade vår första gemensamma dag på kontoret med att ta en glasspaus på Stureplan – och jag blev tvungen att föreviga hur väl Oskar lyckades matcha glass och solglasögon.

Och ja, nu kommer vi väl också dra igång verksamheten här på sajten igen!

I ärlighetens namn så avgör inte din röst valet. Det har aldrig blivit oavgjort i ett svenskt val och sannolikheten att det blir det i år är inte särskilt stor. Din enskilda röst kan alltså inte avgöra valet. Men ditt röstande kan ha en betydelse som sträcker sig förbi din ensamma lilla röst. För när du röstar så röstar dina vänner, dina vänners vänner och dina vänners vänners vänner.

Forskaren Nicholas Christakis menar att röstning sprider sig i sociala nätverk. Säger du att du ska rösta påverkar det dina vänner och säger de att de ska rösta påverkar det deras vänner. Smittan kan sprida sig och helt plötsligt har ditt påstående att du ska rösta påverkat hundra personer.

Spridningen pågår dock inte hur länge som helst. Christakis menar, i sin bok Connected, att ditt beteende framförallt påverkar i tre led: dina vänner och deras vänner och deras vänner. Sedan ebbar din påverkan ut. Men det kanske känns lite mer meningsfullt att rösta, nu när du vet att upp till hundra personer röstar om du röstar. Tillsammans kan ni avgöra valet. I alla fall något personval.

Vikten av sociala nätverk är dock inte begränsat till röstning. Christakis pratar i föreläsningen nedan om hur även din lycka och fetma påverkar dina vänner. Och deras vänner. Och deras vänner.

Känner du någon med tvångssyndrom? Eller har du själv problem med obehagliga tankar om att du har glömt stänga av spisen, att du kan få en smitta eller att du är rädd att skada någon? Då finns det hjälp.

Nu finns det möjlighet att anmäla sig till en vetenskaplig studie på Karolinska Institutet där personer med tvångsproblematik kan få hjälp över Internet. Psykologifabriken fick tag på psykologen Erik Andersson, som leder studien, för att få svar på några frågor.

Är tvångssyndrom som i den där filmen med Jack Nicholson, Livet från den ljusa sidan? 
Det kan man nog säga. Melvin, som spelas av Jack Nicholson, lider av s.k. ”tvättvång” vilket innebär att Melvin får jobbiga tankar om att han kan ha blivit smutsig eller smittad med bakterier. För att lindra obehaget tvättar Melvin händerna frenetiskt eller har på sig plasthandskar. Men det finns många andra typer av tvång än att tvätta händerna överdrivet. Vanliga tvångsteman kan vara att man glömt låsa dörren, att man ska råka skada någon eller göra misstag. Andra teman kan vara att man får obehag av att saker inte ligger i ordning eller symmetriskt. Man hamnar då i ritualer för att ställa saker ”rätt” eller måste städa lägenheten i flera timmar.

Vad får man göra i er behandling? 
Inledningsvis ägnar psykologen och klienten några veckor åt att skaffa sig en noggrann bild av klientens livssituation, tvångsproblem och mål. I vårt program jobbar man med en självhjälpsmanual som innehåller ett nytt tema för varje vecka. Självhjälpsmanualen är skräddarsydd för klientens problematik och all kommunikation med psykologen går via ett säkert e-postsystem. När man gjort analysen är nästa steg att gemensamt göra en behandlingsplan. Vår behandling utgår från kognitiv beteendeterapi vilket innebär att man gradvis vågar söka upp situationer där skrämmande tankar väcks. Om man är rädd för smuts, eller smitta, är målet att i gradvisa steg utsätta sig för sådant man känner är smutsigt eller smittat och sedan avstå från att tvätta händerna. Om man kontrollerar dörren eller spisen mer än vad som är rimligt, består behandlingen i att t.ex. stänga ytterdörren på väg ut utan att göra någon kontroll av om den är stängd. Om man har en överdriven rädsla för att ha kört på någon med bilen är målet att köra på vägar där det finns folk utan att köra tillbaka och se efter. Det har visat sig att om man övar många gånger på sådana situationer så minskar obehaget på lång sikt. För att bli hjälpt av behandlingen krävs det att man ägnar mycket tid till självständigt arbete, precis som i en vanlig traditionell KBT-behandling.

Vad ser du i spåkulan när det gäller behandling av tvång? 
Vår förhoppning med Internetförmedlad KBT är att kunna erbjuda fler människor en effektiv behandlingsmetod. Många söker idag inte hjälp eller erbjuds inte rätt hjälp på sin hemort. Att kunna erbjuda en effektiv behandling via Internet kan förhoppningsvis hjälpa fler människor till ett liv utan tvång. Det är egentligen inte så mycket som skiljer Internet-KBT från traditionell KBT. Skillnaden är sättet att kommunicera. I framtiden kanske vi får se en kombinerad terapi, där klienten både träffar sin terapeut i terapirummet och via e-postkontakt.

Vill du veta mer om studien? Gå in på www.internetpsykiatri.se eller maila Erik Andersson: erik.andersson@sll.se

Vill du så får du gärna sprida länken till studien eller denna intervju, till exempel på facebook! Så kan fler personer med tvångsproblematik få hjälp.

I Duktighetsfällan skriver stressforskaren Alexander Perski tillsammans med vetenskapsjournalisten Joanna Rose om hur och varför prestationskraven gör många sjuka.

En grej jag verkligen gillar med Duktighetsfällan är att författarna fokuserar både på de psykologiska mekanismerna OCH de samhälleliga faktorer som kan leda till att unga människor drabbas av den bedrövliga (och bespottade) duktighetssjukan.

Själv blir jag asförbannad när någon kallar mig duktig. Dock lider jag då och då av för mycket perfektionism och för intensiv prestationsångest, som alla andra brudar och vissa snubbar i min omgivning.

Det kanske låter motsägelsefullt och hemskt att generalisera detta till en fruntimmersjuka, men jag tycker att det är en ganska överfet genusaspekt på den här frågan.

“Duktig” har jag blivit kallad av sexistiska lärare i gymnasiet.

Jag snackar om de magistrar och fröknar som avfärdat tjejernas prestationer som korkad och okritisk “ambitiöshet” samtidigt som de sett killarnas slarvighet och oförmåga att plugga som ett tecken på att en sann intellektuell rebell håller på att förpuppas.

“Du är så duktig” säger prettokillar med avsmak till mig när de vill nedvärdera något jag gjort. Duktig betyder inte smart. Duktig betyder inte kritisk eller intellektuell, duktig betyder i mina öron dum-snäll-duktig.  Hm. Hur blev det så här?

Psykologen Carol S. Dweck gjorde en häpnadsväckande upptäckt, som kan ha med det här att göra, när hon gjorde skolobservationer bland ett gäng tredjeklassare.

Hon märkte att flickor  och pojkar fick olika typ av feedback från läraren när de misslyckats med någon uppgift.

I typfallet får flickan höra att “uppsatsskrivning inte riktigt är din grej” medan pojken får höra “du har bara inte lagt tillräckligt med möda på arbetet”. Skillnaden? Sjuuukt viktig skillnad.

Jag minns själv ett sådant katastrofalt feedback-tillfälle. Min svensklärare i gymnasiet skulle ge mig kritik på en mini-uppsats.

Istället för att ge konstruktiva svar på varför jag inte fått något bra betyg sa han (och detta präntades in i mitt huvud)

“Du har bara inte det här lilla extra när du skriver”

Kanske menade han inte riktigt så illa som det lät, men herregud, pedagogiken måste kategoriskt som ett EPISKT MISSLYCKANDE om han inte menade att motivera mig genom att först bryta ned mig.

Flickor i Dwecks studie får alltså höra kritik som är personlig, medan pojken får höra att det inte är fel på hans förmåga, det är bara att han försökt för lite.

Slutsats för flickor: jag kan inte vissa saker, jag är dålig på vissa saker.

Slutsats för pojkar: jag kan egentligen, måste bara lägga ner lite mer möda.

För uthålligheten när man ska lära sig nya grejer (tex. ny teknik) är den här skillnaden avgörande, skriver Perski och Rose.

När man ska lära sig något nytt, säg, byta slang på cykeln eller installera ett nytt DJ-program på datorn måste man stå ut med att det är krångligt utan att börja nedvärdera sin egen personliga förmåga “jag fattar bara inte det här med teknik/mekanik/musik” säger en tjej och slipper därmed försöka samtidigt som hon missar möjligheter att utvecklas.

Oh, jag KAN inte låta bli att tycka att det är precis så här i min umgängeskrets.

(Detta drabbar givetvis båda könen men får efterverkningar i olika livsdimensioner tänker jag. Killar får höra att det inte hör till att vara svag, känslig osv. och slutar utveckla empati eller tröttnar på att bevisa sin mänsklighet för de fördomsfulla. Killar tror att det räcker att bara hänga runt och bröla i skolan och missar själva studierna och de fördelar som kommer med MVG-betyg)

Här kan du testa om du är “prestationsprinsessa”

Jag tycker att boken är så bra och temat så viktigt så jag tänkte inleda en liten miniserie om duktighet här på löpande bandet, inspirerad av läsningen. Nästa del handlar om perfektionism… tror jag.

Läs mer:

http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=the-secret-to-raising-smart-kids

http://www.nytimes.com/2008/07/06/business/06unbox.html?_r=1

Vanlig syn på Fabriken: John schlafar på sofflocket.

Är han en latmask? Nej, tvärtom! Forskning visar att napping kan vara ovärderligt för den hårt arbetande hjärnan.

Bara 20 minuter kan leda till:

• Mindre stress – stresshormonerna chillar

•Förhöjd vakenhet och ökad produktivitet – 20 minuter mitt på dagen hjälper mer än 20 minuters snooozande på morgonen

•Förbättrat minne / ökad inlärningsförmåga – så här säger Dr. David Dinges från University of Pennsylvania som har forskat om tupplurar för NASA:s räkning:

“To our amazement, working memory performance benefited from the naps (…) Working memory involves focusing attention on one task while holding other tasks in memory … and is a fundamental ability critical to performing complex work [like piloting a spaceship]. A poor working memory could result in errors.”

Här förklarar sömnforskaren Sara Mednick från UC San Diego den dagliga snoozens funktion

Kolla in den här bloggposten om du vill veta ännu mer: 10 Benefits of Power Napping

Svenska Dagbladet har en längre serie på Idag-sidan om positiv psykologi – och igår illustrerade dom det ökade intresset för ämnet med lite bilder från Lyckolabbet! Mer bilder från vårt event lade jag tidigare upp här!

Kolla in seriestarten här!