Självledarskap är lite trendigt men vad är det egentligen, vad ska det ge och hur kan du praktisera det?
Självledarskap dök upp på åttiotalet och anses av en av myntarna Charles Manz vara ”en process genom vilket individer kontrollerar sina egna beteenden, påverkar och leder sig själva genom användandet av ett specifikt urval av beteendemässiga- och kognitiva strategier”.
Självledarskapets tre delar
Självledarskap består av tre strategier: en för att hantera egna beteenden, en för att hitta naturliga belöningar i arbetet och en för att hantera tankar. Beteendestrategierna är tänkta för att uppmuntra positiva och önskvärda beteenden som leder till önskvärda resultat. Detta samtidigt som beteendestrategierna ska hjälpa att tränga undan icke önskvärda beteenden som leder bort från dessa resultat. Det kan röra att analysera sitt eget beteende, sätta mål och belöna sig själv. Belöningsstrategierna finns för att skapa upplevelsen av kompetens och autonomi för att lättare kunna öka den egna prestationen. Det handlar om att hitta arbetsuppgifter som är belönande i sig själv och anpassa arbetet så att det blir motiverande i sig själv. De kognitiva strategierna, eller tankestrategierna, finns för att hitta de tankar som kan stötta eller hindra prestation.
Kritik mot begreppet självledarskap
Den påläste lägger nog märke till att dessa strategier på inget sätt är något nytt. Detta är klassiska knep från psykologin. Därför har självledarskap kritiserats just för att inte vara något nytt. Försvararna menar då att det inte är poängen, det är snarare tänkt som ett praktiskt ramverk för personlig beteendeförändring.
Vad ska självledarskap leda till?
Teorin är att självledarskap ska vara extra gynnsamt i organisationer som använder sig av självstyrande team. Det finns även hypoteser kring att självledarskap ska gynna sådant som tillfredställelse med jobbet. För många är det nog bara ett ord som betyder att medarbetare tar egna initiativ och eget ansvar i ett komplext arbetsliv.
Jag hade faktisk en veckokurs på kursgård för länge sedan som hette “Att leda sig själv och andra” (Faktiskt en väldigt populär kurs om jag får passa på och skryta. En kommentar var “Den bästa kurs jag varit på”) men då tänkte jag inte på någon definition av självledarskap.
Än så länge verkar det saknas en del konkreta resultat i vetenskapliga studier som visar att begreppet självledarskap tillför andra modeller något. Men området är spännande att följa. Exempelvis har ett svenskt forskarlag tittat på självledarskapets betydelse i öppna kontorslandskap. Slutsatsen var att personliga mål var viktiga vilket är ett klassiskt fynd från psykologisk forskning.
Så kanske ska vi nöja oss med att självledarskap buntar ihop några vettiga psykologiska teorier till en praktisk verktygslåda. Lite som vi gjort med vårt digitala verktyg Habitud.
Självledarskap boostas med habitud
För den som vill arbeta med självledarskap har vi samlat hundratals psykologiska träningstips på habitud.se för just beteendestrategier, belöningsstrategier och tankestrategier. Eftersom alla träningstips bygger på vetenskapliga studier från psykologin kan vi strunta i om självledarskap är ett onödigt begrepp inom forskningen eller ej, om du gillar det så har vi välgrundade verktyg för dig! Vi har även satt ihop tre kurser, en för beteendestrategier, en för belöningsstrategier och en för tankestrategier. Du kan även se hur jag praktiserade självledarskap när jag badade utomhus i ett år. För det måste väl räknas som självledarskap?
