En avgörande orsak till vår benägenhet att skjuta saker och ting till framtiden beror på vår tendens att lägga större vikt vid mer omgående konsekvenser än framtida. Genom att bortse från följderna av vårt agerande riskerar vi således att behöva göra mer på slutspurten, trots att vi vet att vi kommer att ångra oss när det väl är dags. Fenomenet som kallas för hyperbolic discounting, ungefär tidsmässig nedvärdering, förklarar både varför vi föredrar en snabb belöning framför en långsiktig, liksom varför vi väljer ett kortsiktigt obehag även om det kommer att leda till ett större obehag längre fram.

För vissa personer kan detta leda till att ens nuvarande i situation ständigt får större utrymme än framtiden när det kommer till att fatta beslut, något som går under namnet present bias, ungefär att vara jävig för nuet. Detta tycks framförallt gälla för individer som regelbundet ägnar sig åt prokrastinering, vilket bekräftas av en nyligen genomförd meta-analys, det vill säga en sammanslagning av flera olika studier. Fuschia Sirois, professor i psykologi vid Bishop’s University i Kanada, letade upp all tillgänglig forskning på ämnet och fann ett negativt samband mellan uppskjutande och framtida tidsuppfattning.

Resultatet visade att personer som får höga poäng på självskattningsformulär som mäter prokrastinering verkar lägga mindre vikt vid framtida händelser än nutida. Dessutom fann Fuschia Sirois att detta samband förklaras av stress och negativa känslor, det vill säga att uppskjutande leder till mer stress och obehag, vilket i sin tur påverkar vår tidsuppfattning så att mer omgående konsekvenser ges större vikt än framtida. Risken är därmed stor att individen fastnar i en låst situation eftersom den förändrade tidsuppfattningen gör det ännu svårare att hitta motivation nog att jobba mot långsiktiga mål.

Fuschia Sirois sammanfattar sina fynd med att prokrastinering lätt blir självuppfyllande och därmed extra bekymmersamt för den som drabbas. Genom att försöka hantera en obehaglig eller tråkig uppgift genom att skjuta den på framtiden skapas mer vånda och därmed ännu mer uppskjutande. Det bästa sättet att ta sig an sådant som känns jobbigt är därför helt enkelt att försöka komma i kontakt med framtida konsekvenser genom att flytta dem närmare sig själv i tid, exempelvis genom att utnyttja delmål, samt att öka sin villighet att uppleva stress och negativa känslor.

Akademisk referens: Sirois, F. (2014). Out of sight, out of time? A meta-analytic investigation of procrastination and time perspective. European Journal of Personality, 28, 511-520.

Sirois, F., & Pychyl, T. (2013). Procrastination and the priority of short-term mood regulation: Consequences for future self. Social and Personality Psychology Compass, 7(2), 115-127.

Foto: https://www.flickr.com/photos/lendingmemo/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.