Prokrastinering definieras inom psykologi som ett medvetet uppskjutande av en aktivitet eller ett händelseförlopp som man har för avsikt att utföra, trots vetskapen om att detta beslut kan få negativa konsekvenser. Trots att det kan föra tankarna till lathet eller avsaknaden av ambitioner har forskning visat att personer som regelbundet skjuter upp sådant de bör ta itu med varken saknar mål eller drivkraft. Problemet ligger snarare i en svårighet att omsätta sina ambitioner i aktiv handling, det vill säga att det uppstår ett glapp mellan sina intentioner och att skrida till verket, så kallat intention-action gap.
Framförallt handlar prokrastinering om att värdet av att fullfölja en aktivitet eller ett händelseförlopp ligger för långt fram i tiden. Grundregeln är att ju längre fram i tiden som värdet infaller desto mindre motiverade är vi idag, något som inom forskning kring motivation brukar kallas för hyperbolic discounting. Det är av denna anledning vi har svårt att påbörja en uppgift som inte behöver vara slutförd förrän om en månad, och att det kan vara omotiverade att ta itu med sitt pensionssparande. Vi är med andra ord oerhört känsliga för att den ansträngning vi lägger ner på något ska vara belönande.
James Mazur, professor i psykologi vid Southern Connecticut State University i USA, har under en lång tid undersökt effekterna av hyperbolic discounting på vår förmåga att komma till skott med saker och ting, men genom att titta på hur duvor snarare än människor väljer att jobba på en uppgift. I en serie detaljerade och noggrant genomförda experiment lärde han duvor att arbeta på två olika sätt; en jämn prestationsnivå hela tiden, eller lite ansträngning i början och mycket mer jobb på slutet (något som kan jämföras med prokrastinering), men i båda fallen fick duvorna samma belöning när de blev klara.
Resultaten från experimenten visar att även duvor är känsliga för när i tiden som belöningen av en aktivitet eller ett händelseförlopp inträffar, liksom att de, precis som oss människor, har en tendens att skjuta upp saker trots att det kan leda till negativa konsekvenser längre fram. James Mazur förklarar dock att det inte bara är belöningar som påverkar huruvida vi väljer att ta tag i något eller inte. Även känslan av obehag kan leda till prokrastinering, samt att både duvor och människor oftare väljer bort ett mindre obehag nu, trots att det kan resultera i ett större obehag senare.
I många fall väljer vi alltså bort att göra sådant vi bör slutföra därför att det väcker känslor hos oss som skulle kunna uppfattas som negativa, exempelvis oro, tristess eller frustration. Det brukar inte sällan medföra att vi behöver lägga ner ännu mer arbete och uppleva ännu mer obehag längre fram. Precis som i fallet med belöningar medför nämligen hyperbolic discounting att obehaget som infaller i framtiden uppfattas som mindre påtagligt i dagsläget, och att vi således skjuter upp ett litet obehag nu till förmån för mycket mer obehag senare – trots att det smartaste vore att ta tag i det jobbiga på en gång.
Vill du bli bättre på att få saker gjorda i tid – och skjuta upp mindre? Boka en plats i vårt digitala träningsprogram Tidsfabriken!
Akademisk referens: Mazur, J. (1996). Procrastination by pigeons: Preference for larger, more delayed work requirements. Journal of the Experimental Analysis of Behavior, 65, 159-171.
Mazur, J. (1998). Procrastination by pigeons with fixed-interval response requirements. Journal of the Experimental Analysis of Behavior, 69, 185-197.
