Psykologhjälp mot vampyr-tv

Psykologifabrikens John Airaksinen fastnade mot sin vilja i vampyr-tv-serien True Blood. För att testa om man kan få hjälp av en psykolog att göra en så banal förändring som att sluta titta på en tv-serie vände han sig till Liria Ortiz, expert på metoden motiverande samtal. Lyssna på samtalet – och läs hur det gått med förändringen, två månader senare.

Motiverande samtal, eller Motivational Interview, är en vetenskapligt utprövad samtalsmetod som går ut på att skapa motivation till en förändring av något slag. I Sverige används metoden bland annat inom sjukvård, kriminalvård och socialvård, och ofta handlar det om att förändra något i livsstilen: till exempel rörande alkohol, droger, kost eller motion.

Kärnan i metoden är att genom ett samtal med tydlig struktur hjälpa klienten att hitta egna motiv till förändring. Terapeutens uppgift är att ställa frågor – inte att komma med pekpinnar och argument.

Psykologen Liria Ortiz är expert på motiverande samtal. Foto: John Airaksinen

Liria Ortiz.

För att testa på metoden – och för att ge Psykologifabrikens besökare en känsla för hur ett motiverande samtal kan gå till hälsade jag på hos psykologen Liria Ortiz, expert på motiverande samtal och författare till boken Förändra ditt liv.

Här följer samtalet i sin helhet – med de mest intressanta delarna utmärkta med kommentarer i ljudströmmen:

Vad hände under samtalet?
Den coolaste var att jag gick in i samtalet med en lös föreställning om att jag ville testa något annat i stället för att kolla på True Blood – och tänkte att jag skulle få tips på hur jag skulle kunna motivera mig till att läsa en bok i stället. Vad jag i stället fick var en massa frågor som tvingade mig att tänka efter… och komma på att det inte alls var böcker jag borde ägna mig – utan att jag egentligen var sugen på att testa att baka sockerkaka, lyssna på ljudböcker eller… hitta en bättre tv-serie.

Här är några av de frågorna jag fick ta ställning till:

Vad ville jag förändra: Sluta kolla på tv-serien True Blood.

Varför ville jag förändra det: Jag kollade på True Blood med syftet att bli helt uppslukad och avkopplad – men eftersom serien inte var så vass blev effekten efter några avsnitt mest att jag slötittade och droppade syrliga kommentarer för mig själv om skådespelarnas brist på talang. Den varma känslan i kroppen och glansen över ögonen som brukade infinna sig efter varje avsnitt av min förra avkopplingsserie The Wire lös med sin frånvaro.

Varför slutade jag helt enkelt inte kolla: Tja, varför kan ett för stort kanalutbud leda till att fastnar framför Home Shopping Network eller Paris Hilton’s My New BFF? I brist på bra tv är det lätt att låta sig distraheras av… mindre bra tv. Sen hade jag ju verkligen betingat beteendet att sätta mig ner med min utvalda tv-serie som något positivt. Och nämnde jag att jag är barnsligt förtjust i vampyrer?

Vad skulle jag kunna göra i stället: Det enklaste vore såklart att hitta en ny tv-serie att verkligen bli förtjust i – men eftersom jag är gränslöst insnöad på The Wire tycker jag sällan att någon annan serie duger. Arrogant? Yep. Dysfunktionellt? Utan tvekan. Men vad återstår då? Baka sockerkaka!

Hur skulle jag ta de första stegen: Fråga mamma om recept dagen efter, köpa ingredienser och sen baka första kakan fyra dagar senare.

Hur skulle jag göra för att minska risken att tappa motivationen: Använda bakredskap som jag gillar och lyssna på nån cheesy, inte särskilt intellektuell ljudbok.

Vad har det blivit för resultat efter två månader?
Syftet med samtalet var att bli motiverad att sluta kolla på True Blood – och det gick ju utmärkt. På två månader har jag inte saknat serien en sekund! Däremot besannades mina farhågor om att ersättningsaktiviteten skulle visa sig för krävande. Visst har det blivit några sockerkakor bakade, men så fort jag kom på att jag ju inte behöver hitta tv-serier att följa, utan egentligen lika gärna hacka upp filmer i entimmesformat blev det en betydligt enklare pausaktivitet. Trots att jag haft både Sagan om Ringen som ljudbok i iPoden och en förtjusande grön emaljerad ugnsform var det oftast mer lockande att med ett musklick få omedelbar belöning och avkoppling genom att till exempel följa tonåriga gangsters och åldrade skräddare i maffiadramat Gomorra.

Några andra intressanta intressanta förändringar har också uppstått: att jag tog tag i projektet att testa ljudböcker i iPoden har gjort att jag inte tycker att långa tunnelbaneresor är lika trista längre. Och eftersom jag fick in vanan att köpa ägg har jag också insett att omelett med spenat och sambal oelek är sjukt gott och lätt att laga.

Nyfiken på True Blood? Se trailern här:

3 svar till “Psykologhjälp mot vampyr-tv”

  1. Oskar skriver:

    Liria Ortiz är även med i DNs insidan, som blev stolta över intervjun så de skrev lite om den och Psykologifabriken:

    http://www.korta.nu/ny-psykologisajt-spanar-in-forskning

    Mycket kul!

  2. Rebecca skriver:

    Intressant det här. Schysst att du fick en ny i-färdighet på köpet och insåg hur gott omelett med spenat är. Kanske dessa marginella vinster är de egentliga? Undrar just om man kan “MI samtala” med sig själv, vara intervjuare & intervjuad samtidigt. När det rör sig om lite mer triviala grejer man nyligen förstått att man är besvärad av, och som man ännu inte försökt förändra själv, ja. Men när de spontana lösningar inte längre funkar, då är det dags för Liria!

    Har du sen samtalet med Liria lyckats använda knepen i MI i andra situationer för att motivera dig själv till alt beteenden?

    Själv sysslar jag för tillfället med teckenekonomi, “555” kan vi kalla den. Syfte: att komma i tid till föreläsningar. Kommer jag 5 minuter före föreläsningen ger det mig ett symboliskt streck i räkenskaperna, mindre än 5 min före föreläsning bot om 5 spänn. 5 gånger i tid ger en valfri kaffe på Konditoriet intill plugget. Det som styr mitt beteende “komma i tid” är dock inte den hägrande dubbla espresson utan att jag tävlar med två andra i klassen om samma sak…

  3. John skriver:

    Rebecca> Det går absolut att använda på sig själv, Lirias bok är ju skriven som en självhjälpsverktyg!

    Och absolut, att till exempel direkt definiera hur man och när jag tar första steget är ju en väldigt användbar princip i många lägen!

    Haha skön teckenekonomi!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.