Tankeläsning, övergeneralisering och andra pappatankefällor

Carlos Rojas är 25 år, pappa till tvillingpojkar och initiativtagare till kampanjen Klart jag ska vara hemma, som har som mål att få fler pappor att ta ut mer föräldraledighet. Han tror att det kan vara pappornas dåliga självförtroende som är boven i dramat om föräldradagarna.

– Det finns en föreställning om att pappor är mindre lämpade att ta hand om barn. Har du inte folk omkring sig som bekräftar dig i din roll, kan ditt dåliga pappa-självförtroende förstärkas, säger han.

Tankefällor
Det här är tankegångar som stämmer överens med psykiatriprofessor Aaron Becks teorier om så kallade tankefällor. Beck är en av förgrundsgestalterna inom den kognitiva psykologin och menar att alla människor har en automatisk ström av tänkande vid sidan om det medvetna och kontrollerade tankelivet. Eftersom vi sällan reflekterar över dessa automatiska tankar, riskerar vi att misstolka dem. Om du har en pessimistisk inre dialog om din egen föräldrainsats, och omgivningen dessutom bekräftar dig i den uppfattningen, är risken stor att tankarna misstas för verklighet.

Tankefällor är alltså feltolkningar som kan orsaka att vi missbedömer situationer. De är varken sjukliga eller onormala, utan snarare en konsekvens av vår hjärnas förmåga att sortera information genom att generalisera situationer och söka efter hot eller fara.

Aaron Becks teori om tankefällor stämmer bra på pappan Carlos Rojas. Ett exempel på en sådan tankefälla är ”Det är ingen idé att jag tar ut föräldraledigheten, som pappa kan jag ändå inte fylla mitt barns behov lika bra som mamman kan.”

– Barn är så känsliga för ditt tillstånd. Om du har ångest eller dåligt självförtroende när du ska natta eller mata så märker barnet det och blir oroligt och då funkar det inte.

Tankeläsning
Du antar att andra tänker negativt om dig som pappa, utan att kontrollera om det stämmer. Vid ett tillfälle var till exempel Carlos Rojas övertygad om att han visste precis vad hans tidigare grannar i Stockholmsförorten Vårby gård skulle tänka när han för första gången tog en barnvagnstur i sina gamla kvarter.

– Jag bodde på Södermalm då och tänkte: ”Shit, jag kanske är ett ufo om jag går runt med barnvagnen i Vårby.” När jag gick av tunnelbanan såg jag att en snubbe glodde på mig, och jag tänkte: ”Han tittar konstigt på mig.” Men så när jag ska passera med vagnen genom spärrarna så springer killen före, ler stort och håller upp dörren för mig. Då skämdes jag, tänk att jag av alla människor hade de där fördomarna.

Övergeneralisering
En kväll när du ensam ska natta ditt barn, råkar det ta extra mycket tårar och lite längre tid för barnet att somna än när mamma nattar. Du känner dig misslyckad och drar slutsatsen att ditt barn alltid blir så här när du är ensam och att du aldrig kommer att vara tillräcklig. Övergeneralisering orsakas av att du börjar uppfatta enstaka negativa händelser som en del av ett mönster som känns typiskt för ditt liv som helhet.

Carlos berättar om en liknande situation som inträffade precis efter hans skilsmässa från barnens mamma.

– Min son frågade efter mamma när han skulle gå och lägga sig. Jag kände en ångestbomb i mitt bröst och tänkte: ”Jag har säkert varit för lite kärleksfull, jag kan inte fylla närhetsbehovet för att jag är pappa.” Det var lätt att känna så då. Dagen efter ringde barnens mamma mig vid läggdags. I bakgrunden hörde jag min son gråta och ropa ”paappaa”.

Text: Linda Backman
Illustration: Annelie Carlström
Den här texten publicerades ursprungligen i Modern Psykologi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.