Att sätta upp mål för sig själv är enkelt, men att formulera dem på ett sådant sätt att de lättare går att uppnå är desto svårare. För det mesta reflekterar vi inte över att sättet på vilket vi beskriver våra mål har en avgörande betydelse för våra förutsättningar att sätta igång att jobba mot dem. Framförallt tenderar vi att göra vår mål abstrakta och svepande, eller så eftersträvar vi alltför stora mål istället för att bryta ner dem i mindre delar. Forskning visar samtidigt att detta inte bara påverkar hur väl vi lyckas nå dem, utan att det också kan få konsekvenser för vårt mående och allmänna livstillfredsställelse.
I ett flertal undersökningar har människors mål studerats i relation till olika typer av livsstilsförändringar och psykologisk behandling. Det har då visat sig att vi överlag tycks föredra att skapa mål som i stor utsträckning handlar om vad vi vill bli av med eller undvika. Ett passande namn för detta är undvikandemål, vilka kännetecknas av att de ofta innehåller negationer som inte, undvika och sluta, exempelvis “sluta ha ångest” eller “bli av med negativa tankar”. Utgångspunkten för ett undvikandemål är vad vi behöver bli av med eller undvika för att må bra, något som kan försätta oss i en väldigt låst situation.
Problemet med undvikandemål är nämligen att de ger oss oerhört lite information om hur vi ska gå tillväga för att uppnå vårt mål. Ord som inte, undvika och sluta beskriver sällan vad vi faktiskt kan göra för att eftersträva vårt mål. Dessutom finns det en stor risk att vi aldrig kommer att få uppleva att vårt mål går i uppfyllelse eftersom det sällan går att bli av med saker helt och hållet, i synnerhet sådant som rör känslor och tankar. Varje gång vi erfar det vi försöker att undvika blir därmed en påminnelse om att vi har misslyckats uppnå vårt mål, vilket kan leda till både självanklagelser och sorg.
Ett bättre sätt att formulera vår mål är istället att utgå från vad vi vill närma oss, så kallade närmandemål. Karakteristiskt för dessa mål är att de innehåller aktiva handlingar eller verb som beskriver vad vi ska göra, till exempel att “gå på promenad varje kväll efter jobbet”. Detta underlättar för oss att skrida till verket eftersom de är självinstruerande och det går att utvärdera huruvida vi har tagit ett steg i rätt riktning. Närmandemål sätter oss dessutom lättare i kontakt med känslor som uppfattas positiva och tillfredsställande, något som i sin tur hjälper oss att må bättre och ökar vår motivation.
Akademisk referens: Michalak, J., & Holtforth, M. G. (2006). Where do we go from here? The goal perspective in psychotherapy. Clinical Psychology Science and Practice, 13(4), 346-365.
Locke, E., & Latham, G. (2002). Building a practically useful theory of goal setting and motivation. American Psychologist, 57(9), 705-717.
