Det här är vad som händer i din hjärna när det känns som att tiden stannar

“Vara uppe till sju?” “Men då ska man ju sova!”

Att gå femtio timmar egenterapi ingår i Psykologprogrammet. Idag försökte jag förklara för min rara psykolog vad som håller mig vaken och lycklig hela nätterna på helgerna. Förra helgen och även denna präglades av megafest och jag ville förmedla det till min frågande terapeut.  Jag började med att försöka förklara… “jag är medveten om att din generation inte fattar elektronisk musik”…hm…”eller jag menar, det finns grejer som är sjukt njutningsfulla med det och jag förstår att du inte förstår men det är lite som att tiden stannar och man…eh har så roligt och man eh tiden finns inte och eh”. Fail.

Jag älskar techno + fest. Jag älskar kruthuset och Berlin. Detta gör mig långt ifrån unik, jag är lyckligt medveten om att många känner som jag inför visselpipor, bjällror, rytmiska pump, skramlande lastbilar och upp-pitchade gosskörer. Tänkte ändå ägna en stund åt att utforska varför jag njuter, och vad det förmodligen är som händer i min hjärna när det känns så där som en total BLISS

Stefan Klein är författare och journalist. I sin bok “Lyckoformeln” ger han sig på det mäktiga uppdraget att försöka sammanfatta vad vetenskapen kan lära oss om lycka. I ett kapitel kommer han in på flowtillstånd.

Hjärnan står inte ut med sysslolöshet. Bekymmer brer  särskilt ut sig i hjärnan när man saknar något att aktivera den med. Det upptäckte forskaren och psykologen Mihaly Csikszentmihalyi när han undersökte vad som får människor att hamna i det eftertraktade flowtillståndet.

Han märkte att människor gärna förskönar sin fritid. I själva verket mådde som bäst när de arbetade intensivt. Under arbetstid angav fabriksarbetare dubbelt så ofta som på fritiden att de mådde bra. För tjänstemän och chefer var siffran givetvis ännu högre. Detta beror inte på att fabriksarbete/arbete nödvändigtvis är bättre för människans lycka, utan för att merparten av tiden på arbetet kräver att man sysselsätter sig. Många använder inte sin fritid på samma sätt. (Det gör mig förresten sur att tänka på det, för det håller kvar människor i tron om att det är enda sättet att må bra, att arbeta bort sitt liv, alltså)

Det är svårt att viljemässigt fokusera sin uppmärksamhet på något. På technofest finns så mycket stiumuli att min hjärna aldrig hinner tråkas ut.  Musiken dånar, det är rökigt och mörkt och blinkande lampor och dansande kroppar. Kanske är det all stimulans som gör mig lycklig. Vad är det då som händer i hjärnan när vi ägnar oss åt krävande, till synes meningslösa men njutningsfulla aktiviteter?

Jo, det handlar enligt Klein om “Flow-hemligheten” (vi har skrivit om det i Tidningen Konstnären och här och här på Fabriken) Att ägna sig åt en uppgift eller aktivitet intensivt ger oss ett lyckorus. Uppmärksamheten går förlorad både när vi har för mycket och för lite att göra. Människor har svårt att stå ut med leda. Nu blir det lite krångligt, men jag ska försöka förklara vad uppmärksamhet och med lycka och flow att göra

Man tror att flow, bliss  och uppspelta känslor har med signalsubstansen dopamin och dess roll i uppmärksamheten att göra. För att kunna koncentrera sig behöver man använda arbetsminnet som till viss del kan lokaliseras i pannloben. Dopamin påverkar pannlobens aktivitet. För att koncentrera sig och uppmärksamma något krävs dopamin. Dopamin utsöndras delvis för att vi ska kunna skilja ut information, alltså uppmärksamma det väsentliga och ignorera övrigt. Och som de flesta vet är dopmin också psykets egen älskling. Det gör oss snabbtänkta och kreativa. Hjärnan gör lättare associationer och bearbetar information snabbare.

Sammanfattningsvis: När jag känner att tiden stannar när jag dansar, då är jag i själva inte alls i trans, som många tror, utan snarare extremt uppmärksam. Och uppmärksamheten i sig gör att ännu mer dopamin frigörs. Det här förklarar kanske varför det ofta känns som att det blåser igenom min hjärna när jag är på riktigt riktigt smörig technofest. Man behöver inte alls arbeta för att känna lust och flow. Det räcker att utmana hjärnan med något du väljer. Eller som Klein skriver: Vi kan inte ge upp vår strävan efter belöning. Systemet är alltför mäktigt. Men vi kan välja var och i vilken form vi ska söka och till sist finna belöningen.

8 svar till “Det här är vad som händer i din hjärna när det känns som att tiden stannar”

  1. Martin Ström skriver:

    “Det är svårt att viljemässigt fokusera sin uppmärksamhet på något.”

    Denna förmåga går att träna upp. Genom att praktisera mindfulness och meditation.

    “Dopamin påverkar pannlobens aktivitet. “

    fMRI-studier av mycket erfarna meditatörer visar att de har en kraftigt förhöjd frontallobsaktivitet jämfört med “vanliga” människor. Sådana studier visar också en mycket större aktivitet i områden av hjärnan som är associerade till positiva känslor och sinnestillstånd.

    “När jag känner att tiden stannar när jag dansar, då är jag i själva inte alls i trans, som många tror, utan snarare extremt uppmärksam.”

    Tänk om du kunde bibehålla denna typ av extrema uppmärksamhet i precis allting du gör! Tänk om du kunde vara fullständigt närvarande i alla aktiviteter. Då förvandlas allting till flow. Vad de yttre aktiviteterna är för någonting spelar ingen roll. Allting blir BLISS.

    Min poäng är den här egentligen: Alla borde vi byta en liten del av den ansträngning vi lägger på att manipulera yttre omständigheter mot en regelbunden träning i mindfulness och meditation. Forskningen visar att det går att träna hjärnan i flow, i närvaro, i positiva sinnestillstånd, i lycka.

    Flow är ett inre tillstånd. Lycka är ett inre tillstånd. Detta kan egentligen ingen förneka. Ändå så lägger vi allt fokus på att manipulera yttre omständigheter för att uppnå dessa inre tillstånd. Inget fel på att försöka uppnå flow och lycka genom att få till de perfekta yttre omständigheterna, men istället för att lägga 100% av våra ansträngningar där kan vi kanske lägga 50% på det och 50% på att träna vårt sinne istället.

    Nyckeln heter neuroplasticitet. Vi kan förändra vår hjärna. Vi kan förändra hur vi reagerar på saker. Vi kan stärka vår förmåga att rikta vår uppmärksamhet, stärka frontallobernas funktion och allt det du så klokt och insatt skriver om.

    Varför inte arbeta mer direkt med de inre tillstånden och träna oss själva i flow och lycka och bliss? Varför alltid ta omvägen via manipulerandet av yttre omständigheter?

  2. John skriver:

    “Min poäng är den här egentligen: Alla borde vi byta en liten del av den ansträngning vi lägger på att manipulera yttre omständigheter mot en regelbunden träning i mindfulness och meditation. Forskningen visar att det går att träna hjärnan i flow, i närvaro, i positiva sinnestillstånd, i lycka.”

    Håller helt med om det, vi lägger så mycket energi på andra grejer, att bara ett litet skifte kan göra stor skillnad… Jag tycker att mina 5 min-mindfulnessövningar, trots att jag inte gör dom särskilt regelbundet, gör stor skillnad!

  3. Martin Ström skriver:

    John, jag insåg att 50% av ens tid som jag föreslog kanske var lite att ta i… Det blir ju typ 8 timmar om dagen eller nåt. :-)

    Richard Davidson, som gjort sådan forskning som jag hänvisade till ovan, menar att hans resultat tyder på att om man ägnas 15 minuter om dagen åt mindfulness-övningar eller meditation så har det mätbara och tydliga effekter på hjärnan.

    Men jag tror, precis som du säger, att blott fem minuter då och då faktiskt har en reell effekt.

  4. .perpotator skriver:

    fast det är ju exakt det “trans” är. eller vad man kanske kan kalla ett “hypnotiskt” tillstånd. “hypnotisk trans” är inget annat än extrem koncentration och fokusering. det är samma sak som händer när du “fastnar med blicken”. man har i själva verket suttit och tänkt/koncentrerat sig på en sak väldigt mycket.
    nästa gång du upptäcker att du fastnat sådär, försök ta reda på vad du tänkte på.. det brukar jag göra, det är superkul att faktiskt komma på vad det var ibland.

  5. Martin Ström skriver:

    “det är samma sak som händer när du “fastnar med blicken”. “

    Jag skulle hävda att det som händer när man “fastnar med blicken” i mycket är raka motsatsen mot de fokuserade tillstånd som åtminstone jag syftar på. Anledningen är att åtminstone när det händer mig så handlar det om en total avsaknad av närvaro och medvetenhet, ett frånvarande och “utspejsat” tillstånd. Ungefär som när man försvinner iväg i tankar och först efter en stund inser att man sitter och dagdrömmer.

    Det finns “trans” som genomsyras av fullständig medvetenhet och närvaro och det finns finns “trans” som genomsyras av omedvetenhet och frånvaro. Den förra är eftersträvansvärd, medan den senare inte är det.

  6. A skriver:

    Jag känner igen mig väldigt mycket i din text. Håller med dig till fullo och förstår precis vad du menar med att njutningen i elektronisk musik inte går att förklara. Man måste uppleva den själv.

    Förövrigt tycker jag vi verkar vara väldigt likasinnade, känner igen mig själv allt för mycket i det du skriver.

    Känslan av att tiden stannar av och att man “lever i nuet” och har sån förståelse för allting är helt magisk. Man kan leva på ett sådant minne i hur länge som helst.

    Första gången jag prövade drogen MDMA (ecstasy) som huvudsakligen frisätter enorma mängder serotonin, blev jag totalt frälst. Jag stod på dansgolvet i 6 timmar och dansade konstant till min älskade psytrance på ett jättestort stamp i skogen. Tiden stannade av och jag förstod allt.

    Jag inbillade mig att detta måste vara vad man upplever i “livet efter detta” Total evighet och total lycka som aldrig tar slut.

    Ecstasyn satte igång en tankeprocess i min hjärna som fortfarande sitter kvar och besöker mig varje dag.

    Jag börjar spinna vidare på oändligheten och evigheten och för varje dag tycker jag att jag förstår mer och mer. Trots att frågorna blir fler.

    En annan drog jag provat vid ett antal tillfällen är Amfetamin, som du säkert känner till så utsöndrar den enorma mängder dopamin.

    Dopaminet stimulerar dessa tankar på ett helt sjukt sätt och gör nästan alltid så att jag blir slutkörd i huvudet eftersom jag ser så otroligt många samband mellan saker och ting.

    Frågan är om jag någonsin kommer att hitta svar?

    Droger är ingenting jag håller på med till vardags eftersom jag har insett att jag är klar med dem.

    Droger kan öppna ditt sinne på samma sätt som meditation gör, men du måste utforska sinnet i nyktert tillstånd.

    Jag inbillar mig att jag håller på att bli galen, men titt som tätt stöter man samman med folk som har precis samma funderingar och tänker på samma sätt.

    Man förstår dessa “magiska tankar” så jävla bra och peppar varandra till att fortsätta spinna vidare på dem.

    Positivt är dock att man lär sig se saker och ting ur helt nya perspektiv och man tror sig bli en mer allmänbildad och upplyst människa.

    Frågan är ifall dessa funderingar kring evigheten verkligen gör en upplyst?

    Eller är det bara flum?

    Detta gör mig Galen!!

  7. Erik Sundell skriver:

    Konsten att inte leva i huvudet, att uppnå flow, det är svårt i vissa sammanhang och lättare i andra.

    Enkelt när man sportar med vänner man är avslappnad med, när man varigt modig och får en kick, när man får uppleva spännande saker…

    Enklare med stark självkänsla, med gott fysiskt välmående i stunden, med solsken, med vana av att vara i flow.

  8. Jerry Segerholm skriver:

    Känner naturligtvis igen mig. Har upplevt detsamma i andra former av dans, sex och studier och i aikido, Budo har sysslat med detta i tusentals år, problemet är bara att det är betydligt svårare än i ensamdans. Själv tycker jag om när man är två eller fler som kommer in i det här tillståndet tillsammans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.