Året är 1986 och George Deukmejian, dåvarande guvernör i Kalifornien i USA, har just gått med på att satsa $ 245.000 om året på en arbetsgrupp i självkänsla. Bakom beslutet ligger en rörelse som jobbar aktivt med att försöka påverka politiker i landet om fördelarna med att ge invånarna bättre självkänsla. Förhoppningen är att en stor satsning på området ska kunna hjälpa Kalifornien och dess medborgare med en mängd olika psykiska och sociala problem, däribland kriminalitet, missbruk, tonårsgraviditet och tidiga avhopp från skolan. Deukmejian är förväntansfull på arbetsgruppens resultat, och håller tummarna på att det i förlängningen ska ge delstaten pengar tillbaka i form av minskade utgifter.
Ett par år senare presenterar arbetsgruppen vad den har kommit fram till. Efter en lång och tidsödande sammanställning av forskningsområdet kunde man konstatera att de positiva effekterna av att försöka öka invånarnas självkänsla var överdrivna. Inte nog med att det fanns lite som talade för att god självkänsla kunde förbättra människors psykiska och sociala hälsa, det var inte ens säkert att det överhuvudtaget gick att förbättra självkänsla genom riktade insatser. Deukmejians förhoppningar om vad självkänsla skulle kunna ge medborgarna i Kalifornien grusades med andra ord ordentligt, och arbetsgruppen lades därför ner så fort resultatet hade blivit offentligt.
Trots detta enorma bakslag för den rörelse som propagerar för bättre självkänsla existerar det dock fortfarande många individer som hävdar att en stor del av människors problem går att förklara med hjälp av bristande självkänsla. Även här i Sverige finns det en uppsjö föreläsare och personligheter som förklarar att att dålig självkänsla är roten till mycket ont, och att vi genom deras självhjälpsböcker kommer att kunna ge oss en bättre tilltro till oss själva. Men hur ser det egentligen ut i forskningen? Vilket stöd har exempelvis Mia Törnbloms uttalanden, och går det verkligen att ge sin egen självkänsla ett lyft?
Roy Baumeister, professor i psykologi vid Florida State University i USA, är en av världens ledande forskare i frågor kring identitet och självuppfattning. Han satte samman en stor grupp kollegor för att reda ut de frågetecken som existerar kring begreppet självkänsla, och försökte samtidigt att undersöka om de höga förväntningarna överensstämde med verkligheten. Genom att dammsuga enorma databaser med vetenskapliga artiklar gick han och hans team igenom stora mängder studier på området. Resultatet sammanställdes sedan i en lång rapport, och några av de slutsatser Baumeister kunde dra är följande:
- Hög självkänsla bidrar inte till bättre skolprestationer
- Hög självkänsla har enbart en marginell inverkan på prestationer i arbetslivet, något som varierar mycket mellan olika jobb
- Personer med hög självkänsla skattar sig i högre grad som mer eftertraktade och populära, något som dock inte visar sig stämma överens med omgivningens uppfattning
- Varken låg eller hög självkänsla har någon tydlig koppling till äktenskapsproblem
- Självkänsla har ingen tydlig koppling till aggression, förutom att personer med hög självkänsla i högre grad utsätter andra för mobbning eller är passiva åskådare till mobbning
- Det finns lite stöd för att låg självkänsla är förknippat med antisocialt beteende
- Hög självkänsla innebär inte en bättre förmåga att hantera svårigheter i livet jämfört med låg självkänsla
- Självkänsla har ingen koppling alls till många hälsorelaterade beteenden; låg självkänsla leder inte till rökning, alkohol- eller drogmissbruk, tonårsgraviditet, eller sexuellt riskbeteende
Baumeister och hans kollegor har med andra ord kommit fram till samma resultat som den arbetsgrupp Deukmejian satte samman cirka 20 år tidigare. Trots mer avancerade metoder att bedriva forskning på, och en större tillgänglighet av studier på området, visade det sig att självkänsla har en ytterst liten positiv inverkan på människors psykiska och sociala hälsa. Baumeister menar samtidigt att forskningen på området är undermålig, och att de verktyg som används för att mäta självkänsla är opålitliga. Problemet är framför allt att det är svårt att fastställa om självkänsla faktiskt leder till olika positiva saker i våra liv, eller om det snarare är summan av vad vi gör som renderar i bättre självkänsla. I många vetenskapliga studier verkar förhållandet vara det sistnämnda: goda prestationer i skola och arbete ger en större tilltro till sin egen förmåga, vilket i sin tur skapar det vi i vardagliga sammanhang kallar för god självkänsla.
Finns det då inga fördelar med att ha en hög självkänsla? Baumeister och hans kollegor identifierade ett par saker som trots allt verkar vara förknippade med att ha en god självkänsla; bland annat förmågan att fortsätta jobba på en uppgift trots motgångar, att höja sin röst och stå för en motsatt åsikt i en grupp, en högre grad av lycka, samt en minskad risk att drabbas av ätstörningar. Men även om det tycks finnas ett samband mellan självkänsla och dessa aspekter är det fortfarande svårt att veta vad som orsakar vad, menar Baumeister. Kanske är det snarare så att människors självkänsla kan se olika ut på olika områden i livet, samt att det inte är en fråga om hög eller låg självkänsla som är intressant, utan snarare om man gör en korrekt bedömning av sin egen självkänsla.
Debatten om självkänslans betydelse för vår psykiska och sociala hälsa kommer med all sannolikhet att fortsätta, men Baumeisters forskningsgenomgång pekar åtminstone på en viktig slutsats: det finns inga vetenskapliga belägg för att riktade interventioner mot att höja individers självkänsla har någon som helst effekt, snarare verkar sådana insatser stjälpa mer än att hjälpa. Ett bättre angreppssätt tycks istället vara att i små steg lära sig bemästra konkreta situationer som uppfattas svåra, exempelvis i skola, arbete eller privat. Därigenom får personen en möjlighet att öka sin tilltro till sin förmåga att klara av saker på egen hand, vilket i sin tur skapar det tillstånd av tankar och emotioner som så ofta kallas god självkänsla.
Akademisk referens:
Baumeistser, R. F., Campbell, J. D., Krueger, J. I., & Vohs, K. D. (2003). Does high self-esteem cause better performance, interpersonal success, happiness, or healthier lifestyles? Psychological Science in the Public Interest, 4(1), 1-44.