I skydd av lekens låtsade verklighet kan vi alla agera ut sidor vi inte trodde fanns inom den egna identiteten. Men i varje påtagen social roll vi spelar sker något autentiskt: rollen och leken spåras in neurologiskt i hjärnan. Är leken den nya vägen till beteendeträning i vardagen?

Nya beteenden prövas ofta i sällskap av en terapeut eller drogpåverkan. Jag skulle vilja lägga fenomenet lek till den listan. I leken agerar vi fritt utan ansvar för konsekvenserna (i rimlig mån). Lek är också ett sätt att vara närvarande i ett kreativt flow.

På digitalmediaskolan Hyper Island hålls kurser i idéutveckling. Där tipsas elever om hur man når rätt sinnestämning för innovativt tänk, eller rätt nivå av flams om man så vill. Det kan vara genom spontandans eller fritänkande lekar på kontoret. Detta ska då ske i ett tolerant klimat där allt, dåligt, tråkigt och bra uppmuntras i idéstadiet. För det är i detta lekfulla accepterande tillstånd som vi kan släppa gammalt och våga pröva nytt.

En enkel utväg för att få leka med minimalt ansvar, om man inte har råd att gå till en terapeut eller jobbar på en lekfull reklambyrå, kan vara i berusat tillstånd eller i sällskap av starka emotioner. Vi är ”galna på fyllan” eller ”galna av kärlek” och hittar på nattliga upptåg som senare kan bortförklaras –”I was under the influence!”. Men det är här jag tänker att vi ofta breddar vårt beteenderegister! Vågar göra galet och vågar göra annorlunda. Låt vara i en improviserad teatergrupp eller i utmanande sexlekar: det intressanta är att leken eller den prövade rollen blir verklig i samma stund som den manifesteras i kroppen! Och vi kan aldrig föreställa oss hur denna manifestation kommer att kännas förrän den upplevs, i en skapad verklighet. I regi av oss, våra fria val och interaktionen med andra medskapare.

Bryter vi en vana manifesteras en ny erfarenhet i vår kropp och vi får ett nytt neurospår i hjärnan där den mystiska personligheten sägs bo. Många nya vanor, blir många nya erfarenheter med många nya nervbanor. En individ i förändring helt enkelt.

Att skapa sig själv gång på gång i ett socialt sammanhang talade George H Mead om redan på 1920-talet. Han var en social behaviourist som ansåg att självet måste formas i närvaro av ”en generaliserad annan”, någonting att distansera sig ifrån eller identifiera sig med.

Detta kan appliceras på både institutioner och individer. När jag väljer att överge Söders höjder för att leka indiebrat på Spy Bar görs detta som ett led i ett utforskande identitetsbygge. Samtidigt bidrar jag till klubbens idé om sig själv: hur väljer jag att uppföra mig därinne? Beställer jag bubbel eller bira? Svartklubbar och pretentiösa barer skapar mig lika mycket som jag dem. Och det händer i varje ögonblick av interaktion. Det hävdar Grounded Theory-grundarna Glaser och Strauss i sina tankar om hur strukturer är i process och ständigt blir återskapade av oss aktörer. Något att komma ihåg nästa gång man har en utekväll och allt känns förutsägbart.

För somliga är noga med vilka roller de spelar i olika forum, vilka bitar av sig själva som får exponeras inför det valda sociala sammanhanget. Sociologen Goffman kallade detta ”Impression management” –hur vill jag medvetet välja att göra intryck?

Enligt existentialister är varje aktivt val lika autentiskt oavsett om det aldrig beprövats tidigare! Jag är alltså en fri individ i varje ögonblick, jag skapar själv min verklighet såsom jag behagar och min familjehistoria vilar endast som en erfarenhet bland andra erfarenheter -men den tvingar mig till intet.

Min neurobiologiska uppförandebibel vill förleda mig in i bekvämlighetszoner men Sartre och de andra står fast: I varje prövande av en social roll, även om jag överdriver eller ”låtsats” (leker) så sker den i min kropp och kodas in som material för mig att distansera mig ifrån eller godkänna. Jag har frihet att vara brat ena kvällen för att agera aktivist nästa. Som tur är dömer inte existentialisterna ut detta beteende som ickeautentiskt lika snabbt som de olika subkulturernas lokalpatriotiska representanter.

Formen för att baka denna valmöjlighetskaka av beteenden kallas enligt vissa medveten närvaro. Att vara närvarande i varje nu ger medvetenhet om att allt historiskt och all framtid är konstruktioner. Jag har ständigt frihet att välja vem jag vill uppträda som i varje given stund. På denna punkt är mindfulness-missionärer, existentialister och Mead överens.

När denna valmöjlighet bjuder upp till både tango, lindy-hop, och hiphop new style håller många ändå hårt i mellanstadiets discodans och steppar fötterna enträget från sida till sida. Om vi lyfter blicken till kreativa lekar, impression management och friheten att vara vem som helst, oavsett nervbanor och uppväxtförhållanden, var landar vi då? En bild av ett psyke på vid gavel.

Så vilka institutioners varumärken vill du vara med och bidra till, och hur revolterar du mot de element i samhället som du inte godkänner? Hur manifesterar sig dina roller – och därigenom din identitet- i interaktionen med andra? Rör du dig fritt mellan klubbens olika dansgolv eller håller du dig till en gemensam squaredance?

Text: Katarina Blom
Katarina Blom är psykologkandidat vid Stockholms Universitet.

Källor:
van Deurzen, E. (2003). Vardagens mysterier. Studentlitteratur AB
Mead, G.H. (1934): Mind, Self and Society. The University of Chicago Press, Chicago. Kap. 20: Play, the Game and the Generalized Other.
Layder, D. (2006). Understanding social theory (s. 81) London: Sage Publications