Jag blev utsatt för The Game – rätt åt mig

Ha. Ha. Ha. Känns ironiskt att just jag, som skrivit om The Game på ett positivt sätt här på fabriken, ska bli utsatt för de trixiga trixen som Neil Strauss klurat ut för att jämna ut oddsen för alla världens datanördar.

Det var i fredags kväll. Jag var förbi Djungeltrumman på Trädgården för att kolla in Nordpolen som spelade. Innan konserten står jag, min bästa vän och min syrra och hänger vid ett bord. Då kommer en kille fram och lägger armarna om mig och min vän och säger “Hej jag heter Sixten vad heter ni tjejer?”

Okej, jag blev rätt chockad, jag är ändå Stockholmare och vi pratar faktiskt inte med någon som vi inte känt sedan barnsben/jobbar på samma byrå som/har varit tillsammmans med/jobbar med när vi är ute på lokal.  “Sixten” levererade ett antal av de repliker som jag känner igen från The Game, för att sedan susa iväg.  Trix han använde sig av:

-försök till kroppskontakt (oxytocin är ett hormon som gör att vi knyter an, aktiveras vid kroppskontakt, detta är dock inte klarlagt)

-försök att utstråla självförtroende (Evidens!)

-selfdisclosure (vetenskapligt bevisat!)

-Försökte hitta likheter att prata om (beforskat trick!)

Det gick sådär kan man väl säga.

En timme gick. Sedan kom ytterligare en ung kille i svarta kläder fram till oss. Runt handlederna hade han lysande rör och svarta skinnband knutna hårt (tufft!) Han gjorde exakt samma rutin. Kroppskontakt, öppen, hälsa , vara rättfram och påstridigt, fråga frågor och hitta likheter. Jag gjorde ett antal flyktförsök vilket ledde till att kille tre kom fram för att så att säga fånga upp. Plöstligt såg jag att det stod tio likadana killar i baren. Alla hade svarta kläder med någon fräck och frän detalj (Tips från Neil Strauss! Han hade periodvis en papegoja på axeln tror jag) i mitten stod en kopia av han sångaren i Backyard Babies och såg sjukt nonchalant ut. Jag misstänker att han var ledaren. Jag började ana oråd. Så jag frågade killen brevid mig var de kom ifrån och hur de kände varandra. Så här gick dialogen

-Vi träffades på ett seminarie i personlig utveckling

-Jaha, från vilket perspektiv? Jag läser psykologi nämligen! (jag ler inombords)

-Hmm. ja . Bara personlig utveckling liksom. Vi rev ett hotellrum en gång!

-Tufft! men varför har ni likadana kläder och armband?

-Ähhh för att vi ska hitta varandra i mörkret

Alltså. Neil Stauss borde fira. Hans The Game har spridit sig som Dressman över Sveriges alla Statt, och finns nu även i Söderhamn och Stockholm. Jag tycker att det är skitbra att unga datanördar får lära sig social kompetens och självförtroende. Mycket bättre än att sitta hemma och grubbla, absolut! Killarna verkade ha kul tillsammans när de inte raggade också. Men jag får lite samma känsla som när man ser tjejiga tjejer sitta och älta relationer på Sex and the Cityvis. Jag önskar liksom att de skulle lägga energin på något lite mer givande. Typ kultur. Eller sport. Gud, vad konservativ jag känner mig.

Jag kan heller inte hjälpa att känna mig grundligt irriterad för kvinnosynen som hänger som en unken doft över hela grejen. Plus att jag hatar såndär uppenbar raggning. De lärde sig att framföra de hälsningar och frågor, men inte att känna av om vi överhuvudtaget var intresserade eller inte. Det kanske borde vara steg ett, att läsa av sociala signaler innan man börjar peppra frågor och kasta roliga historier omkring sig.

10 svar till “Jag blev utsatt för The Game – rätt åt mig”

  1. Jonas skriver:

    Jag håller med om att kvinnosynen är unken. Likaså manssynen. Dock tror jag att det skulle fungera sämre för de här killarna att börja känna av tjejernas känslor. De har ofta dåligt självförtroende och mycket av det hela går ut på att inte bry sig tjejen. Börjar med för mycket empati kan det gå åt skogen med hela konceptet.

  2. Linda skriver:

    Ja, det bygger överhuvudtaget på en konstig bild av människan och samspel som jag inte alls känner igen. Jag antar att de som använt sig av boken och tipsen förr eller senare inkorporerat de här andra insikterna (om beteende, validering, empati, värde osv) men glömt berätta de för de nya läsarna.

  3. Alexander B. R. skriver:

    Psykologen Albert Ellis, initiativtagaren till Ratonal-Emotive Behaviour Therapy (senare en av delarna till KBT), försökte ju på liknande sätt övervinna sin rädsla för att prata med kvinnor (dock med lite mer empati och känsla för det sociala samspelet). Vad det i grunden handlar om är ju en form av in vivo exponering, och därför föreställer jag mig att just den delen av The Game har en effekt. Jag ställer mig dock starkt kritisk till den föråldrade synen på kvinnor som ni nämner, men blir samtidigt nyfiken på hur denna raggningsteknik skulle fungera under helt andra förutsättningar, exempelvis mellan två homosexuella män.

  4. Plutten skriver:

    “Oasen tar över efter Trädgården på restaurang Fleming i sommar. I den nya regin ska klubben bli bredare, folkligare och mer raggig.

    – Ingen annan satsar på den stora massan. Vissa vill bara komma in, dricka drinkar och hitta ett ragg. Vi ska ha hög raggfaktor för det vill folk ha, säger han.”

    http://www.pastan.nu/klubb/farval-tradgarden-hej-oasen-1.878309

  5. Linda skriver:

    plutten : haha, de lyckades verkligen med sitt koncept. Jag går dock inte dit igen.

    Alexander: ja, just exponeringen är ju det riktiga i The Game. Och att våga. Beeteendeaktivering. Man behöver ju inte lyckas varje gång, killarna som läser The Game kanske lär sig att mysslyckas också, Förhoppningsvis.

    Gällande kvinnosynen: det har ju inte gått någon förbi , så att säga. Mitt intresse ligger i att förstå varför den ändå köps och används, och försöka se det funktionella i boken.

  6. Tanja skriver:

    PUA:s i flock måste vara otroligt kul att se. När det är så uppenbart. Wish I was there.

    Jag tycker kvinnosynen i PUA-sammanhang är mycket bättre än vad man fördomsmässigt lätt tror. Framför allt om man jämför med kvinnosynen som de som the Game och dyl riktar sig till har innan de börjar träna på att gejma (och just den synen är ju ofta anledningen till varför de inte får nåt). De flesta PUA-tekniker innehåller nåt inslag av att man lär sig sluta tänka på kvinnor i termer av hora/madonna. Och jag är lätt mer för fånigt klädda men någotsånär vårdade killar som raggar fånigt men fattar att tjejer kan vilja ha sex utan att sluta vara värda respekt än ovårdade illa raggande hora/madonnande puckon.

  7. M skriver:

    meningen “för att vi ska hitta varandra i mörkret” ger mig så himla fina metafor-vibbar

  8. lagge skriver:

    jo jag håller med dig om att kvinnosynen kanske inte är den bästa, men killarna behöver självförtroende(liksom jag). och ärligt talat funkar det inte alltid med att k’nna av ifall någon är intresserad. Ibland måste man vara sjukt framåt för att en tjej ska vara intresserad. Man måste visa vad man vill och kämpa för det.
    PS har inte läst TheGame

  9. Linda skriver:

    Lagge: du har så rätt, man förlorar inte alltid på att vara sjukt framåt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.