Hallå Zadie Smith! Facebook gör mer än “krympa” & “deformera”

Brittiska författaren Zadie Smith har fått mycket uppmärksamhet för sitt frontalangrepp på Facebook i The New York Review of Books – och häromdagen publicerades det även på svenska i DN Kultur.

Jag tänkte sälla mig till skaran som diskuterar den här artikeln med en kommentar:

Zadie Smith, du må ha rätt i att det finns problem med Facebook – men varför, varför, varför har du så svårt att se att det också finns positiva aspekter av ett hopkopplat samhälle? Aspekter som inte “krymper” och “deformerar” oss och våra relationer, utan till och med möjliggör de riktiga mötena, och verkliga konversationerna som du är så förtjust i.

Veckan innan jag reste till Japan var jag i Linköping och föreläste, och eftersom jag skulle vidare till Skövde dagen efter för en ny föreläsning behövde jag någonstans att bo. Jag gjorde som jag brukar när jag behöver hjälp med något – jag frågade Facebook!

Ganska oväntat fick jag svar från en person jag aldrig träffat i verkligheten, Karin Malmquist, en lärare på en skola i Linköping där Oskar varit och föreläst och som jag mejlat och Facebookat lite med kring Psykologifabriken. Hon sade att hon och hennes sambo hade ett extra rum i radhuset där de bor i, och att jag kunde bo hos dom. Jag sade såklart ja!

Efter föreläsningen blev jag upphämtad av Karin, vi käkade en god middag och spånade på samarbeten kring mindfulnessutbildningar utifrån några riktigt spännande idéer hon hade. Att jag dessutom fick leva lite radhusliv i Linköping, vilket jag aldrig gjort tidigare, var såklart extra plus i min bok!

Jag tycker Facebook är helt fantastiskt för sånt här, genom att använda en statusrad riktad till hela nätverket undviker man det sociala trycket som uppstår om man skulle fråga någon direkt. Några andra exempel på saker jag fått tag på genom att fråga på Facebook: ett superfint boende i en konstnärsvåning i Gamla stan, en uppstoppad uggla till en fotografering, ett snabbt cykellån som möjliggjorde en ljuvlig badtur till Nackareservatet, en Freud-action-figure och en isärtagbar människoöverkropp i plast till en videoinspelning.

Min vän Eric är väldigt bra på att berätta historiska anekdoter och – tja – ge lite perspektiv på tillvaron. Han brukar ofta berätta om farhågorna som dök upp när det skrivna språket uppfanns – “Det kommer ta död på vår berättartradition! Vi kommer inte längre behöva memorera långa berättelser i huvudet!”. Och visst blev det till viss del så. Men det möjliggjorde en helt ny berättartradition. Och en del annat. Kommunikation över internet till exempel. Hehe.

5 svar till “Hallå Zadie Smith! Facebook gör mer än “krympa” & “deformera””

  1. Rauli Sulanko skriver:

    Rädslan för ny teknik och nya fenomen handlar enligt mig ofta om oförmågan att hålla isär mål och medel. Att använda ett verktyg är sällan ett mål man har. Motståndet för det nya kan ofta handla om oviljan att lära sig använda nya medel när de gamla redan fungerade. Jag minns min suck över att jag skulle behöva lära mig använda Windows 95. Vad var poängen med ett nytt operativsystem?

    Ser man användandet av Facebook som ett viktigt självändamål så tror jag att livet snabbt blir grått, med en nyans av blått.

  2. Niklas skriver:

    Smiths artikel är helt klart nödvändig och det är skönt att denna typ av diskussioner börjar dyka upp. Det bör ju dock noteras att Smiths erfarenhet av Facebook kom från ett 2 månader långt användande när Facebook var helt färskt. Likheterna mellan denna version och dagens är förvisso många men det har väl hänt en hel del med fejjan sedan 2004?

    Att det skulle vara något negativt att vi surfar runt i “en 19-årings bild av verkligheten” är väl ändå en hemsk bild av hur idéer blir till? Personligen så tycker jag att detta är internets och generation 2.0s styrka: Man har en idé, slänger ut den på nätet och sedan får användarna hjälpa till att definiera och utveckla den.

  3. John Airaksinen skriver:

    Rauli> Yep, tror du har rätt i det.
    Tror också det har att göra med den rätt vanligt förekommande instinkten att sättet vi lever nu är på något sätt evolutionens slutpunkt.

    Jag tycker ju att det är så roligt med Facebook att det också innebär nya sätt för hur relationer fungerar. De ytliga bekantskaperna som kan hjälpa varandra och ha verkligt utbyte i en mikrokommunikation kring ett gemensam nämnare till exempel.

    Niklas> Japp, håller med dig om att det är ämne som absolut ska diskuteras, och jag menar inte att hon har helt fel i allt. Men som du säger, det är ett lätt nedlåtande perspektiv tycker jag, det där “en 19-årings bild av verkligheten”. Hon ser inte att Facebook idag inte är lika med vad Zuckerberg spånade fram i sitt collegerum.

    Hon borde läsa Group genious!

  4. Niklas skriver:

    Japp borde verkligen posta denna bok till henne tillsammans med “Laninges snabbguide till internet”.

  5. […] i både bloggar och på Twitter. Kommentarerna handlade främst om kultursnobberi och om att Zadie Smith har fel, men vissa ställde sig även bakom den brittiska […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.