Experiment visar värdet av att ta kontakt med främlingar

Vi har alla den där egna stunden under dagen – på tunnelbanan eller bussen på vägen till eller från jobbet – en lugn stund där vi får andas ut och vara i vår egen lilla bubbla. Vi varvar ner och skärmar av oss från de andra runt omkring oss för att hämta lite energi innan nästa anhalt på schemat.

Ibland händer det kanske saker som bryter lugnet. Kanske stannar bussen eller tunnelbanan på grund av något tekniskt förhinder, kanske ramlar någon till och tappar något – eller så kanske, kanske någon börjar prata med dig. Instinktivt så reagerar du möjligtvis med ett minne från en dålig erfarenhet då du blivit avbruten i sagda paus och blivit tvungen att parera en konversation som du egentligen inte ville ha. Du kanske tänker att du aldrig själv skulle drömma om att störa någon på det sättet i det offentliga. Men är det en verkligen mer positiv upplevelse att vara själv på bussen än att få en kort social kontakt? Eller kan det vara så att vi inte förstår behovet hos oss själva eller vår omgivning när det kommer till spontana sociala interaktioner?

Nicholas Epley och Juliana Schroeder är två amerikanska forskare från Booth School of Business i Chicago som utfört 9 separata experiment på personer i kollektivtrafiken i staden där de är verksamma. Målet var att undersöka varför vi sociala varelser väljer att isolera oss så fort vi sätter oss på kollektivtrafiken.

I det första experimentet deltog 105 personer som rekryterats direkt på en tunnelbanestation i Chicago. En tredjedel av deltagarna instruerades att sitta själva utan att söka kontakt med medpassagerare, ytterligare en tredjedel ombads att aktivt söka kontakt med medresenärer och den övriga tredjedelen fick agera kontrollgrupp och ombads bara att bete sig som vanligt.

Det visade sig ganska förvånande att de som initierat kontakt med andra personer under detta experiment rapporterade en högre grad av välmående efter experimentet än de som blivit uppmanade att hålla sig för sig själva. Totalt 921 personer deltog i experimentserien som inkluderade platser såsom flygplan, taxibilar och väntrum och resultatet blev detsamma. Denna skillnad gällde även för de i kontrollgrupperna som normalt sett brukar interagera med andra. De som satt för sig själva oavsett om de valt det själva eller blivit ombedda om det visade sämst resultat när det gällde välmående efter studien.

Studien visade också att deltagarna inte brukade ta kontakt med andra då de trodde att de skulle bryta mot sociala normer medan de själva inte tyckte att det var något dåligt när andra betedde sig så. Författarna berör här något som inom psykologin kallas pluralistic ignoranceett tankefel som gör att vi accepterar en gruppnorm baserat på en tro att de övriga i gruppen accepterar normen – när alla i en grupp agerar på detta vis så innebär det att de gemensamt låter oönskvärda beteenden och tankar få fortsätta att påverka gruppen. Vi kanske egentligen vill kommunicera med varandra men är rädda att vi skall uppfattas dåligt av andra?

Nästa gång du sitter själv på kollektivtrafiken, prova att söka lite kontakt. Det behöver inte vara så omfattande – säg ”Godmorgon” eller ge någon beröm för ett par fina skor – chansen är stor att både du och den andra personen får en liten energiboost av det – helt enkelt ett socialt mellanmål som är matigare än ett slentrian-”Gilla” på Instagram.

Foto: Nicolas Alejandro

Referens:
Epley, N., & Schroeder, J. (2014). Mistakenly seeking solitude. Journal of Experimental Psychology.
Gardner, W. L., Pickett, C. L., & Knowles, M. (2005). Social snacking and shielding: Using social symbols, selves, and surrogates in the service of belonging needs. The social outcast: Ostracism, social exclusion, rejection, and bullying. (pp. 227-241)