En av de beståndsdelar i prokrastineringsekvationen som ofta sätter käppar i hjulet för vårt arbete är förväntan. Det handlar framför allt om vilka föreställningar vi har om den uppgift som ska genomföras, det vill säga i vilken utsträckning vi uppfattar den som komplicerad, tråkig eller obehaglig. I vår förväntan ingår också vårt sätt att bedöma förutsättningarna att lyckas, med andra ord om vi tycker oss besitta nödvändiga färdigheter för att påbörja eller slutföra det vi har framför oss. Beroende på hur vi väljer att tolka en uppgift och hur vi ser på våra möjligheter att ro den i hamn, kommer vår motivation att påverkas. Om vi upplever arbetet som intressant och givande har vi lättare att komma till skott, precis på samma sätt som om vi har en god tilltro till vår förmåga. Om vi däremot anser att vår uppgift är svårbegriplig eller monoton, och om vi inte litar på att vi kommer att kunna utföra den på rätt sätt, finns det en stor risk att vi lägger den åt sidan. Förväntan spelar således en central roll för vår förmåga att ta itu med saker, och är en vanlig orsak till att människor ägnar sig åt prokrastinering.
Förväntningarna är de tankar som uppstår i relation till en uppgift vi ska genomföra. Med tankar menas allt som kan dyka upp i huvudet när det är dags att sätta sig ner och jobba, såväl ordflöden som inre bilder. Det kan handla om att vi uppfattar en uppgift som enformig eller som alldeles för invecklad och omfattande för att klara av på egen hand. Gemensamt för alla dessa tankar är att de påverkar våra utsikter att ta itu med något, vilket ofta leder till en känsla av obehag som får oss att vi skjuta våra åtaganden på framtiden. I vissa fall kan det finnas en rimlig anledning till att vi tänker i dessa banor, inte minst att vi behöver rådfråga någon i vår omgivning eller skaffa mer information för att vi ska kunna fullfölja vårt jobb på rätt sätt. I många sammanhang kan dock våra tankar vara överdrivna eller orealistiska i förhållande till vad situationen faktiskt kräver, vilket kan innebära att de sätter käppar i hjulet för vårt arbete.
Innehållet i våra tankar kan variera mycket från person till person, bland annat på grundval av tidigare erfarenheter, vilket sammanhang vi befinner oss i och den uppgift vi ska genomföra. I grund och botten handlar det om hur vi uppfattar oss själva och de färdigheter vi besitter, arbetsinsatsen vi kommer att behöva lägga ner eller hur vi betraktar vårt eget sätt att jobba. Gemensamt för dessa tankar är att de alla väcker mer eller mindreobehagliga inre upplevelser som vi på olika sätt försöker att göra oss av med. Sett ur detta perspektiv går det att betrakta prokrastinering som en strategi för att undvika eller reglera känslor vi inte vill uppleva. Genom att gömma undan uppgiften i byrålådan, distrahera sig framför datorn, eller ägna sig åt något mer belönande för stunden kan vi slippa den oro, tristess eller vånda som uppstår när vi har satt oss ner med det som behöver göras.
Ovanstående text är ett utdrag från boken Dansa på deadline – Uppskjutandets psykologi, utgiven på förlaget Natur & Kultur. Författare är Alexander Rozental och Lina Wennersten. Boken finns tillgänglig i handeln från och med den 17 mars och går att beställa på Bokus. För mer information besök gärna bokens hemsida.
