Att enbart belöna sig när man når sina mål räcker inte alltid för att vi ska bli tillräckligt motiverade i vårt dagliga arbete. För att kunna ta sig igenom perioder av tristess och obehag gäller det även att vi regelbundet belönar oss för våra prestationer. De flesta människor har dock för vana att belöna sig själva först när de är klara med sin uppgift, samtidigt som vi underskattar betydelsen av mindre belöningar för att få oss att komma i gång.
Genom att para ihop ansträngningar med belöningar kan man lära sig att förknippa sitt arbete med något som känns eftersträvansvärt. Fenomenet kallas för learned industriousness, alltså inlärd flit, ett begrepp som myntades av Robert Eisenberger, professor i psykologi vid University of Houston i USA. Istället för att du enbart belönar dig själv när du har uppnått ett mål gäller det alltså att du även belönar dig själv när du närmar dig dina mål. Därigenom förflyttas fokus från att belöna slutprodukten till att belöna prestationen.
Inlärd flit används ofta inom skolan och i idrottssammanhang. Genom att kontinuerligt uppmuntra en människa för hennes ansträngningar och inte bara när hon har nått ett slutmål ökar förutsättningarna för att hon kommer att utföra samma sak vid ett senare tillfälle. Samma princip utnyttjas även av föräldrar som vill få sina barn att göra sina läxor eller städa rummet. Ett visst beteende uppmärksammas till dess att det utförs mer eller mindre självständigt. Det är effektivt på sikt, om vi i tillräckligt hög grad belönas för våra ansträngningar under uppväxten är chansen nämligen stor att vi kommer att uppleva våra arbetsinsatser som belönande i sig, vilket får oss att fortsätta jobba även när det känns tufft.
Den inlärda fliten tenderar även att sprida sig till fler livsområden än det vi för stunden ägnar oss åt, och Robert Eisenberger förklarar det som att vi lär oss att associera all ansträngning med något eftersträvansvärt. Inom psykologisk forskning kallas detta fenomen för generalisering, det vill säga att något sprider sig. Personer som regelbundet uppmärksammar och belönar sig själva för sina prestationer har därmed goda möjligheter att fullfölja uppgifter inom flera delar av livet, inte bara när det gäller jobb eller utbildning. För att lyckas måste belöningen bli förutsägbar, vilket betyder att det är tydligt vad som krävs för att nå belöningen, att den utdelas varje gång vi har gjort det vi ska – och att den uteblir om vi inte håller oss till planen.
Ovanstående text är ett utdrag från boken Dansa på deadline – Uppskjutandets psykologi, utgiven på förlaget Natur & Kultur. Författare är Alexander Rozental och Lina Wennersten. Boken finns tillgänglig i handeln från och med den 17 mars och går att beställa på Bokus. För mer information besök gärna bokens hemsida.
