Vem vill reducera en människa till neuroner?

Siri Hustvedt, den amerikanska megakända författarinnan, säger i DN Kultur idag

” Man kan inte reducera en människa till neuroner”  “Kan en människa förklaras som en samling nervceller?” och “Att tala om neuroner ger oss inte särskilt mycket om den mänskliga erfarenheten”

Jag har aldrig förtått mig på det här resonemanget. Som om man skulle behöva välja perspektiv. Kan man inte se spikarna och teglet i ett hus utan att förneka att det är en byggnad? Det påminner mig om ett ytterst förvirrat seminarie jag var på för några år sedan när vi läste den första kursen i neuropsykologi. På något sätt utvecklades diskussionen till JA eller NEJ till själen. Antingen tror man på neuroforskning ELLER på själen och människan. En för mig obegriplig distinktion. 

Hustvedt säger sig vara intresserad av psykoanalys och psykologi. Hon har umgåtts med hjärnforskare och läst psykiatri. Kan någon förklara vad hon menar?

Läs artikeln här

8 svar till “Vem vill reducera en människa till neuroner?”

  1. Alexander skriver:

    Heter det neuroner? Jag vill att det ska göra det, men i alla svenska böcker jag har läst står det neuron även i plural. För övrigt förstår jag inte varför människan skulle behöva en själ. Det är ju minst lika flummigt som den psykodynamiska föreställningen om “psykisk energi”, vars naturvetenskapliga anknytning ännu är oförklarad (för mig). Den fria viljan etc är en annan diskussion, men nog så intressant och komplicerad.

  2. Martin Hedlin skriver:

    Vissa väljer faktiskt perspektiv och överbetonar det ena eller det andra. Det tål att upprepas att psykologi handlar om fenomen på en annan nivå än den neurovetenskapen studerar.

  3. Martin Ström skriver:

    Frågan är huruvida medvetande endast är ett epifenomen av materia. Detta är förstås det rådande paradigmet idag, men i själva verket är det blott ett overifierat metafysiskt antagande. I själva verket är det inget annat än en trosuppfattning, om man vill hårdra det.

    Istället för liknelsen med ett hus och dess spikar och murbruk så kan man ta liknelsen med en radio. Om man föreställer sig någon som inte har en aning om hur en radio fungerar men som försöker ta reda på var musiken kommer ifrån så kommer de att leta bland transistorer och kondensatorer. Och givetvis är det tack vare dem som ljudet uppstår. Men så länge man inte förstår vad radiovågor är för något så har man inte hela sanningen.

    Det är inte för inte som frågan om hur medvetande kan uppstå ur materia kallas för “the hard problem”.

    Personligen tror jag att medvetande i själva verket är ett mer grundläggande fenomen än materia, dvs. att medvetande inte uppstår ur materia, utan precis tvärt om. Inom den moderna fysiken finns ansatser att förklara många av paradoxerna inom kvantmekaniken med en sådana modeller, som exempelvis counsciousness causes collapse-teorin”.

    Min gissning är att precis som kvantmekaniken fullständigt förändrade vår syn på världen när den ersatte den klassiska mekaniken, så kommer en förståelse av medvetande som “the fabric of reality” att vara nästa stora paradigmskifte.

    Att medvetande skulle uppstå ur materia är för mig en närmast befängd tanke och hur man någonsin skulle kunna förklara exempelvis qualia som ett epifenomen av materia övergår mitt förstånd. Men som sagt så är detta än så länge blott metafysiska antaganden. Och så länge forskningen inte kommit så långt att den kan besvara denna fråga så får var och en nöja sig med det antagande som de finner mest rimligt.

  4. linda skriver:

    Martin! tack för intressant kommentar!

  5. Magnus skriver:

    Enkelt uttryckt: ett hus har alltid en skapare och har oftast byggts efter ritningar eller modell. Det har inte bara vuxit upp som en svamp ur jorden, dess funktionr är i regel uttänkta av någon människa – även om de kan ha modifierats i senare ombyggnader. M’änniskors egenskaper – individer eller arten – kan däremot inte förklaras med en konstruktör, såvida vi inte tar med Skaparen i ekvationen. En människa brukar inte kunna fölrklaras nbart från ett förutsatt mål.

    Eftersom neuroner och sinnesceller är det fysiska underlgate för medvetandet, både hos idioter och hos Shakespeare, blir det intressant att försöka förklara medvetandet utifrån dem, inte från någon själ eller medfödda mål. Frågar du en läkare om själen får du en skakning på huvudet till svar.

  6. Martin Ström skriver:

    Magnus: Vad gäller en skapare så säger jag som Laplace: “Jag har inget behov av den hypotesen.” Idén om en allsmäktig skapargud skapar fler problem än den löser.

    Eftersom neuroner och sinnesceller är det fysiska underlgate för medvetandet, både hos idioter och hos Shakespeare, blir det intressant att försöka förklara medvetandet utifrån dem, inte från någon själ eller medfödda mål.

    Att medvetandet påverkas av neuroner och sinnesceller råder det förstås inget tvivel om. Att det skulle skapas av neuroner och sinnesceller är däremot ett fullständigt overifierat metafysiskt antagande. Det finns inte ens en ansats inom forskningen för hur det skulle gå till när medvetande skapas ur materia. (Faktum är ju att om fysikalismen är sann så är medvetande materia, eftersom materia enligt fysikalismen är det enda som existerar.)

    Vad du menar med “själ” får du nog dessutom definiera. Vad är en “själ”? Vad har en sådan för egenskaper?

  7. Magnus skriver:

    Eh Martin, poängen med mitt inlägg var att säga något om varför den här frågeknuten spelar´roll för Siri Hustvedt – och för filosofer, biologer, medicinare ocgh andra sedan åtminstone Descartes’ tid. Och varför analogin “Kan man inte se spikarna och teglet i ett hus utan att förneka att det är en byggnad? ” nog, litet hårt uttryckt, missar hela frågan.
    Jag har inte yttrat mig om ifall det finns en odödlig själ eller en skapare – om du har någon som helst känsla för att läsa mellan raderna fattar du att jag inte räknar med en gudomlig Skapare. Min poäng var att frågan om hur man ska tolka ansiktsuttryck, musik, kärlek etc kan vara svår att separera från frågan vilken slags låda de sitter fast i, och denna lådas gränser.

  8. Martin Ström skriver:

    “Jag har inte yttrat mig om ifall det finns en odödlig själ eller en skapare – om du har någon som helst känsla för att läsa mellan raderna fattar du att jag inte räknar med en gudomlig Skapare.”

    Nej att du inte räknar med en gudomlig skapare, det förstod jag. Jag tolkade det dock som att du såg en allsmäktig skapare som alternativet till fysikalism. Jag ber om ursäkt om jag misstolkade det du skrev.

    Min poäng var egentligen bara att varken den metafysiska hypotesen om en allsmäktig skapargud eller den metafysiska hypotesen om att medvetande uppstår ur materia förefaller speciellt övertygande för mig personligen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.