Vägra alltid bantning…

…även om du mer liknar duvan ovan än dig själv efter vinterns frosserier.

Jag vet, det är inte särskilt indie/pop/uppmuntrande att prata om ätstörningar, inte ens på en sida om psykologi. Men alla som är smala är inte helt obekymrade popsnören som frivilligt åtnjuter cigg-kaffe-alkoholdieten. Och folk runt mig lider av det här; men det är sjukt tabu att som “livsnjutare, intellektuell och konstnärlig etc etc” ens nämna ordet ätstörning. Rätt många mår kasst men ätstörningar är för de utan kontroll och bildning.

Ok, världens äldsta sanning = Banting funkar inte

Ändå tapetseras tunnelbanan, bussen och husfasaderna av bantningstips. Det är så fruktansvärt enkelt att hamna snett och plötsligt vara mitt inne i en ond spiral av destruktiva beteenden. Jag ville bara påminna om det och samtidigt tipsa om att samtal där fokus ligger på att få distans till egna tankar och verktyg för att klara av stress och negativ självbild och inte på diet/mat funkar bättre än vilken GI-kur som helst. Kolla in dessa studier.

Så här blir det om man bantar

Banting—->svält—->störd hypothalmusfunktion—–>envishet, tvång—->fixering vid nya vanor—->bantning

eller det lika olustiga

Viktfobi—>bantning—->hunger—->ständiga mattankar—->ångest—->viktfobi

3 svar till “Vägra alltid bantning…”

  1. Valter skriver:

    Träna träna träna är enda sättet.
    Man gillar ju hamburgare…

  2. Matte skriver:

    Att vara “intellektuell, livsnjutare och konstnärlig” tror jag är det farligaste. “Jag är smartare än du, har ett bättre liv, och är dessutom pretentiös!”

  3. Linda skriver:

    note to self; 80% uppskattar inte ironi i blogginlägg.
    Matte: Förstår inte riktigt vad du menar? Håller med om att det är livsfarligt att tro att man är smartare än andra; framförallt när man råkar ut för problematik som man inte vill erkänna…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.