Vad jag lärde mig av att arbeta i demensvården – att varva ned är asviktigt

Äntligen! Efter sju veckor i demensvården är jag nu friställd. Men innan det är dags för mig att segla ut i skärgården på efterlängtad semester vill jag ta tillfället i akt och reflektera över vad jag egentligen lärt mig i sommar. Framförallt vill jag berätta om vilken psykologisk forskning och teori som hjälpt mig att stå ut! Jag skulle inte klarat det utan Psykologin. 

Det pumpas ut artiklar om psykisk och fysisk hälsa i tidningar och på internet. Ingen höjer väl på ögonbrynen åt en sådan här artikel.

Fritidsaktiviteter ger bättre hälsa”. 

ögonbrynen förblir också passiva när de ser de här resultaten eller en sådan här uppsats.

“Ja, jag veeet att man mår bra av en aktiv fritid” tänker jag trotsigt och sorterar artikeln i samma mapp som de tusentals “Du presterar bättre när du sovit gott” eller “Det är viktigt att  röra på sig”-texter jag läst förut.

Min högst omedvetna perception sorterar in den här typen av “nya rön” i en skräpig fil längst bak i hjärnkontoret. Men ändå, varför går man så lätt i fällan? Efter en riktigt tung arbetsdag i demensvården ville jag bara hem och ligga horisontalt. Jag tittar visserligen inte på TV men jag jag läste hungrigt den sämsta litteraturen jag kunde komma över. Jag ville inte svara i telefon, inte gå ut och dricka vin, kunde inte lyssna på någon musik eller allra minst motionera. Att varva ned och koppla av är inte samma sak som att ligga ned i soffan eller att sova. Det är roliga fritidsaktiviteter som gör tunga arbetsdagar lättare.

Men det är sjukt lätt att falla i TV-som-nedvarvning-fällan. I vanliga fall är jag inte alls lika beroende av stimulerande fritidsaktiviteter. Psykologlinjen, Psykologifabriken och alla människor jag träffar dagligen ger nog stimulans för att hålla sjuttio maniska shimpanser vakna och lyckliga. Dessutom är jag alltid ganska aktiv på fritiden. Jag uppfyller säkerligen en hel del kriterier för mani eller en känd bokstavsdiagnos men jag kallar det livslust  Vilket som. Psykologisk forskning om fritid säger alltid samma sak. Aktivera dig. I SvD-artikeln förklarar Töres Theorell, professor emeritus i psykosocial medicin varför sambandet mellan minskad stress och att delta i aktiviteter som gör en glad är så starkt

–Man stimulerar sådana hormoner som har med återuppbyggnad och reparation att göra och det blir ett slags skydd mot stress. Då blir inte stressen lika effektiv.

För mig var det bara att starta om. Efter en vecka bytte jag min after-work-depp mot aktiviteter. Jag började planera in springturer på Djurgården, fest, middagar, psykologifabriken-jobb och filmkvällar igen. Så fick min jobbångest maka sig .- jag behövde plats att vara glad.

3 svar till “Vad jag lärde mig av att arbeta i demensvården – att varva ned är asviktigt”

  1. John skriver:

    Jag kan intyga att djurfesten var ett utmärkt sätt att varva ned! Tror mycket på konceptet att ha återhämtning som bryter av mot vardagen, och att gå runt i en fågelmask, gå in i en karaktär och hitta på ett nytt kroppspråk var garanterat långt ifrån vardagen hihi.
    /Fågelkungen

  2. fanny skriver:

    jag gillar’t lilla chimpanzeeeee

  3. Malin skriver:

    sjukt bra tanke att plocka fram när soff-suget blir för stort – “Så fick min jobbångest maka sig – jag behövde plats att vara glad”. excellent!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.