2010: Fotbollsspelare kämpar för att hålla tillbaka tårarna efter att tvingats följa sin sista collegematch från bänken.

Colt McCoy intervjuas om hur det kändes att tvingas avbryta sin allra sista collegematch och sedan sitta på bänken och se det egna laget förlora. Trots sin uppenbara förtvivlan beter sig McCoy som en exceptionellt god förlorare.

Med darrande röst berömmer han sitt eget lags kämpaglöd och gratulerar samtidigt det andra laget till vinsten. Jag tolkar hans reaktion som att han verkligen tänkt igenom det som hänt och bestämt sig för att acceptera läget. McCoy säger att han visserligen skulle ha gett allt för att få vara med och spela, men att han litar på Gud och inte ifrågasätter meningen i det som sker. 

Jag tycker att McCoys reaktion är ett exempel på hur en stark religiös övertygelse ibland kan vara väldigt funktionell ur ett rent psykologiskt perspektiv. Det accepterande synsättet blir ett verktyg för att hantera negativa känslor efter förlusten. Socialpsykologen och lyckoforskaren Sonja Lyubomirsky är inte religiös själv, men skriver i sin blogg att psykologisk forskning tyder på att religiösa människor är lyckligare, friskare och har lättare att återhämta sig från trauma än icke-religiösa. Just förmågan att uppleva en mening i negativa händelser verkar vara en viktig aspekt.

Av: Linda Backman