Jag har alltid en förmåga att bli sjuk i slutet av en semester. Oavsett vad jag lyckas dra på mig så är responsen från mina medmänniskor alltid den samma: “Vilken tur att det skedde när semestern nästan var slut”. Naturligtvis håller jag med om detta, det hade ju inte varit så värst kul att “pumpa puder” i St: Anton i åtta dagar med feber men lite psykologisk forskning fick mig att fundera om det omvända inte hade varit bättre. Det vill säga att ta förkylningen först.