Rapid cognition, dåliga föreläsare och en bra site-idé!

Är du också en av dem som alltid lämnar en föreläsning vid den första rasten om föreläsaren inte levererar på topp? Forskning visar att du kanske gör helt rätt i detta. Ditt första intryck är alltså många gånger skrämmande korrekt.

Alla vet att bra föreläsare på universitetet är lika sällsynta som pingviner på nordpolen. Om jag själv tänker tillbaka på bra föreläsare jag haft under min skolgång så får jag ihop det till fem personer. En av dessa är psykolog, en är gymnasielärare och tre är språkvetare, fyra av dem är från USA. Varför det ser ut som det gör har jag ingen aning om, jag vet bara att jag är väldigt bra på att avgöra om en föreläsare är bra eller dålig. Även om jag ännu inte spenderat 10 000 timmar på åhörarbänken så är jag nog på god väg dit och kan snart kalla mig för expert på området.

Att studenter är bra på att se om en lärare är bra eller dålig är kanske självklart men riktigt hur bra är vi på detta? I artikeln Half a minute: Predicting teacher evaluation from thin slices of nonverbal behavior and physical attractiveness försöker man svara på denna fråga. I denna studie lät man collage och high school studenter titta på 15 och 30 sekunders klipp av olika lärare varpå de därefter fick utvärdera lärarna utifrån den typen av formulär som man vanligtvis får i slutet av en kurs. Det visade sig att den uppfattning som studenterna fick av läraren utifrån klippet stämde väldigt bra överens med den utvärdering som läraren fick av sina ordinarie studenter i slutet av terminen.

Denna typ av tänkande kallas för rapid cognition och kan förenklat beskrivas som omedvetna och snabba beslut. I boken Blink så skriver Malcom Gladwell om just detta fenomen som ibland hjälper oss att fatta snabba. Ett exempel på detta är konsthandlare som snabbt kan urskilja ett original från en kopia utan att ens vara medveten om vad detta beslut grundar sig på. På liknande vis kan rapid cognition få oss att agera utifrån fördomar och stereotypa antaganden trots att vi inte har för avsikt att göra så. Dessa blixtsnabba och omedvetna beslut påverkas av våra erfarenheter. Det är till exempel inte så konstigt att en person som stirrat på tavlor i 10 000 timmar snabbt kan avgöra om verket är äkta eller ej. Troligtvis så är detta även en av anledningarna till att studenterna i ovannämnda studie var så träffsäkra i sin utvärdering av läraren.

När jag sökte runt på nätet på läraromdömen så stötte jag på siten Rate my Professors. Här har man samlat över en miljon universitetslärare och gjort det möjligt för studenter att betygsätta dem utifrån en mängd kriterier. Givetvis så kan man ifrågasätta denna typ av betygsättning eftersom det handlar om studenternas uppfattning av just sina lärare snarare än objektiva jämförelse av lärare och skolor. Jag har till exempel svårt att tro att UCLA skulle ha bättre lärare än MIT (sorry UCLA). Hur som helst är det ganska kul att spana in vad studenterna tycker om akademiker-kändisar som Philip Zimbardo och Steven Pinker.

Ända sedan jag upptäckte Ted Valentins kartsiter så har jag varit ett stort fan av enkla men användbara siter. Rate my Professors är en sådan och jag skulle gärna se en svensk motsvarighet. Är du också sugen på att skapa en svensk version så får du gärna höra av dig till mig på niklas(at)psykologifabriken.com så “styr vi upp nått” som man säger.

Läs mer: Blink! av Malcom Gladwell
Half a minute: Predicting teacher evaluation from thin slices of nonverbal behavior and physical attractiveness av Ambady & Rosenthal

11 svar till “Rapid cognition, dåliga föreläsare och en bra site-idé!”

  1. Simon Ljungh skriver:

    Ambady gjorde även en studie där försökspersonerna bedömde sexuell läggning hos personer i ett 1sekundersvideoklipp (!) och bedömningarna var bättre än slumpen. Närt dom fick titta i 10 sekunder var 70% av bedömningarna rätt. rätt coolt.

    /simon ljungh

  2. Nikals Laninge skriver:

    Riktigt spännande Simon, har du namnet på studien? Låter som ett lysande exempel på rapid cognition!

  3. Sofie skriver:

    Jag studerar psykologi (double major i communication) på Berkeley och kan vittna om att ratemyprofessors är helt oumbärlig site. Jag är nästan övertygad om att min akademiska karriär hade gått under för länge sedan om det inte vore för ratemyprofessors. Berkeley må ha gott om karismatiska föreläsare men utan vägledning famlar man i mörkret. Vad gäller UCLA’s faculty måste jag försvara dem med tanke på att professorerna kommer ifrån bakgrunder som ofta inkluderar MIT, Harvard, Yale, Oxford etc. Iallafall är det så hos oss och jag kan inte tänka mig att det skulle skilja så mycket i fallet med UCLA (Go Bears!).

  4. Nikals Laninge skriver:

    Underbart att höra att siten varit till så pass stor hjälp! Skulle som sagt verkligen vilja se något liknande i Sverige, har du någon teori om varför denna ännu inte kommit hit?

    Bra poäng om UCLA, var inte meningen att hänga ut dem :)

  5. John Airaksinen skriver:

    Visst tog väl Malcolm Gladwell upp studier där de tränade parterapeuterna kunde bedöma med skrämmande hög sannolikhet huruvida ett gift par skulle fortsätta vara gifta flera år senare, utifrån ett kort ljudklipp av deras sätt att konversera?

  6. John Airaksinen skriver:

    Wow spännande att höra!

  7. Nikals Laninge skriver:

    stämmer bra det, en förmåga som jag är glad att jag inte besitter!

  8. […] Rapid cognition, dåliga föreläsare och en bra site-idé!- ”Thin slicing” är Malcolm Gladwells namn på det vi kallar ”magkänsla”. Boken som Psykologifabriken rekommenderar är verkligen läsvärd för dig som vill veta varför du ska lita på magkänslan inom områden där du är kompetent. […]

  9. Sofie skriver:

    Jag tror att RMP behövs mer här för att vi själva ansvarar för att sätta ihop fristående kurser till ett individuellt fyraårigt program (självklart enligt strikta riktlinjer och krav). Det är flexibelt men kräver noggrann planering! Program som i Sverige med en förutbestämd kursplan existerar alltså inte. Samma kurs kan dessutom ges av många olika professorer (dock inte samtidigt) och då är det viktigt att jag vet vem jag ska välja, av flera anledningar.
    I Usa uppmuntras den personliga kontakten med professorerna tidigt och på så sätt kan man landa en position i nåt av skolans alla forskningslabb. Oklanderliga betyg, tunga personliga referenser, forskningsarbete och mycket mer är krav när man söker in till utbildningens nästa steg. Det kan alltså löna sig stort att t.ex. INTE läsa neuroscience med en introvert professor som bara mumlar för sig själv när han/hon “föreläser”. Är rätt övertygad om att svenska studenter gärna skulle undvika liknande fällor! Vad skulle sajten heta isåfall? Direktöversättning funkar kanske inte så bra, haha.

  10. Nikals Laninge skriver:

    Låter som ett system som är som klippt och skuret för RMP. Jag tänker mig att RMP-sve skulle kunna sätta lite press på föreläsare och utbildningar att faktiskt satsa lite på det pedagogiska och inte bara göra minsta möjliga.

    Underbart att personlig kontakt uppmuntras! Skulle gärna se att man även gjorde detta i sve. Namn blir knepigt, Lärarligan?

  11. Gustav skriver:

    Problemet är väl att man även med halvtråkiga föreläsare lär sig saker. Inte lika mycket, men ändå kanske mer än om man går och fikar, vilket är det som jag förmodligen gjorde oftast när jag skolkade. Visst är det fantastiskt med hur bra magkänslan fungerar, men frågan är ju också vad man bedömer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.