Psykologernas krig mot livscoacharna

Jag har just haft ett seminarie om yrkesetik, signerat Stockholms Universitet egen mycket intagande och belästa Ulla Ek. Vi talade bland annat om hur svårt det är att göra lämplighetsbedömning av psykologer. Idag görs den bara under PTP-tjänstgöringen (liknande läkarens AT-tjänsgöring). Ulla Ek valde dock att inte problematisera detta något vidare, och sa istället sammanfattande nåt i stil med

“Naturen är självsanerande, så de som inte är lämpade slutar av sig själva”.

Något som däremot problematiserades var hur olämpliga alla andra yrkesgrupper är på att utföra psykologiskt arbete. Större delen av det resterande seminariet ägnades åt att fnysa åt livscoacher och andra som tagit sig in på det området som enligt Ek borde vara psykologernas. “Bli den du är -fnys!” Det är ju tydligen så att ej hälso-och sjukvårdspersonal som arbetar utanför Hälso- och sjukvårdsområdet tex. med stresshantering får kalla sig psykologer utan att vara det. Idrottspsykologer, socialpsykologer, musikpsykologer organisationspsykologer, djurpsykologer och jag vet inte allt.

Jag satt och blev sur. Jag tänker mig nämligen att det finns ett stort (outnyttjat) utrymme för självkritik inom psykologkåren. Varför når vi inte dem som behöver vetenskapligt grundad behandling för stress och ångest? Varför finns det plats på markaden för 5-veckors utbildade livscoacher? Det är klart att jag håller med om att vi psykologer har en unik kompetens som vi måste marknadsföra och nå ut med. Men den här fientliga inställningen är så jäkla kontraproduktiv!

Det finns två problem inom psykologkåren som jag tyckte blev väldigt tydliga i diskussionen

1. Psykologkåren är för ödmjuk

2. Psykologkåren saknar ödmjukhet

Med 1. menar jag att vi är dåliga på att visa vad vi kan, visa evidens för andra och mer långssiktigt verkningsfulla behandlingar än KBT (men också KBT såklart!)

Med 2. menar jag att vi saknar ödmjukhet och samarbetsvilja med andra yrkesgrupper. Vi sitter i vår lilla grupp och gör oss roliga över livscoacherna men vet inte själva vad vi ska ta oss till.

Ulla Ek sa att “Det är klart att folk tar sig in på markaden för psykisk hälsa/ohälsa, det finns ju en massa pengar att tjäna!” Hennes uttalande är ganska representativt för psykologkåren som helhet. Vi ser alla andra yrkesutövare som är intresserade av psykologi som ett gäng pengahungriga entreprenörer utan några incitament att hjälpa människor. Istället för att fråga sig, “Varför når inte vi psykologer ut?” sitter man på kammaren och muttrar.

Är det inte så att man kan komma till en öppenvårdsmottagning med panikångest utan att få hjälp (med motiveringen att man redan fått tala med kurator)? Är det inte så att det bara finns psykolger på 1/10 av vårdcentralerna (där 3/4 av patienterna uppskattningsvis skulle behöva psykologisk bedöning och behandling?) Kan det vara så att psykologer inte syns i media överhuvudtaget? 

Och är inget av detta vårt ansvar??

Jag ställde frågan till Ulla Ek och hon höll med mig till 100% om att psykologkåren misslyckats på området. Puh.

11 svar till “Psykologernas krig mot livscoacharna”

  1. John skriver:

    Håller helt med om att den fientliga och von oben-attityden i kombination med en bristande handlingskraft är förödande! Men å andra sidan visar det bara hur mycket mer psykologer skulle kunna göra! Vad är det livscoacherna är bra på? Det finns såklart saker vi kan lära oss av dom – utan att släppa krav på vetenskaplighet i det vi sysslar med! Boom let’s do it!

  2. ALEX skriver:

    Jag tror att livscoacherna går mycket mycket på karisma och ger ett koncept som kunden vill ha och som bevisligen har gett någonting då det är en riktig boombranch. Kanske behövs det mer karismatiska psykologer som t.o.m. älskar att stå på scen och peppa ett hundratal eller så. Stereotypen av en fotöljsittare med glasögon som säger hmm borde bli ett energipaket som säger, go! Eller jag vet inte..

  3. Tore skriver:

    Bra att detta diskuteras. Jag är en person som pushar för att flytta fokus från PDT vs. KBT till yrkesfrågan.

    “Varför når vi inte dem som behöver vetenskapligt grundad behandling för stress och ångest?”

    För att läkarna gör det och ett medicinskt paradigm är det som får pengarna från staten. Vanligt folk har inte råd med sessioner för 900-1200 kr i veckan (!).

    “Varför finns det plats på markaden för 5-veckors utbildade livscoacher?”

    Som ovan. De tar mindre betalt.

    Karisma och stereotyper kan mycket väl styra inköp.

    “och mer långssiktigt verkningsfulla behandlingar än KBT”

    L-GÖs genomgång visar att KBT har bra långtidsresultat så låt oss alla begrava den memen.

  4. Martin skriver:

    Utmärkt! Jag tänker allt som oftast på just detta. Hur uppblåsta många i psykologkåren är och hur lite de faktiskt verkar tro på sin egen förmåga. Miljöskadade av att ha arbetat i vården där allt är så väldigt allvarligt (vi räddar liv!) och hierarkiskt (gud nåde dig om du presenterar dig utan titel!). Nu går jag och funderar på hur jag ska kunna ta mig igenom ptp-året med vettet i behåll så att jag kan självsanera ut mig ur kåren sen.

  5. Martin skriver:

    Men det finns ju undantag. Props till Elisabeth Breitholtz (Stockholms Universitet) för att propsade på att vi skulle “lattja” med klienterna!

  6. Johan skriver:

    Intressant inlägg. Jag tänker att det är rätt oklart var gränsen går för vad psykologer är bra på och vad de egentligen inte vet mer än andra om.

    Praktiserande terapeuter, psykologer, psykoterapeuter, steg-1 terapeuter stöter på klienter som kan diagnostiseras och behandlar med välbeprövade metoder. Men de stöter också på mängder av klienter som inte är särskilt relevant att diagnostisera och där frågan är om verkligen en utbildad terapeut har någon anledning att tro att de är så mycket bättre behandlare än någon annan. Där tror jag ofta det finns en risk att det är för långt mellan det teoretiska och vad man möter i verkligheten.

    Min erfarenhet av coacher och andra jag stött på är också att det är mycket få av dem som tycks drivas av pengar. Det är nämligen inte särskilt mycket pengar i branschen om man inte lyckas bli känd eller hitta en exklusiv nisch. Som Tore sa, vanliga människor har inte råd med 900-1200kr/tim och egentligen tjänar man inte särskilt bra med det arvodet heller om man arbetar vitt.

    Dock får jag säga att medan jag tycker det är bra om psykologer är ödmjuka och ser vad andra kan tillföra så tycker jag också att det är bra om någon står för ett djup. Det gör man inte bäst genom att fördöma andra utan genom att visa vad man själv kan tillföra.

  7. Linda skriver:

    John: precis, “Vad kan vi sno” är en bättre inställning än “vad har de snott?”
    Tore: jag skäms för att jag skrev så om KBT det var slarv som jag lät vara (det jag tänkte skriva var långsiktigt verkningsfulla terapier inom whatever inriktning men jag tror jag lät det stå kvar för att jag ville verka mindre KBT-allierad :)

    Alex: vi har sjukt mycket karisma bland sthlms psykologstudenter ( i allafall i min klass) men vi saknar snarare djupet (näää) så vi borde kunna knappa in!

    Johan: jag tycker också att det är oklart vad vi kan. När en läkarstudent frågade mig kunde jag inte komma på något vettigt sätt att formulera vad “exakt” som är vår unika komptens

  8. Tore skriver:

    @ Linda: No worries. Jag gillar när det inte bara är KBT som förs fram i medialjuset eller vad vi ska kalla det. Det vill jag gärna läsa mer om.

    Vad är vår unika kompetens? Kanske jag som är full of myself…

    vi har utvecklingspsykologi och neuropsykologi som gör att vi är bra lämpade att bedöma barns naturliga utveckling samt abnormalitet (AD/HD, aspergers, williams syndrom, etc – givetvis enklare att ha koll på efter en PTP eller mer erfarenhet än vad böckerna ger)

    vi har även utvecklingspsykologi, neuropsykologi samt klinisk kompetens varför vi passar bra inom BUP – det hela sträcker sig även över till VUP. Vad är vi exklusiva och extra bra på? Diagnostik samt neuropsykologisk testning. Who u’r gonna call…?

    Vi är återigen experter på neuropsykologi varför vi är de som utreder hjärnskador inom huvudtrauman – vi gör inte CT-scanning men vi utreder folks kapacitet.

    Utöver detta agerar vi inom organisationer och är där med vår kliniska erfarenhet särdeles lämpade som chefer, konflikthanterare, organisationsutvecklare, etc. Teknologer samt ekonomer håller också på med detta.

    Det går att fortsätta…

    Den unika kompetensen är syntesen mellan utvecklingspsykologi, neuro/kog, samhälle/grupp samt klinisk psykologi. Vi är dessutom experter på vetenskaplig metod och är bäst lämpade för utvärdering inom många verksamheter som ska mäta sociala händelser.

    Det är dock inte lätt att nå upp till den bilden. Jag tror att vi kan två-tre av dessa ben riktigt bra och nischar oss åt olika håll. Generalist javisst, men vi visar oss som specialister.

  9. Tore skriver:

    “Hur uppblåsta många i psykologkåren är och hur lite de faktiskt verkar tro på sin egen förmåga.”

    Oj, vilka träffar du på?

  10. Martin skriver:

    Bra Tore, mer sånt! Och Linda och John! Att titta på andra yrken och se vad de kan göra som psykologer kan känns väldigt konstruktivt. Speciellt om man sedan analyserar vad psykologer skulle tillföra sedan, kan de göra de här sakerna bättre?

    @Tore. Namn? Ganska många verksamma på Universitet och inom psykiatrin. Helt klart en minoritet men en inte obetydlig sådan.

  11. Susanna skriver:

    Först och främst vill jag säga att jag slukar hela din blogg med hull å hår! Galet intressant läsning för en person som inte är psykologstuderande, men som intresserar sig för människans fascinerande tankar och beteenden. Tack!
    Apropå livscoacher etc så skulle jag vilja komma med en tanke ur en psokologsspatients perspektiv. När jag själv sökte terapi via vårdcentralen under en för mig svår livskris, blev jag i första hand hänvisad till psykofarmaka av en läkare som endast träffat mig i tio minuter och inte hade en aning om vem jag var som människa (resurs-problematik inom vården är ett annat ämne). Jag blev minst sagt chockad och förnedrad över det mötet. Denne läkare ville inte remittera mig vidare, så jag tog saken i egna händer och tjatade till mig en tid hos vc psykoterapeut. Det gav dock utdelning då jag inom en vecka fick en samtalstid. Terapeuten bemötte mig varmt, tryggt och professionellt. Efter en tid hos denne stod jag ute i det vanliga livet igen: bearbetad och medveten – men extensiellt förvirrad. Om jag inte var den jag trodde att jag varit innan tiden i terapin, vem sjutton var jag då ett år senare? I mina händer bar jag sorg, besvikelse och en längtan efter att få komma vidare i livet. Men hur? Jag “fiskade” efter detta hos terapeuten, men insåg snabbt att de resurserna också var knappa. Jag sökte efter något mer, efter denna utveckling och mognad i min person fann jag det väldigt svårt att känna mig tillfreds trots all min nya medvetenhet. Total förvirring mao. Det är här jag tror att de “alternativa” terapierna kan komma till sin rätt. Det är uppenbart att man inom den akademiskt skolade psykologin inte ges utrymme att hjälpa människor vidare i livet, det fortsätter ju trots allt efter en tids terapi. Många växer, utvecklas och längtar efter vitalitet. Jag förstår givetvis att det på en vårdcentral inte finns utrymme för mer andlig utveckling, men skulle det inte kunna vara en idé för (främst) psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter att samarbeta med de alternativa metoderna? Jag är till min läggning envis som fan och lät mig inte slås ned alltför länge av detta, jag fann en privatpraktiserande psykoterapeut som hade fortbildat sig inom gestaltterapi, visualisering, mm och som tillät inslag och reflektion av filosofiska och extensiella tankegångar, något som definitivt saknades inom landstingets fyrkantiga freud-väggar :)
    Hur är tankarna kring detta på din utbildning? Det är viktigt att man som människa får utlopp för den kreativitet som föds ur en positivt bearbetad livskris eller sjukdom.

    beklagar den extremt långa kommentaren, men ja, du vet säkert hur det är när man undrar över ngt :D

    Lycka till med studierna, du kommer att bli en grym psykolog!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.