Planning Fallacy och konsten att planera realistiskt

När jag började arbeta med detta blogginlägg planerade jag att vara färdig efter ca två timmars arbete med research, struktur och korrekturläsning. Med facit i hand tog det något längre tid. När tunneln genom Hallandsåsen började byggas år 1992 beräknades den vara färdig 1997. I dagsläget är planerad trafikstart 2015, alltså 18 år efter det ursprungliga. Mycket har hunnit hända under dessa år och bygget har blivit mycket dyrare än beräknat.

Problem: Människor har svårt för att planera
Detta är bara några exempel på hur tid och resurser springer iväg mer än beräknat. Fenomenet har även visats i kontrollerade studier. I ett experiment av R Buehler fick ett antal studenter bedöma, med 50, 75 och 99 procents säkerhet, hur lång tid de trodde att deras uppsatser skulle ta att färdigställa. Det visade sig att endast 45 procent av de tillfrågade klarade av att färdigställa sina uppsatser inom den tid de angett med 99 procents säkerhet.

Hur kommer det sig att människor har så svårt för att planera?

Fenomenet, som kallas Planning Fallacy visar att vi har svårt att bedöma hur mycket tid och resurser ett projekt kommer att ta. Vi tenderar att vara väl optimistiska, eftersom vi sällan räknar med att oförutsedda händelser kommer att påverka det vi gör. En rad psykologiska mekanismer fenomen kan förklara fenomenet.

En sådan är self serving bias. De flesta människor ser sig själva som bättre än genomsnittet. Bilförare ser sig ofta som säkrare än de flesta andra och de flesta studenter bedömer att de presterar bättre än de flesta av sina klasskamrater. Få menar att de är bäst, men de flesta menar att de är bättre än genomsnittet.

Self serving bias är gynnsamt för ens eget självförtroende. Men, som exemplen visar, kan det ställa till besvär när man planerar inför framtiden. Det bidrar nämligen till att man glömmer risken för oförutsedda händelser och förklarar misslyckanden med utomstående faktorer, omöjliga att påverka.

Fenomenet märks även hos grupper. När flera personer sitter tillsammans och planerar, är det lätt att dras in i ett grupptänkande. Man blir ofta överoptimistisk och ser sig själva som bättre än andra grupper. Dessutom missar man de problem som kan uppstå längst vägen innan projektet är slutfört. Allt från naturkatastrofer, sjukdomar, till motivationsbrist och felleveranser, är sådant som kan ske och som är svåra att beräkna.

I en grupp som planerar ett projekt är det dessutom få som vågar sätta sig emot de andra. Ingen vill vara den tråkiga pessimisten som påpekar att saker kan gå fel. Vad detta kan leda till har bland andra Barbara Ehrenreich beskrivit, vilket diskuterats på Psykologifabriken.

Både individer och grupper har alltså svårt att inta ett objektivt perspektiv och att se realistiskt på sina projekt.

Lösning: Inta en outside view
Beteendeekonomen Daniel Kahneman benämner det med inside och outside view. Med en inside view blir man trångsynt och överoptimistisk. Man planerar som om allt kommer att flyta på utan minsta hinder. Med en outside view får andra liknande projekt utgöra referensnivå. Då får man en mer realistisk syn på hur lång tid projektet kan komma att ta eller vad det kommer att kosta.

Det är omöjligt att beräkna för allt som kanske kan hända innan ett projekt blir slutfört. Genom att inta en outside view och undvika överoptimism och grupptänkande, kan man åtminstone få en något mer nyanserad bild.

När jag nu, ca en timme senare än planerat, skriver de sista raderna av inlägget inser jag att jag var väl optimistisk då jag påbörjade arbetet. Kanske detta inlägg kan utgöra referensnivå när jag planerar nästa liknande projekt. Man är väl inte mer än människa.


Text: Jonas Hjalmar Blom
Bild: flickr.com/dsowens