I lördags kväll satt jag barnvakt. Jag och barnen tittade på en ruskigt dålig svensk film “Se upp för dårarna” regisserad av Helena Bergström. Ni vet hur det är, dialog som tagen från ett bullenavsnitt, 1 cm djupa personporträtt och skådisar i 35-årsåldern som spelar tonåringar. En ond nazist, en pretatiös duktig invandrartjej, en “Crazy” ung och tuff medelklasstjej etc. Filmer där allt är så svart/vitt att man funderar på om någon med bortträngningsproblematik (eller borderline…får man skämta om det?) fått bestämma dramaturgin. När barnen somnat la jag mig i soffan med en kopp te och Sagans underbara roman “Bonjour Tristesse“. Först svensk knäckemacka, sedan fransk hetta, far och dotter på rivieran, drinkar casino och djupa intriger. Jag kände mig ypperligt förvirrad av dessa motsatser och kom osökt att tänka på en annan aktuell polarisering i mitt liv. Kognitiv beteendeterapi vs Psykodymanisk orienterad terapi.
Just nu läser jag introduktionskursen i KBT-terapi, om någon vecka börjar kursen i PDT. I höst, efter praktiken är det dags för mig att välja inriktning. Jag ska förstås läsa KBT. Arbetsmarknaden efterfrågar KBT-komptens, evidensen talar för KBTs effekter och tredje vågen känns rätt värderingsmässigt.
Men jag kan ändå inte hjälpa att KBT känns lite som en hederlig svensk film med problemfokus och enkla lösningar. Psykodynamisk terapi däremot, doftar av cigarr och tunga sidengardiner. Självklart vet jag att det inte är så här det ligger till. Psykodynamisk teori kan vara nog så förminskande och KBT hur komplext som helst. Men associationerna sitter ändå som berget.
Jag kan inte hjälpa det, och jag kan för mitt liv inte förstå varför de här fördomarna fått fäste hos mig. Men KBT associerar jag till hantverk, falukorv och Friskis & Svettis gym. Beteendeaktivering, motion på recept, hemuppgifter och tankedagböcker. PDT får mig att drömma om vackra 20-talskvinnor på divaner som löser upp hårda knutar med hjälp av en fåordig intellektuell psykoanalytiker.
Vad är det med KBT:s rykte egentligen? Varför tänker jag så här anti-intellektuellt?
Läs förresten Jonas Mosskin inlägg om de nya riktlinjerna från socialstyrelsen. “KBT för pöbeln, psykodynamisk terapi för de välbeställda”. Intressant.
