När jag går in i min yrkesroll blir jag…Totoro

Min granne Totoro är en av världens bästa filmer. Jag har inga logiska argument som skulle förklara varför jag tycker så. Jag undrar om Hayao Miyazaki som skapat Totoro (och en rad till oförglömliga filmer) hade kunnat tänka sig hur jag använder mig av Totoro.

Det är nämligen så att jag blir till Totoro i mötet med patienter. När jag sätter mig ned i stolen mitt emot den som jag ska ha en yreksmässig men empatisk relation till så är det inga psykologklyshor jag hemfaller åt utan en stor hårig sagofigur. Jag känner mig lugn och andas, katastroftankarna försvinner. Jag ler och skämtar (det finns plats för även här, där männiksor är i djup chock och kris!) och klapppar mig på min (imaginära) stora runda buk. Jag försöker ta emot allt som kommer.

Totoro är en stor ullig sagofigur, en ande, som bor i skogen. Han vill hjälpa andra som är i knipa, men han gör det utan panik. Oftast ligger han under ett stort träd och sover. Ibland blir han jätteglad och skrattar, lite för högt och

Jag har nyligen börjat min praktik på hjärnskaderehabilitering på Danderyds Sjukhus. Det är minst sagt omvälvande. De existentiella frågorna blir till fnissiga kaffesamtal, meningslösa olyckor, för tidigt död och varför man själv sluppit undan blir liksom något man måste tänka på hela tiden.

Jag har inte så stor erfarenhet av att arbeta kliniskt men jag blir ofta förvånad över hur bra det känns för mig. Min farhåga när jag började psykologlinjen var att jag inte var rätt person för ett så allvarligt och tungt yrke. Jag är ju en pluggis mer än en pragmatiker, så tänkte jag och suckade djupt i skräck inför framtiden.

Men nu när jag märker att jag har mitt alterego Totoro i behandlingsrummet, då känns det lite mer okej.

10 svar till “När jag går in i min yrkesroll blir jag…Totoro”

  1. Emily skriver:

    du är säkert helt bäst!!

  2. John skriver:

    Åh tänk om alla fick träffa Totoro! Vad fint!

  3. Christian skriver:

    Kul! Jag tänker mera någonstans mitt mellan John Wayne, Bill Hicks och Jesus.

  4. Linda Backman skriver:

    Christian : HAHAHA, skön blandning, jag skulle gå hos dig
    John: jag har träffat honom!

  5. Valter skriver:

    Det vore förståss ballt om du avslutade varje session med att ställa dig upp och utropa “TOTOROROOO” sådär som man gör fast med A istället för O när man ska onomatopoetisera (javisst!) ljudet av en fanfar. Ja, som en fanfar över att patienten kanske gjort lite framsteg.

    TOTOROROOOOOOOO!

  6. M skriver:

    Skulle dina rehabtrix som du använder på mottagningen funka på en vanlig svensson-svacka? för att få lite perspektiv på hur illa det skulle kunna vara och hur bra man egentligen har det?

  7. Tanja skriver:

    Har du redan fått jobba? Jag sitter och läser på. Öra öra öra tinnitus!

  8. johanna skriver:

    Älskar Totoro !!! <3

  9. iris skriver:

    åå totoro är så så så söt

  10. Alice skriver:

    älskar totoro, han hjälper mig att hitta ett skydd när jag är som mest sårbar.
    Alice

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.