Mikrokrediter mot klimatkrisen

Entreprenörsgruppen La Esperanza Group i Asunción, Paraguay. Bild: Kiva.org

Entreprenörsgruppen La Esperanza Group i Asunción, Paraguay. Bild: Kiva.org

Kan mikrokreditlån till entreprenörer i tredje världen göra oss i Sverige bättre förberedda för en klimatkris? Japp, det tror jag!

I går tog jag en promenad ut till Radiohuset och lyssnade på paneldiskussionen “Måste vi gå under?“. Som ett led i den pågående Östersjöfestivalen hade Sveriges radio samlat ihop ett gäng konstnärer och forskare för att diskutera klimatförändringar och mörka framtidsvisioner.

Allra intressantast var det när Anders Karlqvist, chef för Polarforskningssekretariatet, resonerade kring hur konsekvenserna av framtida drastiska klimatförändringar kommer att se fundamentalt olika ut om man bor i Sverige eller på en utsatt plats i tredje världen. Han menade att den stora utmaningen för oss i Sverige därför inte blir att förändra våra beteenden, att till exempel köra mindre bil, utan att förändra våra värderingar och bli mer empatiska med tredje världen. Vi kommer kanske bli tvungna att ta emot flyktingar i en helt annan utsträckning än i dag. Skulle vi vara redo för det?

Nej, tycktes det råda konsensus om i panelen. Flera menade att det finns en gräns för hur många människor man kan känna empati för, och att det av naturliga skäl är svårare att ha empati för människor på andra sidan jorden. Karlqvist kallade sig visserligen vanmäktig optimist, och Erland Källén, professor i meteorologi, sade sig vara teknikoptimist, men ingen kom med något konkret exempel på hur vi aktivt skulle kunna jobba för den värderingsförändring som diskuterats.

Det fick mig att tänka på Kiva.org, en sajt jag fick nys om häromdagen, och som redan nu gjort mig radikalt mer angelägen om vad som händer i Paraguay. Kiva är ett genialiskt koncept för att kunna ge mikrokreditlån till entreprenörer i tredje världen. Du lånar ut en summa som är väldigt liten i Sverige ($25, ungefär 160 kr), men kan göra skillnad för till exempel en 33-årig änka med tre barn i Tanzania som behöver köpa in kläder till sin lilla business. 100% av beloppet du lånar ut går direkt till entreprenören, och efter några månader har pengarna betalats tillbaka. Sedan kan du ta ut dem, eller låta dem göra mer nytta hos en annan entreprenör!

Jag tycker alltså Erland Källén har fog för att vara teknikoptimist. Utan internet hade det naturligtvis aldrig blivit något Kiva, men minst lika viktigt, utan internet hade aldrig idén kunnat spridas så snabbt. Jag är en av 2 566 nya långivare som gått med senaste veckan. Under samma tid har sammanlagt $ 620 000 (ungefär 4 miljoner kronor) lånats ut.

Och utan internet hade det inte kunnat byggas upp förtroenden mellan helt främmande människor på samma sätt. Mitt första lån finansierades av en person jag aldrig träffat, eller tidigare haft någon kontakt med, Joakim JardenbergMindpark. Så här gick han till väga för att sprida idén!

Och varför bryr jag mig då om Paraguay helt plötsligt? För att jag nu såklart vill att det ska gå bra för kvinnorna i La Esperanza Group som jag gav mitt första lån till!

Funderar på att göra en större artikel med ett psykologiskt perspektiv på varför Kiva funkar så bra, men en kort reflektion är i alla fall att det är ett ypperligt exempel på övertalningsstrategin foot-in-the-door technique (genom att gå med på en mindre förfrågan blir man automatiskt mycket mer mottaglig för en större), som det finns en hel del forskning på. Om någon för två veckor sedan skulle ha frågat mig om jag ville skänka 300 kronor till ett gäng entreprenörer i Paraguay hade jag rakt av sagt nej. Nu känns det helt plötsligt inte så mycket mer än de 160 kronor jag skänkt (trots att det inte ens var mina egna pengar!).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.