Malmsjö förfasas över Persbrandts beteende: Avsky

2007: Persbrandts avhopp från Dramaten väcker en avgrunddjup avsky hos Malmsjö. 

Trots att det gått två månader sedan skådespelaren Mikael Persbrandt gav beskedet att han lämnar Dramaten väcker det fortfarande heta känslor hos kollegan Jan Malmsjö. I den här intervjun från ABC:s Eftersnack vägrar han ta Persbrandts namn i sin mun och menar att Persbrandts beteende är “det svinaktigaste” han varit med om. 

Kanske skulle Malmsjö ha mått bättre om han ägnat lite tid under de två månaderna åt att försöka sätta sig in i Persbrandts situation och kanske till och med förlåta honom. Att man mår bra av förlåta kommer det allt mer forskning som visar, och det är en av de forskningsbaserade lyckostrategier som socialpsykologen Sonja Lyubomirsky tar upp i sin bok The How of Happiness. Bland annat har det gjorts studier http://www.psychologytoday.com/articles/200007/forgive-live som visar att de som är bra på att förlåta mer sällan går till doktorn för kroppsliga åkommor! Men naturligtvis finns det fall då det inte verkar enbart positivt att förlåta…

Av: John Airaksinen

5 svar till “Malmsjö förfasas över Persbrandts beteende: Avsky”

  1. Martin Ström skriver:

    Exemplet på när det inte skulle vara bra att förlåta blandar ihop begreppen. Jag skulle vilja påstå att studien som refereras i Psychology Today visst ger stöd för att det är bra att förlåta:

    “Noll found that abused girls who had let go of both anger and the desire for revenge had higher self-esteem, less anxiety, fewer symptoms of post-traumatic stress disorder (PTSD) and better relationships with their mothers.”

    Däremot visar den att det inte alltid är en bra idé att försöka förnya eller återuppta relationen med förövaren. Men det har ingenting att göra med att förlåta.

    Om någon behandlat mig illa vågar jag påstå att jag alltid mår bäst av att förlåta den personen, i meningen att släppa taget om allt hat, allt hämndbegär och alla negativa känslor gentemot dem.

    Däremot betyder inte det faktum att jag förlåter en person att jag behöver fortsätta ha en relation till dem. Det är detta faktum och inget annat som studien i PT-artikeln visat, inte att det ibland skulle vara dåligt att förlåta.

  2. John skriver:

    Martin> Ja, eller det beror ju på hur man man definierar förlåtelse! I studien var ju försoning/fortsatt relation en av fyra aspekter:

    “Noll asked both groups about four aspects of forgiveness: a desire for revenge, letting go of anger, a wish to move on with their lives, and a desire for reconciliation with their offender.”

    Men ändå, bra poäng att de andra aspekterna gav positivt resultat! Tack för kommentaren!

  3. Martin Ström skriver:

    Det är alltid klurigt med ord och deras definitioner. För mig är förlåtelse en inre handling, dvs. den är inte beroende av den man förlåter. Man släpper taget om negativa känslor och affekter och går vidare utan agg och hämndlystnad. Det är enda sättet att återfå inre frid och harmoni.

    “Reconciliation” kräver ett visst beteende från den andra personen. Det är endast möjligt om denna person beter sig på ett visst sätt. Om man strävar efter “reconciliation” villkorar man sin egen sinnesfrid och kräver att den andra personen är tillmötesgående.

    Att förlåta är något som man kan utföra helt från sin sida, utan att den andre uppfyller några som helst av ens krav eller önskningar.

    En annan oerhört intressant aspekt av förlåtande är för övrigt alla de anledningar som människor radar upp när man frågar dem varför det inte är bra att förlåta i vissa fall. Ofta har man någon slags märklig idé om att man kan straffa en förövare genom att inte förlåta. Ibland hör man att man förminskar sig själv genom att förlåta. Men faktum är att den enda som förlorar på att inte förlåta är en själv. Och jag hävdar som sagt att det alltid är bäst att förlåta (givet min definition av ordet, förstås ;-) ). Därmed inte sagt att det är enkelt att förlåta.

  4. John skriver:

    Ja, att inte förlåta för att man vill straffa är nog inte det bästa för att må bra själv heh.

  5. Martin Ström skriver:

    “Ja, att inte förlåta för att man vill straffa är nog inte det bästa för att må bra själv heh”

    Jag hörde någon berätta följande på temat:

    En man skulle bli skjutsad av en vän. Vännen tog dock en väldigt märklig omväg. På frågan varför hon inte tog den närmsta vägen svarade hon att den närmsta vägen gick via en gata där det bodde en familj som hon behandlat henne illa. Av den anledningen åkte hon inte längre förbi deras hus.

    Alla som känner att det inte är en bra idé att förlåta i alla lägen, eller att det finns vissa handlingar som inte kan förlåtas bör fundera på vem som egentligen förlorar mest på att man inte förlåter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.