Wow, kolla in detta och detta.
I USA har föräldrar i hörande familjer fått testa att lära sin baby lite teckenspråk. Idén är att barn kan lära sig tecken före de har möjlighet att kommunicera sina behov verbalt. Det låter ju rimligt, med tanke på hur duktiga barn är på att lära sig små alla tusen små nyanser i kroppspråk, långt innan de börjar snacka. Syftet är förstås mindre skrik och mer nöjda barn.
På svenska BVC säger de tydligen att den primära vårdaren hör på barnets skrik vilket behov det är som behöver påfyllning, men många mammor jag snackat med säger att de inte alltid hör skillnad.
Kan teckenspråk underlätta omvårdnaden om spädbarn?
Susan W. Goodwyn med kollegor på California State University jämförde tre grupper av bebisar/småbarn i åldern 11-36 månader gamla. I kontrollgruppen sa man inget till päronen om att det var språkutveckling som studerades. I den andra gruppen uppmuntrades föräldrarna att kommunicera så mycket som möjligt med sina kids, och i tredje gruppen fick man instruktioner om att försöka lära knoddarna tecken. Inga formella tecken, utan bara vilka tecken som helst som de kunde komma på.
Man kom fram till att bebisarna i första och andra gruppen inte förbättrade sin språkförmåga. Men, hurra, barnen i teckenspråksgruppen fick faktiskt bättre talspråk och teckenspråkskommunikation än de otränade eller taltränade barnen. Störst effekt hade språkträningen på barn i åldern 19-24 månader.
Finns det inte risk att teckenspråk försenar språkutvecklingen?
Studien pekar ju åt det motsatta hållet. Men jag är inte helt övertygad. På förskolor lär man ju barn att be om smör och vatten istället för att bara peka eller gestikulera. Och på genusdagis sitter pojkar och flickor vid olika bord för att undvika att flickorna servar pojkarnas befallande blickar och gester.
Min spontana tanke är att detta borde kunna vara något för föräldrar till barn med autism eller asperger som ju har stora problem med spontant icke-verbalt beteende.
Studien heter “Impact of Symbolic Gesturing on Early Language Development,” Journal of Nonverbal Behavior, 2000
