Christopher Sandberg, vd på The company P (som bland annat ligger bakom SVT:s Emmybelönade Sanningen om Marika), gav i Den allvarliga leken en intressant inblick i hur man använda väldigt kreativa metoder för… att vara kreativ:

“Vi brukar ibland rollspela när vi ska skapa och vara kreativa. Ibland rollspelar vi att vi är varandra, ‘Idag får du vara virriga professorn’ eller ‘nu är du rebellen’. Då händer det en massa saker som är otroligt spännande. Man kommer på saker man inte skulle kommit på annars.”

Metoden påminner lite om Edward de Bonos Sex tänkande hattar, som också går ut på att medvetet byta mellan ett antal definierade perspektiv när man jobbar i en kreativ process eller ska lösa ett problem. När man till exempel har den symboliska vita hatten på spaltar man bara upp rena fakta utan att värdera, när man har den gula hatten fokuserar man på det positiva, den svarta innebär kritik.

Jag tror verkligen att en sådana metoder kan hindra att man fastnar i tankespår, och att rollspela varandra kan nog, om man lyckas, vara ett coolt sätt att skapa mer empati och förståelse mellan medlemmarna i en arbetsgrupp.

Frågan är väl när man ska använda metoderna. Det är ju alltid en mental tröskel att ta sig över när man ska börja arbeta efter en ny metod, och ramar kan ju också verka hämmande om man har ett sätt att jobba som funkar.

I går hade jag möte med Psykologifabrikens AD Lydia och webbutvecklare Arvid för att spåna på logotyp och visuella koncept. Vi körde den extremt konventionella metoden att kika på inspirationsmaterial, kasta ut idéer fritt och diskutera utifrån dom. Det kändes som att det funkade bra, på bara en timme hade vi kommit fram till vilka huvudelementen i loggan ska vara, och hade en lång lista på idéer till i ett större fotokoncept.

I det här läget tror jag inte vi hade tjänat på en mer sofistikerad metod, men jag är ändå sugen på att testa hattarna eller The company P-metoden när vi till exempel jobbar på nya idéer i Föreläsningslabbet. Återkommer med rapport på det…

Ps. Jag är visserligen partisk i och med att det är min vän och gamla Kilotin-partner Eric Schüldt som ligger bakom Den allvarliga leken, men det är sjukt bra! Trots att jag själv nördat med rollspel i min ungdom var det först när jag lyssnade på den här programserien som jag hajade vilka coola beteendemekanismer man kan komma åt med levande rollspel.