Jag ger mig själv grön gubbe idag

Jag har förstått att Anna Kåver har någon slags gudinnestatus bland psykologistudenter. Just nu läser jag hennes bok “Att Leva ett liv, inte vinna ett krig – Om acceptans” . Okej, titeln luktar lite unken självhjälpsbok men det är förstås missvisande. Den är underbar, självklart trillar jag dit igen.

De senaste dagarna har jag varit långt ifrån organiserad. Jag missade nästan en redovisning för att jag var ute och promenerade. Lakanskräcken har härskat och jag har inte alls sovit så mycket som jag behöver. Mina slitna slantar har spenderats på Indigo istället för på storkok. Mina skosnören är söndriga och mitt hår är alltid rufsigt. Min blus har en vällingfläck på en strategisk plats. Men, jag ger mig själv grön gubbe i allafall. 

Om du har administrativ katastrofdag, ett datorhaveri, ett kärlekstrubbel eller en svår fylleångest som behöver botas så föreställ dig en grön och en röd knapp. Det här kommer låta löjligt, men varje gång smärtan gör sig påmind ska du visualisera att du accepterar tankarna och känslan och trycker på den gröna knappen. Acceptans är motsatsen till stagnation, tvärtemot vad andra tror. Genom att ständigt fördöma dig själv och dina handlingar blir det däremot tvärstopp.

Tänk er hur min dag hade blivit idag om jag hade tryckt röd knapp istället för grön. 

Situation ett:
Jag vaknade för sent, på fel sida och med svårighet att skilja på dröm och verklighet. Ni vet hur det känns, davidlynch-drömmen dröjer sig kvar ett tag och  är svår att skaka av sig. Om jag hade hanterat ångesten genom att fly från den, typ genom att somna om, hade dagen fått en ännu sämre start. Jag tryckte på grön knapp och accepterade, tog en kopp kaffe.

Situation två:
Jag är ute och promenerar och får plötsligt sms: “Var är du??”. Jag tittar på klockan, jag tittar i kalendern, paniken växer. Jag har glömt tiden totalt! Här fick jag en enorm adrenalinrush och kände mest för att sätta mig ned och lipa. Troligen hade jag missat vår redovisning med massa extrajobb som konsekvens. Men jag valde att bara acceptera min osannolika klantighet och skickade sms tillbaka: “är på väg; hoppas vi får redovisa sist”. Jag hann till vår redovisning. Om jag istället hade börjat trycka ned mig själv med tankar av typen “shit du är värdelös på tider” “kan du inte fixa denna absolut grundläggande grej” “Du är inte skolmogen” etc etc så hade jag förmodligen lommat hemåt med ångest och en massa extra jobb.

Mitt anspråkslösa förslag är följande: Tryck på grön knapp eller låt dig själv ha grön gubbe hela helgen.

Exempel:
Du frågar dig: Ser jag tjock ut i de här jeansen?
Du tänker: Yes jag är fresh och fyllig här kommer jag! – GRÖN GUBBE

Inte: Ja ..buhäää..nu ska jag äta tacomiddag i min ensamhet… buhää.. dåligast i världen etc – RÖD GUBBE.

Bara för att det är fredag vill jag bjussa på gubbcitat som tangerar ämnet:

“Gårdagen kan vi inte få tillbaka men morgondagen är vår att vinna eller förlora”

…sa Lyndon B Johnson. (Jag vill inte peppa för honom i övrigt alltså men ordspråket är schysst.)

6 svar till “Jag ger mig själv grön gubbe idag”

  1. Matte skriver:

    Bra skrivet Linda!

  2. Jeanette skriver:

    Jag tror inte psykologstudenter är lika lättledda som psykologistudenter. “Gudinnestatus”, gu bevars:-).

  3. Tore skriver:

    Måste vara Uppsaliensarna som vill nå det heliga… :) Vi har inte sett henne i Linköping iaf..

  4. Linda skriver:

    Jeanette: Jag noterade att Kåver verkade ha gudinnestatus på psykologstudent 09. Hela salen satt som tända ljus och applåderna var låånga. Jag tror att vi var uteslutande psykologstudenter där :) Jag har förresten inte skiljt på de begreppen förut men nu ska jag börja markera att jag läser linjen och inte bara kurser. Viktigt. Viktigt.

  5. Christian skriver:

    Fast, om man nu ska vara lite tröttsamt teoretisk är det kanske lite svårare än vad man kan tro att plötsligt bara börja “acceptera” saker, och därigenom må bättre.

    Jämför:

    “Äsch, ta dig i kragen bara, ryck upp dig så blir det nog bra!”

    Samt:

    “Äsch, kan du inte bara acceptera det då, så blir det nog bättre?”

    Acceptans i all ära, men det är banne mig lättare sagt än gjort!

  6. Linda skriver:

    Christian: absolut, det är ju skitsvårt. Jag ville bara skriva om hur jag det kan gå när man testar metoden på lite mer triviala problem. För att kunna arbeta mot ett accepterande synsätt behövs en livsomställning som gör att det kanske blir lättare att acceptera än att inte acceptera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.