“Du borde kanske le lite oftare”
Är det inte det mest provocerande man kan höra när allt känns kasst? (Rent objektivt kasst?)
Men är det sant? Hjälper ett banalt leende?
Ansiktsåterkoppling, eller facial feedback heter teorin som skulle förklaraa huruvida smilfinkar mår bättre än oss andra (inklusive de på bilden). Det finns två huvudhypoteser om hur ansiktsuttrycket skulle kunna påverka våra känslor:
- Ansiktuttrycket förstärker, intensifierar eller reducerar en känsla som redan är där. Du ser en gullig baby—>du ler—>signaler skickas till hjärnan—>hjärnan tänker “oj, jag är glad”—>du blir gladare
- Ansiktsuttrycket har själv makt att skapa en känsla som inte fanns där innan. Du sitter på tunnelbanan, allt är som vanligt. Du är trött. Dina mungipor strävar nedåt—->du ser ut som gubben på bilden—>din hjärna får feedback och registerar vilka muskler som används—>hjärnan märker att det är surmusklerna som är spända—>du blir nedstämd
Man är inte helt säker på hur det funkar. Ditt ansikstuttryck ger troligen via musklerna en feedback till amygdala (hjärnans känslocenter). Nyligen gjordes studier som visade aktivitet i amygdala (och resten av de limbiska strukturerna) även vid ren imitation av ansiktsuttryck.
Alltså: Om du med avsikt härmar ett leende kommer ditt leende att göra avtryck i hjärnans emotionscenter och du kommer att tro att du är glad. Fast egentligen är inte smabandet så klockrent. Det kan vara själva förfrågan, att någon ber dig om ett leende, som orsakar aktiviteten i hjärnan. Läs mer om det på Cognitive Daily .
I en studie av Fritz Strack (1988) bad man försökpersoner att hålla en penna på olika sätt i munnen samtidigt som de fick i uppgift att skatta hur kul olika serieteckningar var. När pennan hölls mellan läpparna var det sur-musklerna som användes, och mellan tänderna var det gladmuskler. De som höll pennan mellan tänderna skattade serierna som roligare.
Så, hjälper det att le om man är depp?
Nja. I Soussingans (en vidareutveckling av Stacks) forskning hittade man bara skillnader på positiva affekter det vill säga: Ansiktuttrycket kan bara göra dig gladare om du redan var rätt glad. Däremot påverkar det positiva ansiktuttrycket föga om du verkligen känner att allt gått åt pipsvängen. Alltså: Att le kan förstärka ditt glada humör men har ingen effekt på negativa känslor. Tänk på vilka konsekvenser det har för det sociala samspelet. Vi härmar ju varandras ansiktsutryck; och kan på så sätt överföra våra egna känslor till andra.
Här är referenser, för alla nördar:
Två Uppsalaforskare har skrivit om facial feedback och hur man kan koppla det till empati
Soussignan, R. (2002). Duchenne smile, emotional experience, and autonomic reactivity: A test of the facial feedback hypothesis. Emotion, 2 (1), 52-74 DOI: 10.1037//1528-3542.2.1.52
