Fabriken testar skitjobb del I

Vet ni vad jag har gjort idag?

Jag klistrat 800 klisterlappar på 800 kuvert. Det tog 2,5 timme.

För några månader sedan läste vi en kurs i arbets- och organisationspsykologi, där motivationsteori är en  sjukt viktigt del. Hur viktigt förstår jag först nu, efter att för första gången ha testat ett myyycket repetetivt arbete. 

Under förmiddagen hann jag testa fyra olika motivationsprogram för mig själv. Jag tänkte på ett case vi fick klura på under kursen, där uppgiften var att komma på hur vi skulle motivera arbetarna på Kuponginlösning AB. På Kuponginlösen bestod arbetsuppgifterna  i princip bara av ett evigt sorterande (för hand, åtta timmar om dagen…).

Vår inte helt unika lösning på hur vi skulle motivera de anställda var någonting sånt här:

a. program för belöning på individ- och gruppnivå (typ gå hem tidigare, högre lön, julfest)
b. tävlingar i vem som sorterar snabbast (individ och avdelning mot avdelning)
c. rotation av alla arbetsuppgifter
d. och förstås möjlighet att utvecklas och vidareutbildas

Den fiktiva (?) arbetsgivarens lösning var att inte anställa folk med “för hög ambition” (underförstått: han anställde helst ganska korkade personer) Det som hände var att han anställde “korkade” personer som var mer intresserade vid sociala relationer än resultat. Konskekvensen blev att tempot sjönk trots att medarbetarna ju faktiskt trivdes på arbetsplatsen.

Man behöver inte plugga fem år på psykologlinjen för avfärda arbetsgivarens människosyn som rätt unken. Vår första reaktion var att arbetsgivaren kanske skulle nöja sig med tempot om medarbetarna trivdes och jobbade kvar.

Tillbaka till mig. Bestämde mig för att testa mitt eget recept på motivation.

Jag försökte tvinga min syrra att hjälpa mig – lönlöst, hon hade eget jobb att sköta. Utvecklas och utbildas under en förmiddags jobb? Nja. Försökte få storasyrran att ge mig godis/ryggmassage för varje 100 kuvert jag sorterade men hon sa oväntat nej. Tävling då? Mot mig själv? Ja, såklart att det funkade.

Jag började med att ta tid på hur snabbt jag jobbade. I början gjorde jag 192 kuvert på timme. Med det tempot skulle jag behövt jobba hela dagen. Så jag bestämde mig för att sätta på bra musik (Fleetfoxes) på Spotify och ställa mig upp medan jag klistrade på adresslapparna. Plötsligt tog jag fart! Efter ett tag gjorde jag 192 kuvert på en tredjedel av tiden. Yes!

Sammanfattningsvis kan man säga att jag bara ville ge en kort och skrämmande inblick i exakt hur nördig man (jag) blir av att plugga till psykolog. God Jul!