Det är okej att känna. Alla gör det, men det är lätt att glömma när ögonen spanar inåt och inte utåt. Som psykologstudent får man inte lära sig att trösta. Det bästa man kan göra är att normalisera, bekräfta, validera, se och acceptera klientens känslor. I vänskapsrelationer är det samma sak “Det är inte konstigt alls att du känner så” “Jag brukar också känna så!” kan hjälpa bättre än tusen goda råd.
När jag vill påminna mig om att jag inte är ensam om den inre dynamiken går jag in på wefeelfine.org
wefeelfine.org är en databas fylld med flera miljoner mänskliga känslor. Känslorna representeras i form av stjärnor, eller, ja, färglada prickar som tillsammans blir till ett gnistrande himlavalv, eller om man hellre vill, ett kaotiskt bollhav av emotioner.
Var femte minut söker wefeelfine.org igenom miljoner bloggar på jakt efter efter texter som innehåller “I feel” eller “I´m feeeling” . När systemet hittar någon sådan fras påbörjas en identifiering av känslan, är den ledsen, depressiv, glad eller tacksam? Bloggar innehåller oftast en del information om författaren till texterna, så som ålder, kön och geografisk placering. Med hjälp av den informationen och det känsloladdade avsnittet från bloggen bildas en enorm databank av känslor från hela världen. Med hjälp av databanken (och lite väderrapporter) kan man leta runt på sajten med frågor som “Är Amerikaner gladare än Europeer idag?” Hur är det vanligast att känna just nu?” och självklara “Är människor ledsnare där det är lågtryck”?
“We Feel Fine is an exploration of human emotion on a global scale. It is an artwork authored by everyone.”
Så beskriver skaparna, matematikprofessorn från Stanford, Sep Kanvar och data-konstnärs-antrolopolgen från Princeton (?) Jonathan Harris, sin misson. Alla känslor som de samlar upp blir till ett självorganiserande partikelsystem, där varje liten partikel representerar en känsla som en bloggare uttryckt. Partikelns färg, form och storlek beror på vilken känsla som den representerar. Alla partiklar bildar tillsammans en slags oorganiserad stjärnhimmel, en galax av känsloyttringar. Det är så fint att jag vill gråta. Skaparna säger själva:
