En pengabössa sträcks fram under hakan på dig och du har några mynt rasslandes i väskan. Du skänker mynten och ser framför dig hur barn kommer att få tillgång till rent vatten, fri utbildning och ta sig ur den fattigdom och misär de fötts in i. Eller, du ser hur du har bidragit med en liten, dock ack så viktig, del i kampen mot växhuseffekten och den globala uppvärmningen.

Efteråt går du, lite rakare i ryggen, lite nöjdare än tidigare och stolt över vad du just gjort. Du sneglar lite på bilarna som passerar och vet att du minsann inte bidragit med några avgaser. tvärtom, du har gjort någonting riktigt bra. Någonting moraliskt rätt. Någonting gott.

När du sedan, någon minut senare, får chansen att hjälpa en främmande person. Tar du den då?

Om man ska utgå från den forskning som Nina Mazar och hennes kollegor gjort, blir svaret nej. De har genom ett antal sinnrika experiment låtit deltagarna utföra moraliskt riktiga handlingar, för att sedan få erbjudandet om göra någonting altruistiskt. Nina Mazar och hennes kollegor antog att människor som fått göra någonting moraliskt rätt i första skedet, skulle vara mindre benägna att göra gott därefter.

Experimentens resultat bekräftade antagandet och Mazar förklarar det med en “moralisk pendel” som svänger fram och tillbaka. Den senaste handlingen man gjort, utgör en slags referenspunkt för fortsatt beteende. Om man gjort någonting som anses moraliskt rätt, kan det användas för att rättfärdiga nästa handling, som kan vara mindre god.

Utmaningen blir givetvis att få stopp på pendeln då den befinner sig halvvägs, där man aldrig kan rättfärdiga en omoralisk handling med en tidigare handling. Nina Mazar har intressanta tips på detta. Vad det kan vara, får du läsa i nästa inlägg här på Valbloggen…

Referens: Mazar, N., & Zhong, C. B. (2010). Do Green Products Make Us Better People? Psychological Science, 21(4), 494–498.