Varför är det så hippt att läsa till psykolog?

Frågan kom upp när jag blev intervjuad av trevliga Nadja Ljunggren häromdagen. Nadja skriver på en ny lärobok i Psykologi till gymnasiet.

Hippt är ett fult begrepp,  nästan lite förminskande, jag vet, men jag kan inte beskriva det som händer på ett bättre sätt. För givetvis tycker jag själv att det är underbart att psykologisk forskning får större plats i media än förut. Jag ser gärna mina förebilder inom psykologin som rockidoler. Min vision är att hela samhället och dess institutioner ska bygga på den kunskap som psykologin givit oss. För mig är det alltså inget mysterium att psykologin fått ett sådant uppsving de senaste åren. Jag är snarare förvånad att det inte skett tidigare. Att jag som frälst känner på det här viset är en sak, men detta enorma mediala genomslag, var kommer det ifrån? Pengar att tjäna, psykologin som ny religion eller vad kan det vara?

När jag träffar nya människor, brukar jag alltid vänta lite med att avslöja mitt framtida yrke. Så kanske det flesta gör, försöker visa sin personlighet i god tid innan man får en massa projiceringar och fördomar att relatera till. Den vanligaste reaktionen jag sedan får när jag berättar att jag läser till psykolog är:

“Det vill jag också bli”

Jag vet inte  psykologins hipphet är avgränsad till innerstadsbor från medelklassen eller om det “sipprat ned” till resten av samhället. Många snackar slentrianmässigt om att det är en så kallad amerikanisering av samhället som gjort psykologin och dess företrädare så poppis. (Det menlösa begreppet amerikanisering känns för övrigt så betydelselöst, slappt och fungerar bara som en ursäkt för verklig analys av trender precis som begreppet “etnocentriskt synsätt”  ,slött använt, effektivt avlivade alla intelligenta seminarier när jag läste statsvetenskap.) Hur som helst.

På Carmen, det sunkigaste haket på Södermalm, träffade jag en bekant som skränade ut att alla psykologer han någonsin träffat är “störda i huvvet” och att jag måste erkänna det. Min motivation att stå kvar och lyssna på pappskallen var inte jättestor.  Men så..plötsligt förklarar killen att han själv söker till psykologlinjen i höst. Han drivs av att vilja göra det annorlunda och bättre själv. Han vill ,föga förvånade, hjälpa.

Jag har funderat över lite olika anledningar till att det är så sjukt poppis att läsa till psykolog

1. Psykisk ohälsa är inte läskigt eller tabu längre.

Att vara psykolog ses som att jobba med människor, inte med sjuka. Psykopatologin har fått mindre plats i media och populärkultur än det friska, hälsovårdande och normaliserade terapin.

2. Nu för tiden är Du är ditt yrke

I tider när vi definieras efter vårt yrkesval, vad passar bättre än klurig, akademisk, intellektuell människokännare?

3. Populärkulturen har omfamnat psykologin

In treatment, Tell me you Love me, Sopranos etc, etc.

Är det någon som kan bringa klarhet i detta för mig?

11 svar till “Varför är det så hippt att läsa till psykolog?”

  1. .perpotator skriver:

    Jag använder Occam och hans rakkniv och gissar på; Selektiv varseblivning kanske. Jag själv tycker mig höra ganska ofta att många i min bekantskapskrets vill jobba inom IT.

  2. ma skriver:

    Linda kan inte låta bli ,idag igen…..det har med tiden blivit tillåtet att få vara-lite svag-självinsikt är populärt,man kan tillåta sig detta vi alla ,närhelst vi läser om .ex. psykologiska sjukdomstillstånd….känner igen sig själv….så tänkte ju jag också ;och visst känner jag också sådär….är jag sjuk eller,vi har en sorts själfrosseri i dessa tankar ,kanske detta drar att så mänga numer vågar söka sig till detta så länge s.k. mjukare ämnesvalet.
    Ingen kan ju tyvärr heller förneka att ,dagens samhälle öppnar/t en oerhörd bredd att bygga vidare på för en utexaminerad psykolog!

  3. Alexandra Puhakka skriver:

    Det är det klassiska “jobba med människor” fast med hög status. Jämför industriarbetare och civilingenjör. Självbilden har nog mycket med saken att göra, jag tror du har rätt i att man nuförtiden definierar sig så pass med sitt yrke att många väljer utbildning efter vem man vill vara, eller bli.

  4. Linda skriver:

    >perpotator, så sant, dessutom är det väl ofta en artighetsfras. Men ändå, tycker du inte att det finns ett väldigt stort intresse?

    >ma, tror mer på din senare förklaring, men själforsseri är ett fint ord

    >Alexandra, det är många som lider av det här med att vara sitt yrke, inte minst psykologer, om de känner sig otillräckliga

  5. Alexandra Puhakka skriver:

    Linda, jag tror du har helt rätt. Jag tror man kan råka illa ut om man väljer yrke efter vem man vill vara, speciellt ett yrke som kräver mycket psykiskt!

  6. Christian skriver:

    Anledningar hit och dit! Tänk att vi människor måste hitta skäl till allting jämnt och ständigt!

    Kanske är det inte svårare än att det är ett utmanande, klurigt, varierat, spännande och framförallt otroligt roligt arbete!

    Självklart påverkas man av de kontexter man befinner sig i, men oavsett vad man sysslar med finns det nog alltid en liten fara i att smälta alltför mycket samman (lite är nog ofrånkomligt) med sin sysselsättning.

  7. Anne Fischer skriver:

    Christian: Jag læste någonstans att det ligger i mænniskans natur att vilja kategorisera før att kunna førklara och førstå. Det som inte kan kategoriseras gør mænniskan illa till mods…apropå det hær med att vi numera “ær vårt arbete” fick jag anledning att tænka øver i våras då jag reste på Tobago. Inte en enda gång fick jag frågan “vad sysslar/arbetar du med”…jag funderade længe och grundigt øver vilka anledningarna till detta kunde vara, och kom fram till många, men framførallt tog jag det med mig hem som en læxa. En inspiration till att arbete inte ska vara det jag identifierar mig sjælv och andra mænniskor med. Som “Professor Crazy” på Tobago sa: I get enough money from fishing everyday that I can even give some fish away, and go home happy with my dog Sheila.

  8. Emil H skriver:

    “Jag ser gärna mina förebilder inom psykologin som rockidoler. Min vision är att hela samhället och dess institutioner ska bygga på den kunskap som psykologin givit oss.” – låter nästan som något jag skulle ha sagt :D PsykologiPartiet, kanske skulle nå 4%- spärren?

  9. John skriver:

    Vi börjar bygga gräsrotsrörelsen nu, kanske blir tight till 2010 men 2014!?

  10. Emil H skriver:

    Kommun och landsting 2014! Riksdagen 2018?

  11. John skriver:

    Låter som en fullt rimlig plan. Let’s do it!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.