Vi är biologiskt inställda på att vara optimistiska. Det är i alla fall vad forskaren Tali Sharot kommit fram till i sin bok The Optimism Bias. Hon har gjort studier som visar att människans minne har lättare att koda önskvärda händelser än oförutsedda oönskade händelser. Hjärnan är således inställd på att vara optimistisk, utan att vi tänker på det.
Psykologifabrikens Psykologen Oskar bad oss förtydliga positivt tänkande? Vad är det egentligen och finns det något gott i det? Barbara Ehrenreich är skeptisk till allt vad optimism och positivt tänkande heter efter, eftersom hon menar att det ger oss en orealistisk bild av världen och oss själva som inte är hälsosam.
Jag tänker mig två olika scenarion på varför hon är så stark motståndare till optimism:
1. Hon var deprimerad när hon fick cancerbeskedet av sin läkare!
Tali Sharot undersökte vad som händer med människor när de får negativa besked och får tänka på en oönskad framtid jämfört med positiva besked och en önskad framtid. De flesta av deltagarna rapporterade att de hade lättare att komma ihåg och hade en starkare upplevelse av det positiva och önskade, än det oönskade. Med fMRI (functional Magnetic Resonance Imaging) visade han att aktiviteten i amygdala (som processar våra emotioner) och rostral anterior cingulate cortex (som modulerar våra emotioner och motivation) var högre ju mer optimistiska personerna var. Vad han också fann var att deprimerade personer hade minskad aktivitet i samma hjärnstrukturer. Slutsatsen var således att friska människor har en bias för att att vara optmistiska medan deprimerade människor har en bias för att vara pessimistiska.
För precis som John skriver i sin kommentar så har forskning visat att friska människor som känner missnöje eller gör fel lär av detta. Dem sänker förväntningarna och kommer således ha större chans att få en positiv upplevelse nästa gång. Det blir på så sätt lättare att nå sina mål och lättare att hamna i flow!
2. Positiv tänkande är inte samma sak som optimism!
Läkarens kommentar “Tänk positivt” blev droppen för Barbara Ehrenreich. Därefter har hon enligt min mening blandat ihop det käcka “tänk positivt”-tänket med optimism. En läkares kränkande kommentar har fått henne att skriva böcker om ämnet. Men jag tror att det handlar just om att hon blev kränkt och inte blev tagen på allvar i det hon var då, snarare än att han sa som han sa. Jag tror också att om den här läkaren formulera sig något annorlunda istället kunnat fått Barbaras reaktion att bli positiv.
Positiv psykologi menar inte att vi bara ska tänka positiv och bara vara glada hela tiden. Syftet med forskningen är att försöka förstå vad människan gör när hon mår som bäst, när hon fungerar optimalt. Det ska vara ett komplement till traditionell psykologi för att förstå vad vi behöver mer av för att öka vårt välbefinnande.
Forskaren Sonja Lyubomirsky skriver i sin bok Lyckans verktyg om vikten av tajming och variation. Det passar inte alltid att vara optimistisk och tänka positivt och kanske skulle det i Barbaras fall fungerat att använda sig av tacksamhet (som också ökar vårt välbefinnande) för att få perspektiv på sitt liv och kunna uppskatta det hon hade.
En annan forskare, Martin Seligman skriver i sin nya bok Flourish att positiv psykologi inte bara handlar om njutning här och nu, utan att det också handlar om att känna meningsfullhet och att man uppnår något. Att göra något som känns meningsfullt och att nå sina mål innebär också att vi kommer stöta på motgångar, det kommer kännas jobbigt och vi känner oss kanske inte alltid positiva i stunden. Men vi kommer bli lyckligare i längden!
Det finns mycket att säga om positivt tänkande och optimism. Broaden and Build är en teori av Barbara Fredrickson som ytterligare förklarar varför optimism är så bra för vårt välbefinnande. Min Lyckolabbet-kollega Katarina är expert på just detta och kommer nog berätta mer om detta och annat kring optimism i nästa inlägg!
