Kan upplevelsemässigt undvikande vara en del av det som gör att alla i fantastiska tv-serien Mad Med är så djupt olyckliga?

Om vi bara för en stund ställer samhällsstrukturen, manschauvinismen, rasismen och allt det andra unkna i serien lite vid sidan och tittar på hur personerna hanterar svårigheter så finns det en sak som återkommer: Undvikanden.

Jobbiga tankar? Tänk inte på det.

Svåra känslor? Dränk dem i stora mängder alkohol.

Tunga upplevelser? Låtsas inte om dem.

Börjar någon prata om något allvarsamt/sorgligt/svårhanterligt? Skoja bort det eller påtala att det är ett olämpligt samtalsämne.

Det finns vid det här laget ganska gott om forskning som styrker att det som inom ACT kallas för upplevelsemässigt undvikande har en stark koppling till psykisk ohälsa av allehanda slag. När vi har inre upplevelser som vi betraktar som obehagliga (sorg, ledsamhet, ångest, ilska, ältande, smärta…) har vi människor i olika stor utsträckning en tendens att vilja göra oss av med dem. Problemet är att det sällan fungerar särskilt väl. Livet – hur gott det än är – innehåller en stor portion lidande, motgångar, jobbigheter och svårigheter. Och det verkar som att ju större ansträngningar vi gör för att inte kännas vid det som är svårt och jobbigt, ju fler små lådor med obehag som vi stänger in och kastar bort nyckeln till, desto sämre mår vi i längden. Alla våra försök att hålla obehaget borta slutar alltför ofta i att obehaget i stället styr hela vår tillvaro.

En ny studie från Anthony Biglan vid University of Oregon, visar att det också finns en koppling mellan upplevelsemässigt undvikande, konflikter i familjen och depression hos tonåringar – framför allt för tjejer. Upplevelsemässigt undvikande kopplas i större utsträckning till sammanhanget och miljön, än tidigare, och studien är en viktig del i ökad kunskap om ungdomar och upplevelsemässigt undvikande. Biglan och kolleger har följt ett stort antal ungdomar över tre år och kan konstatera att om man vore Sally i Mad Men (alltså Betty och Don Drapers tonårsdotter) så befinner man sig i vad som kan liknas vid en perfekt storm för psykisk ohälsa: Föräldrar som ständigt bråkar, föräldrar som har som återkommande beteendemönster att göra stora ansträngningar för att undvika inre obehag och hon själv har ingen annan strategi för att möta obehag än att undvika det.

Det finns en scen i ett av de första avsnittet på säsong sju av Mad Men där Don för en gångs skull erkänner en svaghet för sin dotter. Att han skämdes över en grej och har gjort en massa tokigt för att dölja det. Hon svarar med att för första gången säga att hon älskar honom.

Och det fina med inlärningspsykologi och ACT kommer nu. Att det man en gång lärt sig går att lära om. Att om vi förändrar sammanhanget eller miljön så kommer andra beteenden också att förändras.

Akademisk referens: Biglan, A., Gau, J. M., Jones, L.B., Hinds, E., Rusby, J. C., Cody, C., Sprague, J. The role of experiental avoidance in the relationship between family conflict and depression among early adolescents. Journal of Contextual Behavioral Science, vol 4:1, January 2015, pp 30-36.