2009: Lillebror får också vara med och leka.

Det här korta klippet, som setts av blygsamma sju tittare, kan verka oansenligt, men för mig som psykologstudent och känslospanare är det en intressant situation som utspelar sig. Det jag ser är att pojken plockar upp en leksak till sin yngre kamrat med syftet att få dela den härliga känslan han får av sin egen lek. Den här förmågan som han ger prov på, att vilja dela känslor med andra människor, är en grundläggande bit av barnets psykologiska utveckling. Det kallas inom psykologin för intersubjektivitet och räknas vara en del av det stora forskningsfältet anknytningsteori. 

Intersubjektivitet kallas alltså det som händer när vi, både barn och vuxna, vill dela en intention, känsla eller upplevelse med en annan människa. Begreppet är omtvistat, men många psykologer anser att förmågan att vilja dela känsloupplevelser är själva grunden för empati. Den kände psykoanalytikern och psykologen Daniel N Stern menar att viljan att dela känslor är en grundläggande drivkraft framåt för det växande barnet. Det gäller inte bara för barn givetvis – om jag tar en titt på mina vänners statusuppdateringar på Facebook (“Hittade en råtta i toaletten! Uhä”, “Hade världens härligaste dag med bullbak och barn”, “Mot Paris! Härligt!”) verkar inte glädjen att dela känslor och upplevelser vara något som minskar med åldern. 

Av: Linda Backman