Prokrastinering, till vardags mer känt som uppskjutande, är ett vanligt förekommande beteendemönster i befolkningen. Uppskattningar från amerikansk forskning pekar på att så många som en femtedel av alla vuxna individer själva uppfattar sig ha stora problem till följd av prokrastinering. Bland studenter har siffran samtidigt visat sig vara närmare hälften, vilket tyder på att unga människor tycks ha svårare bekymmer med uppskjutande än äldre. Trots att det kan låta dramatiskt är det däremot inte alla som faktiskt lider av sitt agerande, men en betydande andel kan dock ha så stora besvär att de får svårt att fungera i vardagen.
För att förstå vilka personer som har en större benägenhet att skjuta fram sina uppgifter och åtaganden genomfördes nyligen en stor undersökning av Piers Steel, professor i organisationspsykologi vid Calgary University i Kanada, samt Joseph Ferrari, professor i psykologi vid DePaul University i USA. Genom att samla in data från tjugotusen människor via Internet ville man ta reda på hur den typiske uppskjutaren ser ut när det kommer till saker som kön, ålder och utbildning. Innan de satte igång formulerade de en rad hypoteser kring vad de kunde tänkas hitta, och resultatet indikerade att det mesta verkade stämma med vad de förväntade sig.
Den typiske uppskjutaren visade sig i större utsträckning vara: 1) man 2) ung 3) singel 4) har separerat från en relation 5) saknar barn, samt 6) har en lägre utbildning. Detta stämmer överens med vad man har funnit i tidigare forskning kring prokrastinering, där framförallt kön och ålder antas utgöra en ökad risk för uppskjutande. Anledning till detta skulle kunna bero på att kvinnor generellt sett är bättre på att utöva självkontroll än män, men också att det kan finnas olika förväntningar på män respektive kvinnor. I takt med ökad ålder utvecklar människor samtidigt en bättre förmåga att planera och tänka långsiktigt, vilket unga ofta uppvisar brister inom.
Resultatet verkar även tyda på att individer som ägnar sig åt uppskjutande har något sämre förutsättningar för att klara av mer avancerade utbildningar, vilket vanligen kräver god självdisciplin och struktur. Dessutom verkar de i högre grad vara singlar än i en relation, något som möjligen kan bero på olikheter sinsemellan kring hur man tar sig an uppgifter och åtaganden. Detta betyder dock inte att alla unga män nödvändigtvis har problem med prokrastinering, och mer forskning behöver göras för att replikera resultatet och ta reda på vad som orsakar vad. Det kan däremot ge en indikation på vilka individer som vanligen upplever problem av uppskjutande, något som i förlängningen kan vara av intresse för förebyggande insatser och ökade resurser till verksamheter som jobbar med just denna grupp människor.
Akademisk referens: Steel, P., & Ferrari, J. (2013). Sex, education and procrastination: An epidemiological study of procrastinators’ characteristics from a global sample. European Journal of Personality, 27, 51-58.
Steel, P. (2007). The nature of procrastination: A meta-analytic and theoretical review of quintessential self-regulatory failure. Psychological Bulletin, 133(1), 65-94.
