Ett vanligt sätt att bedöma hur stora problem en individ har av uppskjutandebeteende bygger på att personen själv skattar sin besvär med hjälp av ett formulär, exempelvis the Pure Procrastination Scale. Detta är ett vanligt tillvägagångssätt inom psykologisk forskning och bygger på att de påståenden som ingår kan mäta det som avses att studeras. Huruvida detta återspeglar vad personen faktiskt gör har dock varit en omstridd fråga inom forskning kring prokrastinering, men mycket pekar på att vår egen bedömning i rätt hög grad motsvarar vårt agerande.

Kruxet med prokrastinering är att andra faktorer väldigt lätt kan påverka hur vi utvärderar vårt sätt att handla. Enskilda händelser, som att ha för mycket på sitt bord, skulle kunna förväxlas med svårigheter att få saker och ting gjorda. Dessutom har det visat sig att vår villighet att erkänna för oss själva och andra att vi ägnar oss åt uppskjutandebeteende är av betydelse, liksom vårt nuvarande känsloläge – nedstämdhet, ångest och låg tilltro till sig själv kan i hög grad inverka på hur vi betraktar vår förmåga att komma till skott.

Ett flertal studier har emellertid gjorts för att ta reda på om svaren på ett formulär som mäter prokrastinering hänger ihop med mer objektiva mått. Alexandra Freund, professor i psykologi vid Universität Zürich i Schweiz lät därför göra en översikt för att se hur starkt detta samband de facto är. De flesta undersökningar som ingick prövade hur olika beteenden och resultat hänger ihop med individens självskattning, exempelvis kursbetyg, förmågan att lämna in en uppgift i tid samt diskrepansen mellan planerad arbetstid och det egentliga utfallet.

Resultatet visade att självskattningarna hade ett rätt stort samband med personernas faktiska handlingar, det vill säga att svaren på ett formulär tycks stämma rätt bra överens med vad individen också gör i verkligheten. Alexandra Freund menar att detta är positivt eftersom det underlättar för personen själv att göra en så korrekt bedömning som möjligt av svårigheterna med prokrastinering. Dessutom verkar de fånga den emotionella komponenten bättre än beteenden, det vill säga i vilken grad som individen blir känslomässigt påverkad av sitt agerande.

Akademisk referens: Krause, K., & Freund, A. M. (2014). Delay or procrastination – A comparison of self-report and behavioral measures of procrastination and their impact on affective well-being. Personality and Individual Differences, 63, 75-80.

Moon, S. M., & Illingworth, A. J. (2005). Exploring the dynamic nature of procrastination: A latent growth curve analysis of academic procrastination. Personality and Individual Differences, 38(2), 297-309.

Foto: https://www.flickr.com/photos/horiavarlan/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.