Självhjälp inte alltid så hjälpsamt

God självhjälpslitteratur, ofta författad av psykologer och forskare, har blivit ett viktigt alternativ för den som söker hjälp men inte vill eller behöver gå i face-to-faceterapi. Det har visat sig att många kan bli hjälpta av att läsa böcker om sina problem, och få konkreta övningar för att må bättre.

Att självhjälpsböcker skulle kunna ha negativa effekter tänker man nog däremot sällan på. Den sämsta effekt man förväntar sig av en självhjälpsbok är att den inte har någon effekt alls. Det kan väl aldrig skada att sticka en bok i händerna på någon? Jo, det finns vissa forskningsrön som tyder på att så faktiskt kan vara fallet.

2010 kom en studie genomförd av Gerald Haeffel i USA, där man arbetat med studenter med förhöjd risk för depression. Bland annat var det många av deltagarna som tenderade att grubbla mycket. Den första deltagargruppen fick arbeta med en traditionell KBT-självhjälpsbok för depression. Det centrala var att lära sig de klassiska KBT-färdigheterna: Att identifiera sambanden mellan tankar, beteende och sinnesstämning samt att ifrågasätta negativa tankar. En annan grupp fick jobba med en mycket mer begränsad självhjälpsbok, där viktiga verktyg kring ifrågasättande av tankar tagits bort. Slutligen fanns en kontrollgrupp.

Det visade sig att de deltagare som tenderade att grubbla mycket hade fler depressiva symtom efter att ha läst den klassiska KBT-självhjälpsboken än de som ingått i någon av de andra två grupperna. Resultaten höll i sig vid uppföljning fyra månader senare. Trots att studien hade få deltagare fick den genomslag, eftersom den visade att självhjälp faktiskt kan ha negativa effekter.

Hur kan man förklara resultatet? Haeffel konstaterade att grubbel per definition innebär att man har svårt att ifrågasätta sina tankar. Kanske gjorde självhjälpsboken att de grubblande personerna fokuserade mer på sina negativa tankar, men utan att klara av att omsätta KBT-färdigheterna i praktiken.

Skulle man då kunna motverka den negativa effekten genom att i boken vara ännu tydligare med hur KBT-teknikerna ska tillämpas i vardagen? Förra året testade forskarna Varley, Webb och Sheeran den hypotesen i en studie med ångestpatienter. En grupp deltagare fick klassisk KBT-självhjälp, medan en annan grupp fick en grupp testa vad författarna kallar ”augmented self-help”. Där hade självhjälpsboken förstärkts på så sätt att individen hela tiden tydligt måste definiera i vilka vardagssituationer en ny teknik skulle testas.

Resultaten visade att de deltagare som fått den förstärkta självhjälpen förbättrades signifikant mer än de som fått den traditionella självhjälpen och kontrollgruppen. Effekten verkade bero på att deltagarna blev bättre på att identifiera triggers och tidiga signaler på ångest, och därmed kunde tillämpa sina nya färdigheter bättre.

Haeffels studie visade på vikten av att inte lättvindigt rekommendera självhjälpsböcker, även om det är högkvalitativa och vetenskapliga sådana. Framför allt är det viktigt att identifiera riskgrupper som kan ha extra svårt att praktisera den nya kunskapen. Men Varley, Webb och Sheerans studie inger också hopp om att seriösa självhjälpsförfattare kan bli allt bättre på att undvika blindskären.

Läs mer:

Haeffel, G. (2010). When self-help is no help: Traditional cognitive skills training does not prevent depressive symptoms in people who ruminate. Behaviour Research and Therapy, 48(2), 152-157.

Varley, R., Webb, T. L., & Sheeran, P. (2011). Making self-help more helpful: A randomized controlled trial of the impact of augmenting self-help materials with implementation intentions on promoting the effective self-management of anxiety symptoms. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 79(1), 123-128.

Foto: flickr.com/photos/statelibraryofvictoria_collections/