Om två veckor släpper vår psykolog Alexander Rozental och vår tidigare redaktör Lina Wennersten sin bok om uppskjutande – Dansa på deadline – och det vill vi såklart uppmärksamma! Vi kommer därför publicera korta utdrag från boken under de kommande veckorna, men vi börjar det hela med en kort liten intervju med författarna.

Jag ville ta reda hur det funkat med Linas och Alexanders egen produktivitet, uppskjutande och förmåga att hålla deadlines när de jobbat med boken!

Berätta om när ni var särskilt produktiva i arbetet med boken!

Lina: Jag hade två väldigt produktiva veckor när jag fick låna ett rum av Natur och Kultur för att jobba med boken. Rummet var vitt och helt tomt – det enda som fanns där var ett skrivbord, en tom bokhylla och ett fönster med en inte särskilt kul utsikt.

Det var otroligt intressant att jobba i en helt distraktionsfri miljö, för då blev det så uppenbart med vilka distraktioner man själv tar med sig – i form av internet eller telefonen. Det gjorde det ännu lättare att stänga av ljudet på telefonen och lägga bort den – och jobba i tydliga arbetspass med schemalagda pauser.

Det var en otrolig känsla av hur mycket man faktiskt hinner när man sitter i fred och kan jobba fokuserat!

Låter lite som Jonathan Franzens avskalade arbetsmiljö… Hur var det för dig Alexander?

Alexander: De allra mest produktiva dagarna för mig var när jag i starten av bokskrivandet satt en hel del på kaféer och jobbade, mest på Il Caffé på Kungsholmen. Samtal och skrammel som pågår i bakgrunden blir som ett brus som funkar väldigt stimulerande på mig. Men detta gäller framförallt i den kreativa fasen, när jag sedan ska jobba med redigering eller något annat som kräver total koncentration, då funkar det bättre att sitta hemma.

Lina: Jag hörde förresten att Dan Josefsson skrev boken om Thomas Quick [Mannen som slutade ljuga] på Café Rival, just eftersom han inte klarade av tystnaden hemma. Han jobbade också bättre när han hade sorl omkring sig.

Och berätta om när ni inte var produktiva!

Lina: Eftersom jag har haft ett annat på jobb dagarna under större delen av den här processen har det blivit så att man ibland schemalagt jobb med boken på kvällarna, men det insåg jag efter ett tag att det verkligen inte funkade. Kvällar hemma – det är nästan bäst att tänka att dom inte finns när man planerar sitt arbete.

Alexander: Samma sak för mig – min dygsnrytm är sådan att jag fungerar bäst på förmiddagen.

Lyssnar ni på musik för att skärma av er och fokusera?

Alexander: Japp, mest elektronisk instrumental musik som Axel Boman och Masomenos. Men också lite disco ibland!

Lina: Väldigt lite, kanske ibland när jag jobbar med bilder, men håller jag på med text måste det vara tyst! När jag sitter i kontorslandskap sätter jag på mig hörselkåpor när jag ska jobba koncentrerat. Det kanske framstår som lite underligt och avskärmande men det funkar väldigt bra för mig.

Lina – du som inte var expert på ämnet innan du började med boken – har de nya kunskaperna haft någon effekt på dig?

Lina: Ja, framförallt vad det gäller att ta tag i saker – allt från stora livsomställningar till att bygga om garderober. Jag och min man har pratat i hundra år om att flytta till Gotland, och nu ska vi faktiskt göra det. Jag funderar på om det kan vara en konsekvens av arbetet med den här boken.

Jag har insett hur mycket “allt eller inget-tänkande” jag haft. Om jag bestämt mig för att göra något har jag känt att jag behövt en plan för exakt alla steg innan jag ens sätter igång. Ska jag göra om ett rum behöver jag veta precis hur allt ska bli, innan dess kan jag knappt städa där. Det bakbinder en, det blir för stort, och då kommer jag ingen vart.

Jag har börjat tänka att jag inte behöver göra allt, utan ta en liten del i taget. I stället för att planera alla steg i ombyggnaden av garderoben hemma började jag med att sätta in ett Elfa-system för alla skor. Då blev det ju genast radikalt mycket bättre, och så blev det lättare att ta tag i nästa steg och röja undan de där kartongerna som gjort att man inte ens kunnat dammsuga där inne…

Och till sist, hur gick det med att hålla bokens deadlines?

Alexander: I de allra flesta fall lämnade vi en vecka innan deadline, så inget uppskjutande här inte!

Boken Dansa på deadline – Uppskjutandets psykologi ges ut på förlaget Natur & Kultur. Författare är Alexander Rozental och Lina Wennersten.

Boken finns tillgänglig i handeln från och med den 17 mars och går att beställa på Bokus. För mer information besök gärna bokens hemsida.

Foto: Kristoffer Rozental