En vetenskaplig artikels status bestäms till stor del av hur många andra forskare som väljer att citera den i sin egen forskning. Eftersom det numera finns tusentals sätt att sprida kunskap på så har givetvis detta förändrats. En ny studie visar att antalet tweets om en artikel kan predicera hur populär denna kommer att bli i forskarvärlden.
I boken Black Swan skriver författaren Nassim Taleb följande: “it is contagion that determines the fate of a theory in social science, not it’s validity”.
Med detta menar Taleb lite smått syniskt att det sällan är kvalitén på forskningen som styr hur populär och vedertagen denna kommer att bli. Snarare är det enligt Taleb främst spridningen som en teori får som bestämmer hur accepterad denna kommer att bli. Ett bra exempel på detta är fjolårets “blockbuster” Connected av forskarna Fowler och Christakis. Dessa forskare kunde visa hur vi påverkar och påverkas av människor så långt ifrån oss som i tre led. Denna teori ledde till hundratals artiklar, flera TED-föreläsningar samt en bok som hittills översatts till över 20 språk. Problemet var bara att mycket av den forskning som Fowler och Christakis skrivit om inte godkänts fullt ut i granskningar. Givetvis kan det vara så att deras forskning är super-bra och sannolikheten att den kommer bli godkänd är nog ganska stor men hela Connected-historien illustrerar det Taleb menar i citatet ovan på ett lysande sätt — bara för att resultat är vida omnämnda behöver det inte vara bra.
Nyligen publicerade Journal of Medical Internet Research en super spännande artikel om hur just spridning i sociala medier korrelerar med en hur citerad en studie blir. Mellan 2008 till 2011 följde man 286 publicerad artiklar och deras liv på sociala medier, totalt skickades det 4208 tweets om dessa artiklar. Studien kommer till slutsatsen att antalet tweets om en artikel faktiskt kan predicera hur citerad denna artikel kommer att bli av andra forskare. Det mäktiga är att man kan se detta efter redan tre dagar! Artiklar som det twittrades flitigt om kommer med elva gånger så hög sannolikhet som mindre omtwittrade artiklar att omnämnas av andra forskare.
Det som främst kan sägas om denna studie är att den presenterar ett nytt sätt att se på genomslagskraften hos vetenskapliga studier. Den som gillar att spekulera i lite mer kritiska banor kanske dessutom kan se studien som ett första vetenskapligt stöd för Talebs uttalande. En studie/artikels spridning behöver alltså inte ha någonting med kvalitén eller sanningshalten i resultaten att göra. Som ett färskt exempel på detta kan vi ställa Lars Berges skruttiga artikel om Wemind mot Andres Miltons mer balanserad artikel om samma företag. I skrivande stund har Berges hopkok rekommenderats mer än 4000 gånger på Facebook, Miltons har hittills rekommenderats 40 gånger.
Du som vill läsa mer om “twitterpsykologi” bör spana in Psykologen Oskars senaste inlägg.
