Ingen kan beskriva vad mindfulness betytt för mig bättre än Bruno K Öijer. Det långsamma observerandet av vad jag känner och tänker har på något sätt saktat ned min värld, på ett positivt sätt. “Regnhärjad stod du still” är mitt mål när jag arbetar med att utforska min egen ångest. Jag vill stå still när det blåser och stormar.
Emil H kommenterade mitt inlägg om automatiska tankar så här
” Jag blir väldigt nyfiken på hur du lyckas få fatt på dina automatiska tankar – innan möjligheten att uppmärksamma dom försvinner alltså.”
Jag har funderat på Emils kommentar i flera dagar. Förut var det nämligen omöjligt för mig att hinna ifatt en negativ tankespiral. Men bland annat med hjälp av verktyg jag snott från mindfulness och ACT har jag lyckats sega ner processen så mycket att jag ibland lyckas fånga upp mina egna observationer för att sedan välja hur jag ska reagera.
I torsdags hade vi en gemensam studiedag med läkarstudenter från KI. På förmiddagen vi vi arbeta med att tillsammans lösa ett fall. Trots att en läkarstudent frågande tittade på mig och sa “Är det inte bara knäppa människor som går till psykologer?” och “Vad är det ni kan egentligen?” så var det sammanfattade intrycket positivt. På eftermiddagen föreläste Åsa Nilsonne om mindfulness. Man skulle lugnt kunna säga att mindfulness börjat kvala för att bli lika plågsamt mediemanglat som de extremt irriterande uttrycken “teambuildning” eller varför inte favoriten “tänka utanför boxen”.
Dock är jag förtjust i vad mindfulness har att erbjuda. I korthet kan man säga att mindfulness handlar om att observera och uppmärksamma tankar, känslor och reaktioner. Beskriva och sätta ord på vad vi uppmärksammar utan att döma det vi uppmärksammar för att i förlängningen kunna välja hur vi ska reagera och handla istället för att bara handla på ren instinkt.
Lite som KBT och väldigt mycket som ACT. Det handlar om insikten att nuet styr våra liv, och att du kan påverka vad du uppmärksammar och hur du reagerar. Grejen är att inga stiumuli orsakar känslor. Det är din tolkning av stimuli som orsakar en arg/ledsen/kränkt känsla. Och en känsla är inte orsak till en reaktion. Det är du som väljer reaktion. När du har valt ett reaktion påverkar det i sin tur hur du kommer att tolka stimulit nästa gång. Då går det går blixtsnabbt. När en buss är försenad kanske en som står och väntar kokar av ilska medan en annan är lugn och oberörd. Bussen i sig har inte orsakat vare sig ilskan eller lugnet.
En läkarstudent ställde frågan “Är det inte mot evolutionen att inte reagera på sina känslor som objektiva? Det borde ha ett överlevnadsvärde att bli rädd/arg och sedan reagera snabbt?”
Det är en sjukt bra fråga. Och svaret finns i neuropsykologin, närmare bestämt hos forskaren LeDoux. När vi ser något som skrämmer oss, till exempel något som gör oss svartsjuka, reagerar vi blixtsnabbt. Vår synförnimmelse av vår älskade tillsammans med en annan tar “the low road” via thalamus rakt igenom amygdala, en av våra djupast liggande strukturer i hjärnan som hjälper oss att sätta igång en emotionell reaktion. På det sättet aktiveras försvarssystemen utan att vi fått fullständig information. Din älskade kanske höll armen om en god vän, men det ser inte du, för du har agerat på din preliminära (och troligen felaktiga) förnimmelse. Plöstligt får du reducerat seende, du kanske skakar och ditt medvetna tänkande är mil bort.
Som tur är har evolutionen har ju belönat oss med frontallober och hjärnbark. Våra förnimmelser kan också ta “The high road”. Synen av din älskade hålla armen om en annan kan ta vägen genom hippocampus istället, och föras vidare för bearbetning i barken. Där kan du resonera med sig själv, styra vad du uppmärksammar och sedan välja en reaktion som är rimlig. Det är här mindfulness kan hjälpa. När vi försöker observera vad vi ser “min pojkvän står brevid en av motsatt kön” vad vi känner “jag känner mig kallsvettig” “min känsla är ilska” och tänker “han är otrogen” får man tid för att pröva dessa förnimmelser mot verkligheten.
Svaret på läkarstudentens fråga är alltså:
Nej, evolutionen har givit oss människor frihet från att reagera instinktivt på alla stimuli (genom att ge oss exekutiva förmågor). Det är på grund av vår förmåga att tänka och styra våra handlingar som vi människor kan leva i komplexa civilisationer.
Och förresten: Åsa Nilsonnes föreläsning var mycket bra. Jag ser fram emot att läsa hennes bok “Vem är det som bsetämmer i ditt liv?” Om medveten närvaro. Och citatet i rubriken är från “Det förlorade ordet” av K Öijer.
